Jag måste för fan färdigställa det här projektet!

Jag vaknade i morse och tänkte att ”men visst fan ska jag blogga”. Jag kan inte släppa det. Har ältat och velat i huruvida jag ska blogga eller inte. Privat blogg eller inte. Skriva dagbok istället eller inte. Men jag kommer tamej fan ingen vart.

Det jag däremot vet, det jag däremot lovade mig själv för länge sedan var att jag skulle göra en bok till Lia tills hennes ett-årsdag. En bok om vad vi gjort och hur hon utvecklats. Materialet skulle jag givetvis ta från bloggen för här har jag dokumenterat allt. Ska jag då ge upp när det snart bara är två månader kvar av det projektet?

Det skulle vara typiskt mig i så fall. Dra i gång en massa grejer men ha svårt att slutföra dem. I det privata alltså. Jobb och skola har jag alltid klarat av att avsluta. Men i den privata, hemmasfären, där blir allt men samtidigt inget gjort.

Så medan jag velar så tänker jag i alla fall åtminstone färdigställa dokumentationen av de sista två månaderna så får jag väl ta ställning sen, eller nått, eller jag vet inte!?
IMG_2838

Hippie eller inte?

Hejsan! Vi har precis vaknat från eftermiddagsvilan. Hela familjen har tagit en två timmars vila tillsammans och lilltjejen sover faktiskt fortfarande. Vi skulle egentligen ha middagsbjudning här hemma men jag orkade verkligen inte för jag är helt slut. Jag har haft en händelserik vecka och min kropp började säga i från litegrann. Därför vilar vi bara denna helg, det känns tråkigt men ändå klokt.

Jag har länge funderat på om sociala medier är så klokt för min del. Jag är en sådan människa som tar in mer stimuli än vad kanske de allra flesta gör, varpå internet, dator, mobil och teve blir ytterligare stimulans att hantera. Dessutom har det handlat om hur officiell jag vill vara, egentligen?

Jag har ändå en liten dröm att vara den där hippien som går runt i fjädrar i håret och knappt äger en mobil. Mediterar och håller på med yoga och är lycklig i nuet, kanske med en grön juice i handen. Jag tror att det skulle göra mig väldigt gott faktiskt. När min blogg nu för några dagar sen fick ett riktigt uppsving i läsare och jag fick känna på hur det är att vara en lite större bloggare med allt vad det innebär så började jag fundera på om det verkligen är värt det?

Många stora själar som åstadkommit något har alltid fått möta motstånd på väg uppåt. Till exempel Blondinbella som fått utstå mordhot etc. Även sportstjärnor, musiker och andra inom medieyrket blir attackerade och kritiserade. Att ”bli någon” på nätet verkar ha den baksidan, verkar vara något du måste räkna med. Jag vet inte OM det är värt det? Jag vet inte om det är det jag vill, längre? Jag ville väl ändå att många skulle läsa min texter och att bloggen skulle kunna ta mig till möjligheterna. Men själva bloggandet i sig vet jag inte om det var meningen att pågå i evighet därför känns det svårt nu.

Jag skulle aldrig låta NÅGON ta i från mig mina drömmar. Dom tänker jag nå vad än någon säger. Men om det här trots allt inte är ens dröm då kanske inte trollen är värd det?

Så det jag vill ha sagt är att jag inte vet om jag kommer fortsätta blogga. Det tar så otroligt mycket tid även om en inte kan tro det, men inlägget som tog fart på nätet, tog en dag att skriva. Självklart hade jag inte en dag till förfogande så jag fick skriva när det gick medan texten matade på i huvudet och ville ut. Hade jag fått betalat för tiden, hade det här redan varit mitt jobb DÅ hade jag kanske känt annorlunda. Men nu tjänar jag ingenting och kan inte heller ha annonser för jag äger inte min egen sida.

Det står still helt enkelt. Jag vill någonstans men det går för sakta. Bloggen tar mig inte dit verkar det som och med vetskapen om att, om bloggen skulle bli stor så får jag näthatarna på köpet. Jag vill inte att små människor som sitter bakom en skärm ska få påverka mitt beslut. Men när funderingarna redan varit av den osäkra karaktären, känner jag att va fan ska jag sitta och ta skit för när jag absolut inte behöver. Fan det är ju bara en blogg på internet som inte egentligen är på riktigt OM man inte tjänar pengar förstås. Då är det ett jobb och på jobbet kan man ju få ta skit av chefen eller arbetskamraterna. Skillnaden är förstås att de går att konfrontera face to face.

