Äntligen bilder från babysim

Eftersom att André kunde följa med i dag så kunde vi även passa på att ta bilder. Det blev några riktigt bra faktiskt. IMG_2675

IMG_2676

IMG_2664

IMG_2665

Det var väldigt mysigt att André kunde vara med i basängen i dag. Det kändes skönt att även han får vara med och babysimma lite. MEN före och efter babysimmet så blev det stressigare än vad jag önskar att det ska vara eftersom han inte kan vara borta från jobbet för länge, såklart. Vi får se hur vi gör i framtiden men nu har han i alla fall fått vara med en gång. Det finns dessutom fortsättningskurser som vi absolut, i alla fall som det känns nu, kommer att anmäla oss till. Då kan han ratta dom eftersom att det kommer vara han som är föräldraledig då.

Tack ni som röstat! Jag ska sätta mig ner och funderar lite på det där med youtube faktiskt.

Omröstning – hjälp mig välja!

Jag är väldigt sugen på att göra någonting av min youtube-kanal. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja göra mera videos. Därför vill jag att ni röstar! Om jag skulle göra ett show av något slag, som skulle komma upp en gång i veckan. Vad skulle du vilja se då?

Att titta bort en sekund!

Jag tittar bort en sekund och när jag tittar tillbaka så har hon vuxit säkert en centimeter till. Jag har haft det lite tufft med skrivarinspirationen men nu bara måste jag skriva för utvecklings-fenomenet som även kallas barn är bland det mest underbara och fascinerande jag vet.

Har du någonsin tänkt att ”nu växte mitt barn rakt framför ögonen på mig” eller ”men förra veckan kunde hen ju inte ens det här och nu springer hen omkring”. Så har i alla fall jag upplevt det att de är som att en tittar bort för en sekund och när jag tittar tillbaka ser hon till och med äldre ut, mitt älskade barn.

Vi var inte bara på mysigt kalas i går utan Lia passade också på att visa upp en rad förmågor som jag inte visste att hon färdigutvecklat. Hon sitter säkert och övar för sig själv i smyg den lilla busen. Bland annat ställde hon sig upp på knä och tog något krypsteg istället för att militärhasa som jag skrivit om förut. I dag har hon gjort nya försök att ta sig fram med ”riktiga krypsteg”. Förutom detta passade hon även på att vinka och härma ljudet hejdå. Allt det här bara kastade hon i ansiktet på oss. Och jag kunde inte göra annat än att skratta förtjust åt att hon verkade kunna saker som hon dolt för oss eller bara helt enkelt tyckte att -nu var det minsans dags att visa människorna på kalaset vad hon lärt sig…. i smyg. Precis som Lotta på bråkmakargatan.

Vi trodde faktiskt helt ärligt att Lia skulle skippa det där med att krypa på riktigt. Hon har liksom fått in ett riktigt snabbt sätt att ta sig fram på som fungerar för henne . Nu på senaste har hon även börjat dra sig upp på knä, mot bord och liknande. Därför trodde vi att hon kanske skippar att krypa på knä och handflator och går direkt på gången men vi får väl se!

Det är ju det här som är så underbart med barn att få följa med och det betonar jag: FÖLJA MED i deras takt, och se dem som individer. Att inte förvänta oss att de ska göra saker bara för att: SITTA, KRYPA, GÅ är det ”normala” sättet att göra det på. Andrés kusiner (några av dem) kröp inte ens. Det drog sig bara fram på stjärten och sedan gick dom. Jag påminner mig själv hela tiden om att se henne som en individ och inte bara ett barn. Människor gör saker i sin egen takt och gör det väldigt bra om det får stöd och kärlek.

Nu ska jag fortsätta fascineras över min dotter som har börjat förstå att hon kan göra indianljud om hon stoppar handen i munnen och rör om. Jaja den förmågan har hon inte förfinat riktigt ännu. Jag försöker få henne att förstå att det räcker med att klappa handen fint mot munnen men hur kul är det att göra som man ska jämt då?

IMG_2647Här leker hon med klossarna som vi lånat av farbror Zackarias. De har gått i arv och har lekts flitigt med även av Lias pappa. Han (och jag) tycker fortfarande att det är väldigt roligt att leka med dessa klossar. Lias verkar gilla dem också, väldigt mycket! Riva är roligast.

IMG_2648Nä-hä-ä-Du! Vart tror du att du är på väg lilla röda cylinder. Ja jag är helt säker på att Lia vet att det heter cylinder.

Kram på er!

Storhandling, kalas och ännu en vegetarisk middag

IMG_2627Vi har varit och storhandlat i dag. Är tacksam över att vi har pengar att handla mat för. Det tycker jag är fantastiskt att vi kan ställa mat på bordet varje dag. Skulle det dessutom krisa någon dag har vi väldigt snälla föräldrar som bjuder på middag. Det är väl en lyx i vardagen om något!

På tal om att bli bjuden på något så har vi också blivit bjudna på kaffe och tårta i dag eftersom att Andrés lillebror (Lias farbror) fyllde tio år i fredags. Jag hade länge gått och suktat efter marsinpantårta men varit lite snål mot mig själv och tänkt att två bitar för 48 kr är en onödig kostnad. Men tänk att nu fick jag två bitar helt gratis! TACK! Nu har jag stillat marsinpanbegäret ett litet tag.

IMG_2630Kvällens middag bestod av vegetarisk lasagne. Andrés favorit hittills av de recept vi testat i snart fyra veckor. Jag tyckte också att det var gott men gillade främst hur sambon skar upp gurkan (med potatisskalare). Min favorit hittills är vegetarisk hamburgare. Ska tilläggas att vi inte ätit fyra hela veckor då vi ibland äter och har ätit kött.

