Hippie eller inte?

Hejsan! Vi har precis vaknat från eftermiddagsvilan. Hela familjen har tagit en två timmars vila tillsammans och lilltjejen sover faktiskt fortfarande. Vi skulle egentligen ha middagsbjudning här hemma men jag orkade verkligen inte för jag är helt slut. Jag har haft en händelserik vecka och min kropp började säga i från litegrann. Därför vilar vi bara denna helg, det känns tråkigt men ändå klokt.

Jag har länge funderat på om sociala medier är så klokt för min del. Jag är en sådan människa som tar in mer stimuli än vad kanske de allra flesta gör, varpå internet, dator, mobil och teve blir ytterligare stimulans att hantera. Dessutom har det handlat om hur officiell jag vill vara, egentligen?

Jag har ändå en liten dröm att vara den där hippien som går runt i fjädrar i håret och knappt äger en mobil. Mediterar och håller på med yoga och är lycklig i nuet, kanske med en grön juice i handen. Jag tror att det skulle göra mig väldigt gott faktiskt. När min blogg nu för några dagar sen fick ett riktigt uppsving i läsare och jag fick känna på hur det är att vara en lite större bloggare med allt vad det innebär så började jag fundera på om det verkligen är värt det?

Många stora själar som åstadkommit något har alltid fått möta motstånd på väg uppåt. Till exempel Blondinbella som fått utstå mordhot etc. Även sportstjärnor, musiker och andra inom medieyrket blir attackerade och kritiserade. Att ”bli någon” på nätet verkar ha den baksidan, verkar vara något du måste räkna med. Jag vet inte OM det är värt det? Jag vet inte om det är det jag vill, längre? Jag ville väl ändå att många skulle läsa min texter och att bloggen skulle kunna ta mig till möjligheterna. Men själva bloggandet i sig vet jag inte om det var meningen att pågå i evighet därför känns det svårt nu.

Jag skulle aldrig låta NÅGON ta i från mig mina drömmar. Dom tänker jag nå vad än någon säger. Men om det här trots allt inte är ens dröm då kanske inte trollen är värd det?

Så det jag vill ha sagt är att jag inte vet om jag kommer fortsätta blogga. Det tar så otroligt mycket tid även om en inte kan tro det, men inlägget som tog fart på nätet, tog en dag att skriva. Självklart hade jag inte en dag till förfogande så jag fick skriva när det gick medan texten matade på i huvudet och ville ut. Hade jag fått betalat för tiden, hade det här redan varit mitt jobb DÅ hade jag kanske känt annorlunda. Men nu tjänar jag ingenting och kan inte heller ha annonser för jag äger inte min egen sida.

Det står still helt enkelt. Jag vill någonstans men det går för sakta. Bloggen tar mig inte dit verkar det som och med vetskapen om att, om bloggen skulle bli stor så får jag näthatarna på köpet. Jag vill inte att små människor som sitter bakom en skärm ska få påverka mitt beslut. Men när funderingarna redan varit av den osäkra karaktären, känner jag att va fan ska jag sitta och ta skit för när jag absolut inte behöver. Fan det är ju bara en blogg på internet som inte egentligen är på riktigt OM man inte tjänar pengar förstås. Då är det ett jobb och på jobbet kan man ju få ta skit av chefen eller arbetskamraterna. Skillnaden är förstås att de går att konfrontera face to face.

Så jag får se faktiskt. Jag får se om Hippien i mig äntligen får komma fram, komma ut. Sätta mig och skriva på saker som jag kan tjäna pengar på i ställer för att dela med mig av mitt liv. Det som jag då skulle sakna är dock att faktiskt dela med mig. Jag har tyckt att det har varit mysigt. Mysigt att få prata mer er och ta del av alla som faktiskt tyckt om mina texter, blivit hjälpta av dem eller känt igen sig i dem. Ni har varit så välkoman hit så! Jag älskar er ❤ Men om jag måste stänga ner mitt kommentarsfält så är det ju svårt att ha en dialog med er och då tappar bloggandet sin charm. Sjuka kommentarer och hat hör inte hemma i min värld, inte någonstans i den. Varken på internet eller utanför.

Min sambo resonerar som så att jag ska skriva när jag känner för det. Men jag har svårt för det, har svårt för att inte ha saker bestämda. Nu kan jag absolut inte bestämma mig men jag vill meddela mig ändå, att vi får se helt enkelt.

Kram på er!
Bild 2015-04-18 kl. 16.25

Bild 2015-04-18 kl. 16.25 #2