Så jag får se faktiskt. Jag får se om Hippien i mig äntligen får komma fram, komma ut. Sätta mig och skriva på saker som jag kan tjäna pengar på i ställer för att dela med mig av mitt liv. Det som jag då skulle sakna är dock att faktiskt dela med mig. Jag har tyckt att det har varit mysigt. Mysigt att få prata mer er och ta del av alla som faktiskt tyckt om mina texter, blivit hjälpta av dem eller känt igen sig i dem. Ni har varit så välkoman hit så! Jag älskar er ❤ Men om jag måste stänga ner mitt kommentarsfält så är det ju svårt att ha en dialog med er och då tappar bloggandet sin charm. Sjuka kommentarer och hat hör inte hemma i min värld, inte någonstans i den. Varken på internet eller utanför.

Min sambo resonerar som så att jag ska skriva när jag känner för det. Men jag har svårt för det, har svårt för att inte ha saker bestämda. Nu kan jag absolut inte bestämma mig men jag vill meddela mig ändå, att vi får se helt enkelt.

Kram på er!
Bild 2015-04-18 kl. 16.25

Bild 2015-04-18 kl. 16.25 #2

Jag har hittat mitt bord!

Godmorgon! Här har vi haft en supermysig morgon. Jag följde min intuition i går och snacka om en stark vägvisare om du bara lyssnar på den. Jag hade tänkt att skippa åka på loppisen men något inom mig skrek att jag ändå måste åka. –Du måste åka! Och det gjorde jag. Tur var väl det för där stod den. Skivan till mitt bord! Jag har ingen aning om vad det varit tidigare. Men med lite kärlek och två par ben så ska vi nog få till ett ganska fint bord.

IMG_2797Ja det här är ju inget bord som ni ser MEN det är en MATTA!! Äntligen har barnet varit och köpt en matta åt oss. Här hjälper hon mig att rulla ut den. På tal om barnet så kommer jag att lämna henne allt mer utanför, på bloggen. Hon börjar bli så stor och mer av en egen person att jag känner mig mindre okej att visa upp hennes fantastiska nuna. Så hennes ansikte ska hon få ha för sig själv. Men ryggen och söt, go’rumpan blir ni nog inte av med.

IMG_2799Påriktigt! Tänker ni. Det där, ska det där vara ett bord? Nej det vet jag väl att det där inte är ett bord men titta närmare nedan ska ska ni få se en charmig bit trä alltså!

IMG_2800 Va! Vad säger nu nu då? Titta vad fint!

IMG_2801 Lite ruff i kanterna men med lite kärlek (olja, slipning och färg) ska det nog kunna bli bord av den här å.

IMG_2802

IMG_2803Jag skulle vilja att den kunde berätta sin historia men nu ska den få ta del av nya historier hemma hos oss. Bilderna tänkte jag ta med mig till vår färghandlare (vår som i byns, jag har inte en egen även om det vore ascoolt) så får de hjälpa mig med hur jag ska ta hand om det här piece of woodet.

Nu ska jag packa i väg oss på fika och mammagyma.

Ha en fin dag!

Kalasbjudning med tacobuffé

I går var vi på kalas. Hela lilla familjen Lainen. Det var min kusin som fyllde år och det bjöds på tacobuffé och gräddtårta. Det var riktigt trevligt och extra roligt var det att Lia gick med på att hoppa mellan famnar. Hon har ju varit ett ”endast föräldrarna duger-barn” speciellt ganska mammig så då är det extra roligt för oss när vi ser att hon tycker det är spännande med människor. Det gulligaste av allt var att hon verkade känna igen sin mormor, morfar och moster när de kom. Hon vinkade och pekade glatt när de kom.

Vi åt och fikade och pratade och som alltid vid stora släktankomster blir det ganska hög ljudnivå, så är det säkert hos andra också, men jag tyckte ändå att det var trevligt! Jag antar att jag verkligen börjar må bättre nu för jag klarar av händelser bättre nu. Det är roligare och jag behöver inte lika mycket vila som innan. Vilket känns som en stor vinst för min del. Jag gillar att vara för mig själv men tycker att det är riktigt kul att träffa människor om jag har den rätta energin. Nu var det ju dessutom inte vilka människor som helst utan släkten med kusiner, fastrar, sysslingar, tremäningar och ingifta.IMG_2778Bordet var tomt i övrigt efter att vi ätit och väntade på fika, förutom på vår plats. Där såg det ut så här. Småbarnsförälder i ett nötskal eller?

IMG_2789Knäpp ett fint kort på mig då…. Har så svårt att vara seriös när André ska fota ett fint kort på mig. Känns liksom lite udda att sitta och posera rakt upp och ner.

IMG_2794Fick väl till en bra bild till slut. Skenet blev dock lite rött.

Just nu står ädelostpajen i ugnen och göttar sig. Jag kan bara hoppas att den blir precis så där god, som den var när vi åt den i helgen hos våra vänner i Sollefteå.

