Sova ensam i spjälsäng – försök två och tre

God morgon! Natt nummer tre är avslutad med tillhörande spjälsängsförsök, men vi börjar med natt nummer två, som gick hur bra som helst.
IMG_1205Tända ljus och underlägg eller ugglelägg ; )

Försök nummer två:

Vi nattade som vanligt bebin med börjar redan vid klockan åtta att försöka få henne att sova. Jag börjar själv fundera på om vi ska ge upp och bara vänta ut henne men hon visar alltid att hon är trött just vid åtta och somnar även ofta vid 20.30-21.00 någongång. För att då sova i endast tio minuter och så även i gårkväll och kvällen till idag.

Hon kört sin vanliga rutin som är att laddningssova tio minuter inför den riktiga nattvilan och bajsa cirka två gånger. Ofta bajsar hon ner sig och sin pyjamas cirka en gång per kväll, så i det här hushållet går det pyjamasar på löpande band. När hon gjort detta brukar hon vara lagomt missnöjd och grinig för att börja natta. Det går inte att försöka söva henne när hon är för nöjd för då ligger hon bara i famnen och kikar… i en evighet utan tendenser till att somna.

Vid 22.30 somnar hon och vi lägger ner henne i spjälsängen. Där sover hon till halv tre på morgonen varpå jag hämtar henne och matar. Lägger tillbaka bebisen i spjälsängen och där sover hon till halv sju! på morgonen. Då hör hon av sig igen och vill ha mat. Därefter sover hon med oss i vår säng till klockan tio i tio… Så länge att jag får skynda mig till psykologen eftersom att vi inte ställer några klockor här hemma längre.. eller jo pappan hade ju glömt att stänga av sin väckarklocka så den ringde ju klockan halv sex ändå… Jag höll nästan att göra slut där och då.

Försök nummer två kan vi väl konstatera gick väldigt bra! Var helt otroligt skönt att få sova hårt och djupt där mellan tre och sju. Att sedan vakna klockan tio av en bebis med bra humör är ju inte heller fy skam.

Försök tre däremot..
Samma visa som ovan beskriven rutin. Även samma sömntid, plus tio minuter ungefär. Den här natten vaknar bebisen klockan 01.30 och gråter. Jag rycker till och skyndar till undsättning (det var den sortens gråt hela natten – sån som framkallar undsättningskänslan). Hon äter och jag lägger sedan tillbaka henne. Klockan tre är det dags igen, det har alltså gått mindre än två timmar. Hon äter igen. Jag rapar henne och lägger ner henne i spjälsängen igen, hon somnar på en gång. Klockan fem gråter hon så där hemskt igen. Jag går dit och stoppar nappen i munnen och lägger till henne (fixar hennes sovställning från ryggläge till sidoläge då somnar hon alltid om), hon somnar om direkt. Klockan någon gång sex-sju (hela natten är lite av ett töcken) får pappan titta till henne. Då gnyr hon till och från och verkar inte kunna bestämma sig för vad som ska ske härnäst. Hon är trött men förmodligen också hungrig.

Pappan kliver upp och byter på henne eftersom jag tyckt mig höra lite pruppar och om det var jag själv så skulle jag tycka att det vara skönare att sova vidare i en torr blöja. Dessutom, även om vi bestämt att det var min natt denna natt (ser ni vi har börjat dela upp nätter det känns stort) så var jag så slut vid sex tiden att då fick pappan steppa in.

Vid cirka sju tiden efter att ha fått en torr blöja så ammade hon igen och sedan somnade hon om i vår säng för att resten av morgonen gny, tappa nappen, somna om så fort hon fick nappen och sedan till sist vakna med ett grin vid tio i tio för att vilja ha mat. Hon äter med stängda ögon vid bröstet och vaknar till allt mer. Det måste vara himla mysigt att kunna göra så. Ät-vakna liksom. När hon käkat färdigt börjar hon genast berätta som sin natt som ändå verkar varit helt okej enligt Minilainen. Mamma och pappa håller med och tar sig en till kopp kaffe.

