Att titta bort en sekund!

Jag tittar bort en sekund och när jag tittar tillbaka så har hon vuxit säkert en centimeter till. Jag har haft det lite tufft med skrivarinspirationen men nu bara måste jag skriva för utvecklings-fenomenet som även kallas barn är bland det mest underbara och fascinerande jag vet.

Har du någonsin tänkt att ”nu växte mitt barn rakt framför ögonen på mig” eller ”men förra veckan kunde hen ju inte ens det här och nu springer hen omkring”. Så har i alla fall jag upplevt det att de är som att en tittar bort för en sekund och när jag tittar tillbaka ser hon till och med äldre ut, mitt älskade barn.

Vi var inte bara på mysigt kalas i går utan Lia passade också på att visa upp en rad förmågor som jag inte visste att hon färdigutvecklat. Hon sitter säkert och övar för sig själv i smyg den lilla busen. Bland annat ställde hon sig upp på knä och tog något krypsteg istället för att militärhasa som jag skrivit om förut. I dag har hon gjort nya försök att ta sig fram med ”riktiga krypsteg”. Förutom detta passade hon även på att vinka och härma ljudet hejdå. Allt det här bara kastade hon i ansiktet på oss. Och jag kunde inte göra annat än att skratta förtjust åt att hon verkade kunna saker som hon dolt för oss eller bara helt enkelt tyckte att -nu var det minsans dags att visa människorna på kalaset vad hon lärt sig…. i smyg. Precis som Lotta på bråkmakargatan.

Vi trodde faktiskt helt ärligt att Lia skulle skippa det där med att krypa på riktigt. Hon har liksom fått in ett riktigt snabbt sätt att ta sig fram på som fungerar för henne . Nu på senaste har hon även börjat dra sig upp på knä, mot bord och liknande. Därför trodde vi att hon kanske skippar att krypa på knä och handflator och går direkt på gången men vi får väl se!

Det är ju det här som är så underbart med barn att få följa med och det betonar jag: FÖLJA MED i deras takt, och se dem som individer. Att inte förvänta oss att de ska göra saker bara för att: SITTA, KRYPA, GÅ är det ”normala” sättet att göra det på. Andrés kusiner (några av dem) kröp inte ens. Det drog sig bara fram på stjärten och sedan gick dom. Jag påminner mig själv hela tiden om att se henne som en individ och inte bara ett barn. Människor gör saker i sin egen takt och gör det väldigt bra om det får stöd och kärlek.

Nu ska jag fortsätta fascineras över min dotter som har börjat förstå att hon kan göra indianljud om hon stoppar handen i munnen och rör om. Jaja den förmågan har hon inte förfinat riktigt ännu. Jag försöker få henne att förstå att det räcker med att klappa handen fint mot munnen men hur kul är det att göra som man ska jämt då?

IMG_2647Här leker hon med klossarna som vi lånat av farbror Zackarias. De har gått i arv och har lekts flitigt med även av Lias pappa. Han (och jag) tycker fortfarande att det är väldigt roligt att leka med dessa klossar. Lias verkar gilla dem också, väldigt mycket! Riva är roligast.

IMG_2648Nä-hä-ä-Du! Vart tror du att du är på väg lilla röda cylinder. Ja jag är helt säker på att Lia vet att det heter cylinder.

Kram på er!