Bebisen sex månader

Mitt barn har blivit sex månader. På något vis känns det som att vi nått ett mål? Enligt hörsägen ska sex månader vara rutinernas startpunkt när det gäller sömn för spädbarn. De börjar inse att mörker = natt och ljust = dag. Det skulle alltså innebära att de kan förstå att det är dags att sova på kvällen. Det här är alltså bara hörsägen, jag har hört flera föräldrar som talar om sex månader som någon slags brytpunkt. Jag är beredd att hålla med. Efter en vecka si så, där minus nyårsafton då, har Lia somnat vid åtta-/niotiden i stället för vid elva. Det tar dessutom inte alls lång tid att få henne att somna. Vi tar på pyjamas (om hon inte hängt i den hela dagen redan) och myser en stund. Sedan går vi och lägger oss, släcker lampan och lyssnar på ljudbok varpå hon somnar efter tio-tjugo minuter. Väldigt skönt för alla parter.

Däremot har hon börjat äta tre gånger per natt istället för två och det börjar faktiskt nu vid sex månaders ålder att bli ganska tärande att mata från min egen kropp. Jag har nu gett ganska mycket av mig själv i sex månader och börjar undra när vi egentligen borde börja försöka på riktigt med att gå över till andra alternativ. Problemet är väl att vi faktiskt har försökt på riktigt och att de enda alternativ som finns kvar (så som jag ser det) är att tvinga ungen att äta annat och helt enkelt vägra henne bröstet VILKET såklart inte är ett alternativ. Jag tänker inte tvångssvälta mitt barn när det finns barn som svälter på riktigt. En definitiv fråga ta med till BVC i alla fall.

Vid sex månaders ålder ska också risken för plötslig spädbarnsdöd minska. På 1177 står det att det oftast händer före sex månaders ålder så jag antar att risken minskar därefter. Jag har haft väldigt lite oroligheter under både graviditeten och Lias första levnadsmånader över just hennes. Av någon anledning har jag kunnat vara lugn när det gällt frågor kring barnet. Jag har haft en grundinställning som lutat sig mot att; ju lugnare jag är kring barnet desto bättre är det för henne. Att det funnit plats för oro kring annat det har dock inte försvunnit. Men just det här med plötslig spädbarnsdöd har ändå legat lite och gnagt. För det är nog det uteslutande värsta som kan hända en människa, att förlora sitt barn. Jag valde att inte läsa på så mycket om ämnet just för att inte kunna så mycket och därmed inte grunna så mycket heller. Men jag visste ju att det fanns och hade ramlat över just det där med sex månader.

Därför känns det här med sex månader som något väldigt stort för mig. Dessutom är det inte bara hon som växer så att det knakar. Vår kärlek för henne växer med henne och jag känner varje dag att jag är och vill vara hennes mamma. Även min partner, hennes pappa upplever det som att han är mer av en förälder nu än innan. Att barnet växer med oss är nog det bästa som kunnat hända i våra liv. Det är helt fantastiskt att få ta del av och jag är oerhört tacksam över att just hon kommit in i vårt liv och gör oss tvungna att leva i nuet och genom hennes ögon. Jag tänker mig att det kommer bli en fantastisk resa att fortsätta se livet genom ett barns ögon.
IMG_1856
”Det var inte jag!”
Här har jag varit ut till köket och kommer tillbaka för att mötas av denna syn, där hon har rivit hela stället. Allt som oftast hittar vi henne utanför babygymmet och gärna ganska långt bort från det. Snart vågar en nog absolut inte lämna henne en liten stund ens. Utveckling är spännande som sagt. Fram till dess njuter vi av att barnet är hyfsat stilla 😉 (har hört även där av andra föräldrar att passa på att njuta av bebisarna medan det har begränsad rörelseförmåga)

Första barnvaktsövningen

God morgon! Jag tänkte berätta för er om barnvaktandet innan jag drar på med det tunga
artilleriet – nyårslöftet.

I måndags kände jag att det var dags. Egentligen behövde jag åka till Birsta för att inhandla mig en nyårs-topp men tyckte att det var att tänja lite mycket på turen. För att skapa ett övningstillfälle bestämde vi oss därför för att vi skulle ta en sväng på den lokala butiken för att inhandla sådant som behövdes.