Tillägg: Självklart fortsätter vi dessa nattliga försök men om det kommer vara så här att hon vaknar var och varannan timme så känns det som att det är bättre att låta henne sova med oss igen. För med oss har hon alltid haft en bra rytm. I spjälsängen har hon haft två hyfsade nätter och en som den i natt. Vi fortsätter att försöka då jag tror att vi får sova mycket bättre även hon när hon sover hela natten igenom som vid försök nummer två. Jag tror att sömnen för min del är oumbärlig och skulle hjälpa mitt psykiska återhämtande bättre om jag får sova bra.

Glad mamma = glad bebis = glad familj. 

Ha en fin dag hörni och lycka till med vad helst ni försöker med i livet just nu.

Uppdrag nattning utfört

Här inleddes nattningsförsök nummer ett klockan 19.50. Nu, klockan 22.02 lade jag äntligen ner babyn. Nu vill hon vaggas till sömns inte guppas till sömns som tidigare. Med vaggandet kräver hon även stående position hos den vaggande föräldern. Något som en inte orkar hur länge som helst. Någon som inte har barn, har lättsövda barn eller inte kan tänka sig situationen på annat sätt kanske skulle säga -men du är ju föräldern, det är du som bestämmer. Men då säger jag neherrå! Det är det inte, tro mig vi har försökt med allt.

Fast jag kan villigt erkänna att jag vill ”låta” mini bestämma och följa hennes rytm. Jag får för mig att om vi försöker förstå henne nu när hon är liten så kommer vi nära ett tryggt barn och senare en trygg vuxen. Jag kan inte riktigt se att det skulle vara nyttigt för en liten människa, som gör allt för att växa och utvecklas och dessutom gör det i en helt ny värld av intryck, skulle må bättre av att ignoreras till sömns till exempel. Även om jag har lust att lägga i från mig henne i bland när hon tjurar som värst. 

Nu sover i alla fall marodören, dessutom i sin egen säng. Vi har valt att försöka testa om hon och vi sover bättre om vi inte lägger oss i varandras sömn och space. Hon sover fortfarande i samma rum men i sin säng. Spännande att se hur det går. Kanske svårt att avgöra efter en natt. Återkommer dock ändå i morgon om hur det gick.

Ett väldans åsiktsfullt kvällsinlägg. Det skulle vara jättespännande att höra vad ni med barn har för kvällsrutiner och hur era bebisar vill ha det för att somna!?

Nu ska vi se vem som åker ut ur Paradiset i kväll. 

image

Här har ni hela familjen i dag under eftermiddagsvilan.

Hej hej, sju timmars oavbruten sömn

God morgon! Medan babyn sover så passar jag på att kika in här. Förhoppningsvis hinner jag skriva några inlägg som jag kan tidsinställa sedan. Det är roligt när inspirationen och idéerna flödar. Fast jag kanske skämmer bort er till den dag det blir lite tomt igen? Äh ni vet ju hur det fungerar här. Ibland flödar det och ibland ekar det tomt. Ni verkar vilja komma tillbaka ändå då det finns att läsa 🙂

I natt har bebisen sovit 7h…… SJU TIMMAR i sträck! Det är ju nästan som en åtta timmar natts sömn hehe. Nu sitter jag här med godissmak i munnen, tog en eller två morgon-godisar (godis kan omöjligt smaka bättre än just på morgonen även om det är sämsta sättet att starta dagen på, hej hej insulinnivå). Jag har även hällt upp en skål med yoghurt som jag tänkte inmundiga efter att jag skrivit färdigt.

På agendan i dag står städning av lägenhet, ett eventuellt besök på Erikshjälpen och kanske om det finns tid, sätta in fotografierna på Lias första månad som äntligen kommit i ett fotoalbum. 
IMG_0182
200 bilder blev det denna gång
men då sorterade vi inte ut någonting, så det finns en del onödiga bilder i högen. Men nästa sväng, vi tänkte försöka beställa varje månad så här i början, då ska vi försöka sortera ut dem vi verkligen vill ha. Kort på en suddig bordsduk och fem kort som ser likadana ut är ju kanske lite onödigt att betala för. Denna gång gjorde vi det helt enkelt bara lätt för oss för att vi skulle få fingrarna ur röven!