Det är några som jag gissar hittat min Facebook via bloggen, Människor som jag ännu inte känner som vill bli min vän. Visst kan vi vara vänner men tills vidare vill jag hålla min privata Facebook privat. Däremot får ni väldans gärna gilla Mikkalainens Facebooksida, så kan vi hålla kontakten där. 

Fittfrisyren blev uppskattad

Hej! Fasen vad roligt att ni gillade och tog emot gårdagens text på ett så bra sätt. Jag är så stolt och tacksam över er som läser, för ni skrattar och har kul åt mina texter samtidigt som ni förstår precis vad den djupare meningen är. Det känns superroligt att ha en sån härlig läsarskara som liksom fattat grejen. Även ni som kanske tittade in för första gången eller bara tittar in sporadisk. Ni fattade ju också.

Jag var helt ärligt skitnervös igår innan jag publicerade. Framförallt bilderna. Hur skulle ”fittfrisyren” egentligen tas emot.  Men efter att ha tagit bilden och själv tittat lite med avsmak på den. Jag tyckte rent av att den var lite äckligt, mitt eget kön. Då förstod jag att det var viktigt att få med den bilden också. För vad är det som är äckligt med en normal kropp?

Ingenting, och det har ju ni fattat och skrattat åt hela dagen i går så tack som tusan för att ni är ena smarta personer!

image

Kram på er!

Inspelning pågår

IMG_2772

IMG_2773

IMG_2774André håller på att efterdammsuga lite efter att han filmat mig göra det. Det rum ni ser på bilderna ovan är det som ska bli Lias rum. Vi tänkte att ni som tittar på youtubekanalen ska få följa med genom hela renovationen. Det tror jag kan bli skoj. Från första städningen till sista. Då har jag dessutom ett tema och ett projekt att hålla fast vid så att avsnitten blir av. Kanske får vi lite eld i baken också för vem vill väl filma att det inte händer något? Första avsnittet ser ni på söndag.

Önskar er en fin kväll och vill ni ser mer av mig så hittar ni mig även på instagram och youtubekanalen hittar ni här.

Jag är på jakt

På tvärtomspråket fick jag göra, äta och avnjuta frukosten i lugn och ro. Lilltjejen var väldigt ledsen på morgonen och ville vara nära och i famnen. Vad jag än försökte underhålla henne med slutade det i stora tårar. För hur det än är, hur mycket jag än vill ha henne i famnen hela tiden och finnas där och trösta, måste även jag få äta frukost. Dagens frukost var fantastisk mumsig men fick ätas i all hast. För först gången sedan bebisen kom kände jag att det inte gjorde någonting. Det gjorde inget att hasta i sig frukosten för det gav mig förmånen att sitta med en sovande bebis i famnen. Jag är väldigt glad över att vara på en bättre plats känslomässigt. Det tog nio månader och några ganska stora förändringar i vardagen innan jag kunnat ta saker med ro, men jag är glad att jag fick uppleva glädjen över att vara föräldraledig innan föräldraledigheten är över.

Antagligen var det en bebis som fortfarande var trött och inte sovit färdigt för natten egentligen. Hon var ju tvungen (enligt henne själv) att vakna för att hinna säga Hejdå till pappa som skulle på jobbet, även om det krävdes att vakna upp lite tidigare.
IMG_2770Små händer. Älskade små knubbiga händer med gropar istället för knogar. Urgulligt tycker jag.

Det känns bra att det är en ny vecka och det känns bra att vara hemma solo med Minilainen. Vi är friskare om än lite snoriga fortfarande. Snoret får vi nog leva med så i morgon ska vi nog kunna vara med på babysim igen.

Resten av veckan håller jag på att fylla med aktiviteter, kanske kan jag filma någon av dem. Jag vill försöka hitta på någon aktivitet per dag denna vecka och dessutom ska jag leta med ljus och lykta efter ett matsalsbord. Har äntligen hittat hem i känslan för hur vårt vardagsrummet ska se ut för att kännas bra, så nu blir det loppis-jakt i dubbel bemärkelse. Jakt efter en bra loppis och jakt efter en loppis som har bordet jag vill ha. Har ni mitt drömbord stående? Hör gärna av er så köper jag det gärna!
ingatorp-utdragbart-bord-vit__0146742_PE305746_S4
Det här bordet från IKEA är något i stil med bordet jag vill ha. Inte riktigt helt hemma. Men långt, smal och smala ben.

14ec86a396a533794b06637f5a0cde46Lite mer i den här stilen. Drömmen är att hitta ett som inte är så nytt, lite mer slitet och rufft i kanterna liksom. Förhoppningsvis hittar vi det där drömbordet. Klicka på bilderna för att komma till källan (ingen reklam).

Ha en fin dag.