Jag hade skrivit en inköpslista med allt som kunde tänkas behövas. Det som inte stod där behövde inte följa med hem. Nu var det bråda dagar och det fanns inget utrymme för okynneshandling och turistshopping (när en går i butiken och har tid att lägga oprövade grejer i kundvagnen).

Min mamma kom över och försäkrade oss om att det skulle gå så bra så (vilket det gjorde). Vid det här laget var jag redan så iriterad, trött och stressad att jag kände att; nej jag ångrar mig, vi tar detta någon annan gång. Men i och med att det redan var bestämt och att det bara skulle övas en kort stund så skulle ju jäntan (Sörbergemål för flicka) inte behöva lida allt för länge. Inte för att mormor är en pina utan på grund av att bebisen i stort sett inte gillar andra människor.

Det gick bra att handla men det var inte så avslappnade och roligt som en skulle kunna tro att vara utan bebisen. Jag styrde shoppingen likt en överste med järnhand och tog alla genvägar som gick att ta i butiken. I kassan höll jag nästan på att snäsa till kassörskan; -nu får du fane-mej börja plippa varorna snart, för jag har eventuellt ett barn som skriker halsen av sig därhemma! Jag höll god min dels för att hon är min fd arbetskamrat och dels för att det förmodligen gick snabbare än vad mitt näst intill hjärtstopp upplevde det.

Påväg till bilen började stressen att lätta, nu var vi äntligen påväg hem. Precis då möter vi någon vi känner och jag tänker; Men det ska väl vara själva fa-an!! Var inte trevlig, säg bara Hej och gå vidare.. Ska jag låtsas att jag inte ser? Eftersom att jag ändå gillar den här personen och min sambo gått i skola med hen i alla år så stannade vi självklart och samtalade lite om ditten och datten. När vi kom hem knäppte jag upp jackan i farten påväg mot ytterdörren redo att kasta den av mig och ta emot en… en glad bebis! Men va, har du klarat dig utan mig?

Medan jag uppenbarligen inte hanterade separationen så väldigt bra även om jag både samtalade och var trevlig med kassörskan var det tydligt att det var bebisen som klarat det bäst av oss två.

Igår vågade vi därför testa lyckan igen och min mamma aka mormor fick komma och barnvakt igen medan vi (sambon följde med som chaufför och stöd) åkte till Birsta för att hitta en nyårs-topp till mig. Jag grabbade tag i en fin jackaktig sak som jag inte vet den korrekta mode-benämningen på. Vi var borta ungefär en timme. Det gick bra för henne även denna gång och det var först när jag kom hem som hon blev ledsen. Det gick alltså bra även för mig denna gång. Kanske blev hon lite extra trött av barnvaktandet eftersom hon somnade som en stock efter matning och ljudbok. Kanske är middag med sambon på en restaurang eller en bio på tuman hand inte är så långt borta?
IMG_1791
Det här är så otroligt lyxigt ska ni veta. Ja inte vår balkong den är ett projekt till våren men att kunna vagga sin bebis till sömns utomhus i vagnen och låta henne sova där. Speciellt nu när hon är lite snorig (vilket äntligen har blivit bättre, i natt sov hon bra genom hela natten utan andningsproblem) då är det bra att få sova ute i den friska luften.

Nya nattnings-rutins-försök

Goder afton! Jag passar på att hoppa in lite i datorn och sätta mig ock skriva. Ni fick ju hänga med på nattningssvängen förra omgången och det verkade uppskattas. Ja, och dessutom fick jag ju en massa tips och berättelser på köpet. Därför tänkte jag att ni skulle få hänga med på det nya tåget vi hoppat på nu. Återigen har vi en nattuggla här hemma och det är ingen av personerna över ett år, inte hunden heller för den delen. Vilken endast lämnar ett återstående alternativ; bebisen.

Hon vaknar nu för det mesta kring nio oavsett när hon går och lägger sig, vilket hon vägrar göra. Gå och lägga sig alltså. Skillnaden är, från tidigare försök, att hon varken är ledsen eller särskilt grinig men hon ÄR trött. Det som händer är att hon är vaken med oss, ingen av de under dagen använda läggnings-metoderna fungerar, tills att vi går och lägger oss och då somnar hon av sig själv i sängen med oss.