Hon skrattar i sömnen

Det måste vara det vackraste ljud jag någonsin hört. Det gulligaste lilla skrattet och även ett stort leende har hon bjudit mamman på idag på hennes första månadsdag. Leendet var en stor tröst för mamman då jag ”råkat” gå på en lite för lång promenad i lite för snabbt tempo och därför gråtit av smärta efteråt. Tillslut var jag tvungen att vika mig för värktabletterna. Jag kommer ta det lite lugnare och lite kortare promenader framöver. Tills kroppen vill mer igen. 

Vi har varit på en längre promenad i dag alltså och nu på kvällen var vi och tittade på Andrés lillebror på Mittnorden cup (fotboll). Det gick så himla bra! Hon sov när vi skulle åka och jag var rädd att hon skulle vakna. Men vi testade, vågade och vann! Trots att hon både blev påklädd och bytt på så fortsatte hon sova och gör det fortfarande nästan två timmar senare. 

Det är väldigt nyttigt att ge sig ut så här. Det är skönt att komma från lägenheten och göra någonting. Och det känns som att jag blir modigare som förälder efter varje utmaning. Nu vaknar babyn snart så nu är det bäst att jag avslutar detta. 
IMG_0161 kopia
Grattis på 1-månadsdagen mamma och pappas hjärta! Här sover hon som en stock ute på Fagerviksfältet, där även farfar och bonusfarmor och massa andra kändisar var. Trevligt att träffa folk. Bobs lärare var där till exempel, skulle ha frågat henne om nästa kurstillfälle. På tal om Bob så, alla fläckar ni ser är hans seckel (slem). Vi gör ren den med jämna mellanrum men han gillar ju som sagt Lia-lukt och ska alltid passa på att vara där efter att vi lyft upp henne. 

Efter 30 timmars skola, 12 timmars söm och två avslutad utmaningar…

..Är jag nu tillbaka igen.

Jag fixade 30-timmars jakten och känner mig stolt över det. Vad jakten innebar i korta drag var att vi skulle komma på ett affärsplan (användningsområde) till en produkt som ännu inte lanserats. Produkten är verklig och uppdraget lika så. Och även om det var jobbigt så ger övning färdighet. Grattis till den grupp som vann! Tänker inte berätta om vad vi kom fram till. För helt ärligt så är jag spy-less på vår idé nu och behåller den sista gnuttan av lust till att orka skriva en tenta om den också. Efter denna tentan som vi skriver i grupp, är denna kurs klar. Efter det är det endast en kurs kvar denna termin sen är det sommarlov och bebis för min(vår) del.

Jag har klarat av en utmaning, den andra utmaningen avbröt jag igår. Jag var ju med i utmaningen #blogg100 som innebar att skriva ett inlägg om dagen. Det hade börjat kännas lite påtvingat och det ledde inte till att fler läste som jag kanske trodde. I går föll det sig där med naturligt att jag helt enkelt sket i att blogga. Jag hade ingen lust men framför allt ingen ork eftersom jag gick och la mig 18 i gårkväll och vaknade först i dag klockan 06.00. Dessutom kändes det som en tävling för pretentiösa. Människor som precis som jag har drömmar om ett författarskap men kanske försöker för mycket. Eller bara texter som skrevs med ett försök till djup och konstnärlighet men bara låter konstigt. Detta är inte texter jag vill läsa, inte heller stämmer det in på hur jag vill skriva. Kände därmed att jag inte riktigt passade in i utmaningen med mina texter och inte heller fick läsa några nya bloggar då det mesta bara var skit om skit. Fast vem säger att någons vardag till exempel min inte skulle vara skit? Men det är ju det jag säger, att om det känns skit så skit i det. Och det var det jag gjorde.

Så nu har jag både avslutat 30-timmars jakten, sovit i tolv timmar, avslutat #blogg100, träffat gruppen inför grupparbetet och även fikat med Lisa på Birsta. Vad ska hända härnäst?