Fira amningsstopp, skrikande bebis och träningsvärk

Först och främst! Hej alla fina läsare som ibland då och då till och med lämnar avtryck här. Ibland skriver ni eller gillar på Facebooksidan. Det jag gillar bäst med er är att ni läser om mig. Trots att jag inte skriver lika frekvent alltid. Jag gillar också att ni delar med er. Att ni skriver och berättar hur det är för er. Hur ni gjorde eller hur ni har det eller haft det.

Anledningen till att jag inte skriver lika ofta är medvetet. Jag vill skriva, har massor att skriva om men jag började stressa över skrivandet och kände att jag aldrig hade tid med någonting. Fokus hamnade på att försöka hinna skriva när Lia somnat vilket gjorde att jag tänkte mer på vad som skulle skrivas än att umgås och fokusera på nuet. -Jag har aldrig tid, sa jag men jag har liksom tid att blogga? Nej, jag kände att jag prioriterade fel och stressade i onödan. Därför bloggar jag när det finns en lugn stund över. Då blir det bättre kvalitet på inläggen och det känns roligt istället för ett måste.

Det är viktigt att prioritera sin tid, speciellt när jag nu mått så dåligt som jag gjort. Fokusera på det som är viktigt. Ibland har jag känt att jag borde lägga ner bloggen men då vet jag att jag skulle sakna skrivandet därför är det bättre att skriva när det känns bra. Med det sagt så ska jag berätta om gårdagen och amningsstoppet.

I går firade vi att jag slutat amma! Jag tänkte att om jag firade så skulle både kropp och själv förstå att det här är glädjande. Själen vet och kroppen förstod men känslorna kände sig ändå lite nedstämda. Det är okej. Jag är glad över att vi firade denna milstolpe. Det var däremot inte bebisen…. fast så klart var hon inte medveten om att vi firade hon råkade bara vara ledsen just i går natt.

När en bor i lägenheten är det grannarna som blir förbenade om en firar. Denna gång var det bebisen. Det var inte själva firande i sig utan bebisen hade bara ingen bra natt. Det tog lång tid innan hon kunde somna om efter att ha vaknat vid elva. Hon var jätteledsen och självklart tänkte jag ”om jag ammat nu hade hon lugnat ner sig”. Typiskt när en firat en milstolpe att bebisen just skulle ha en dålig natt. Jag bestämde mig dock för att amningenstoppet inte hade något med detta och göra och till sist somnade hela familjen om och sov till klockan 6, så några timmars sömn fick vi.

Och så var det träningsvärken. Japp ni läste rätt! Jag har träningsvärk!! Jippi 🙂 Dessutom har jag hittat en träningstid på ”gymmet” då inte samtliga fysiskt instabila är där. ”Gymmet”= fysioterapeuten där samtliga av byns gamlingarna samlas och hejar glatt på varandra både på dit och på hem vägen. Det är sällan motiverande eftersom att jag känner mig som den där livliga tjejen som är där med sitt tajta arsle. Fast att jag visst har en massa problem ju!?

Men nu har jag alltså hittat en tid och en dag som passar för både mig och lilltjejen, utan att jag behöver känna mig i vägen eller prata med massa människor som vill prata med den lille pojken jag har med mig. Näe dom ser sällan att Lia är tjej eftersom att det kräver sin rosa klänning. Fast det gör mig ingenting. Nu svamlar jag. Har ni tagit er hit så får ni här en bild på firandet. Jag har inte druckit alkohol på så länge av naturliga skäl att jag faktiskt inte längre tycker att det smakar så gott längre.
IMG_2430

Nu ska jag äta lite Oatly Glass. Det ska bli spännande. PMS på intåg och den kräver sin choklad!