Hon verkar alltså vänta på att vi också ska gå och lägga oss så att hon kan somna. Antingen känner hon sig otrygg av att sova ensam eller så förstår hon först när vi också lägger oss, att det är natt? Eller så är hon en stor personlighet i en liten kropp som en dag kommer bli diktator och bestämma över världen. Det är ännu inget alternativet att går och lägger oss bredvid henne för då kommer vi/jag somna där och då sova för natten. Och ja jovisst, en klagar över för lite sömn men jag vill inte klaga över för lite tid med sambon också.

Som förälder är en väldigt ofta ute och cyklar. Både utan styre och med punktering. Det är ibland konstigt att vi tar oss någonstans överhuvudtaget.

Så nu är vi där vid att skaffa oss en rutin som kanske får henne att förstå att det är natt utan att behöva ligga bredvid oss. I dag är dag ett och jag vet att för att det ska bli och kallas rutin måste vi vara ihärdiga men snälla döm mig inte om vi ger upp redan i morgon. Det krävs som sagt energi. Det gör oss egentligen ingenting att hon är vaken med oss men vi tänker att eftersom att hon visar trötthet så borde det vara skönt för henne att få sova och inte behöva vänta på sina föräldrar.

Rutinen vi tänker oss är klä på pyjamas, mata, läsa en liten saga och så god natt. Efter det går vi in till henne i vårt sovrum, hennes säng och rättar till napp och täcke när hon gråter och sedan går vi ut. Meningen är att få henne att kanske förstå att vi kommer så fort hon är ledsen och att vi fortfarande är i närheten närhelst hon behöver så det är okej att sova. Målet är såklart att hon ska bli så trygg i sin egen säng (eller somna av sig själv i vår säng) att det blir en skön rutin för både henne och oss att gå och lägga sig själv när en är trött.


…..Jag kan ju säga att under skrivandes gång gick jag och la mig med henne i vår säng, och efter fem minuter sov hon. Det som inte var alternativet fungerade efter fyrtio minuters försök och skrik.

Uppdatering i det andra ”försöket”. Jag vill understryka att vi inte kör något slags boot camp eller militärläger här hemma med olika försök för jämnan. Tidigare försökte vi med att hon skulle sova i egen säng, för allas vår skull. Det jag märkte var att det bara blev jobbigare för mig. När hon tappar sin napp sover hon oftast vidare. Ibland gör hon det inte och om en hinner stoppa in nappen snabbt nog somnar hon om. När hon sover i sin egen säng hinner ingen av oss snabbt nog och hon hinner vakna så pass att hon vill snutta på bröstet. Varför vi nu kör lite på vad som fungerar natt för natt. Nu befinner vi oss i den situationen där vi tänker oss att natt för natt kanske inte är bra för barnet? Och därför försöker vi oss på någon slags rutin. Som förälder är en väldigt ofta ute och cyklar, både utan styre och med punktering. Det är ibland konstigt att vi tar oss någonstans överhuvudtaget.

Julens bordsdekoration presenteras av

….kokade babytillbehör.
IMG_1598
Detta blir väl en perfekt mitt-dekoration på julbordet? Sånt här kan jag känna mig stolt över att jag hinner med på en dag. Pfft! kanske ni säger? Men för mig så känns sånt här småfix så himla skönt att hinna med eller orka med. Kokade flaskorna för att jag tänkte att vi skulle försöka testa lite smått med ersättning igen. Jag vill inte börja med ersättning men jag skulle vilja att hon lär sig att hantera flaskan så att hon kan dricka välling framöver. Ibland (för det mesta) känns amningen som det bästa alternativet för mig men ibland känns det jobbigt till exempel när jag är så trött att jag knappt orkar plocka fram tissarna.

Enligt bvc-sköterskan har de (vilka är De) ändrat ålder för att börja med smakportioner till 6 månader istället för 4 månader. Vilket inte gör oss någonting då vi tar det väldigt långsamt med allt smakande. Men att kunna ge en flaska välling på kvällen skulle göra så mycket för både mig och sambon. Vad jag ville säga egentligen var att vi skyndar långsamt men att det gärna får ske snart ändå.

Jag älskar Modern Family

Jag älskar serien Modern Family! Har plöjt massor med avsnitt medan bebin sover i famnen. Så himla lyxigt! Seriemaraton och bebismys, kan nog inte bli bättre?

Sprutan verkar inte ha gett några större biverkningar förutom eventuellt en lite tröttare bebi. Ingen feber har visat sig men med tanke på min historia nästan helt utan feber, utesluter jag inte att det kan ha varit en jobbig natt för bebin ändå.

Hon har vaknat några extra gånger och då verkat lite arg på något vis. Men däremot har jag endast matat en gång i natt klockan 3.30 vilket var väldans skönt för mig. Eftersom att jag inte kunde komma till ro och somna förrän in på småtimmarna. Hade ont i magen och texter som snurrade i mitt huvud. (Älskar när texterna bara formulerar sig så där i huvudet men de skulle ju kunna få göra det någon annan gång än när jag ska sova till exempel).

På morgonen har vi varit hemma hos mormor och morfar och fikat, tittat på brasan och beundrat julgranen. Så nu har mamman hotat med att göra slut om inte pappan fixar en gran. Ska tillägga att pappans farfar äger en hel skog! Annars hade jag fixat en själv. Det ska nog inte behöva gå så långt eller ja vi får väl se? Står det ingen gran här på julafton så….

Nu ska vi fortsätta mysa och se på Modern Family.

image

På väg till mormor och morfar

image

Där hunden Yoda mös framför brasan.

Retronapp i present

Det gick bra att ta sprutan. Lia blev upprörd redan när doktorn undersökte henne eftersom att hon inte är något fan av andra människor. Vår BVC-sköterska är bra på att ta sprutor men tyvärr var nog doktorn inte lika samspelt, eller vad vet jag? Men så synkroniserat som jag önskade att det skulle varit var det inte. Hon fick sprutorna och började gråta precis när det var klart. Det är ju gråten som är den värsta biten. Denna gång var det ju storbarnsgrin dessutom 😦 Hon skrek när hon kom på att det gjorde ont och sedan grät och snyftade hon om vartannat.

Nu verkar allt helt okej och självklart måste en ju få något när en varit duktig hos doktorn. Eftersom att bebin inte äter glass ännu så bjöds det på nya nappar i retromodell. Jag älskar modellen och det verkar bebisen också göra. Den stannar dock inte kvar i munnen så länge på grund av ringen men det gör ingenting för det verkar vara det som är halva grejen nuförtiden, att kunna ta ut ur och sedan försöka stoppa in nappen i munnen igen.
retronappar
Att försöka knäppa kort på en bebis som vill hålla i allt som är nära fejset är inte det lättaste. -Ge mig kameran mamma! Nu börjar det här barnet att små-protestera lite så vi ska ta och stoppa in nappen i munnen som bytt plats med ett after eight papper och vila lite tills att pappan kommer hem.

Skönt att det gick bra hoppas att det fortsätter gå bra.

Blogga eller borsta tänderna?

Okej, egentligen borde jag passa på att borsta tänderna. Istället tar jag en näve med Ahlgrens bilar och sätter mig framför datorn. Bebisen eftermiddagsvilar lite och då vill jag passa på att hinna kika in en snabbis. Speciellt eftersom vi ska till BVC för att ta andra sprutan! Hövva… är inte jättepeppad, såklart men känner mig ändå mer lugn nu än vid första sprutan. Jag har ju varit mamma ett tag nu så att *sträcker på mig och drar en handen genom håret* en är väl rutinerad och så vidare.

Nej, lugnet är nog mer kopplat till att bebisen nu för tiden åker bil utan att gråta halsen av sig, vi har tagit sprutan en gång så jag vet hur fort det går och morfar har tagit hand om hunden i dag så jag vet att vi bara kan åka hem och ta det lugnt sen. Så ingen supermorsa här inte utan mer en realistisk en som vet att bebisen måste ta sprutan för att det ska ju vara en bra grej. Håll tummarna för min skull att det går bra och att hon inte reagerar allt för mycket på vaccinet eller nålsticken.

Snart är det fredag och vet nu hur mycket jag längtar!? Ska berätta varför senare. Obs! Det är absolut inget häftigt utan bara något som är otroligt skönt för min del och mysigt också. Vi hör senare! Kram
vacc_schema_s_ny09
Klicka på bilden så hittar ni information om vaccination.

Självklart ramlade jag över en hemsk bild av ett barn när jag letade google-bilder. FAN OCKSÅ!