IMG_2637Ja, här hemma är det sambon som lagar den allra mesta maten och det är så himla skönt att jag slipper! Han tycker dessutom att det är väldigt roligt men att han saknar kunskapen och vill gärna bli bättre. Jag tycker att han är superduktig dock. En är sin värsta kritiker brukar det väl heta?

Mini-roadtrip till Härnösand – by my self

Hejsan!

I går tog jag bilen till Härnösand för att träffa en av mina allra närmaste barndomsvänner. En sån där som jag är extra glad över att jag fortfarande har kvar i mitt liv. Vänner kommer och går i perioder i livet och det är precis så som det ska vara. Vad som enligt mig utgör en riktigt kompis är att de inte behöver underhållas för att finnas kvar. Ibland har det gått så länge som ett år utan att vi träffats men när vi återses är det som att vi sågs i går. Inga konstigheter – precis som livet bör vara i allmänhet.

Jag förundrades över hur vackert Norrland är och tänkte uppriktigt: men vad är väl Thailand mot det här? Låt oss flytta ut på landet, odla vår egen mat och föra långa samtal ända in på morgontimman. Fast först kanske vi kan åka till Thailand och värma oss lite? Nu när våren tog en liten paus också

Väl framme bjöds jag på en fantastisk brunch! Bokstavligen älskar frukost och när jag blir rik är frukost det första som jag kommer att unna mig i överflöd.
20150328_115301

20150328_115309

Så himla gott och mysigt! Vi satt länge och åt och plockade och fyllde på kaffekopparna. Senare på dagen tog vi en promenad runt om i Härnösand och passade på att fånga lite D-vitamin. På hemvägen passerade vi ett kärt minne:
20150328_144501
Här gick vi på disco, på Brännaborg. Var det när vi var 12-13 ungefär? Eller var vi till och med äldre? Jag minns inte, men jag minns att jag tyckte att det var roligt att gå på disco någon annan stans och att det inte hölls i en skollokal.

Fick vara den mamma jag vill vara, kanske bara lite surare.

Om några timmar är det helg. I alla fall om vi utgår i från en 8-17 timmars vecka. Visst har jag berättat för er att jag vill jobba helt andra tider? När jag börjar jobba vill jag kunna göra saker med Lia mitt på dagen utan att det påverkar jobbet. Jag ska också hämta tidigt från dagis. Det är min dröm. Att det innebär att jag kanske kommer jobba sena nätter, periodvis väldigt mycket, andra perioder inget alls och kanske tidiga morgnar det ser jag fram emot. Det är så jag vill ha det. Nog om det det var en parantes bara.

Jag skulle ju passa på att berätta för er om förra helgen. Därför att jag tycker att den är värd att berättas om. Så här var det. Sambon var bjuden på 30-års fest och jag hade samlat ihop mina närmaste vänner för en middagsbjudning med vin. Det blev fantastiskt trevligt både för mig och sambon. Sammanfattningsvis så pratades det massor, lilltjejen höll sig vaken till klockan 23 och vin det flödades det gott om och det gick så bra så. Jag kände mig verkligen som den mamma jag ville var kanske bara lite surare. Blev lite less ett tag när barnet tydligt visade att hon var trött, dessutom somnade några gånger för att sedan vakna direkt när jag lade ner henne från bröstet MEN eftersom att hon inte var gnällig och för den delen visade mycket glädje i att få var med så lät jag henne helt enkelt bestämma själv när det var dags. Jag tänkte att -jamen till slut blir hon väl så trött att hon somnar sittandes.

Klockan 23 syntes det att hon gärna ville men att det började räcka för just den dagen. Då nattade jag henne och sedan sov hon ändå till på morgonen och gav mig dessutom sovmorgon. Detta gav mig ändå några timmar att spendera ensam med mitt vinglas och tjejerna. Vi hade väldigt trevligt allihopa och sambon hade haft roligt han med.

Tack för att jag fick känna mig som den personen jag vill vara i mitt eget hem. Tack för att middagen blev lyckad och för att bebisen var lättsam för det mesta. Tack för att besöket var så förstående och fick mig att känna mig som att det var okej att jonglera med ungen och pausa i samtalsämnena i bland.

Stort tack för att jag fick känna mig som den mamma jag vill vara.
IMG_2577Det här bjöds det på i mat väg. Hemmagjort pizza på tortillabröd. Roligt att komponera ihop sin pizza själv och dessutom väldans gott!

Ha en fin fredag! Och Grattis Zackarias på din tio-års dag!

Jag har möblerat om. Det blev precis som innan.

Varje gång min ”kaos-hjärna” sätter fart får jag en iver att möblera om. Jag bara måste hitta den rätta feng shuin liksom. Jag har ingen kunskap om det där med feng shui, som var väldigt poppis under börjar av min högstadietid minns jag, men jag jobbar mycket med känsla. En möbler måste kännas på rätt plats. Hur tänker du när du möblerar?

Tillbaka till kaoshjärnan, som alltså möblerade om hela vardagsrummet för att tillsist ändå återgå till ungefär som det såg ut innan jag startade kaoset. Jag vet att möblerings-ivern inte har så mycket med möbleringen att göra, att den nuvarande inte fungerar. Det har snarare att göra med att min hjärna skriker åt mig att nu börjar det bli för mycket du måste vila. Med för mycket menar jag för mycket intryck. Jag börjar allt mer acceptera att jag är som jag är och det är okej. Det var också därför det i dag kändes okej att kliva ut från informationen på BVC då jag absolut inte kunde koncentrera mig och kaoset inombords gav mig stort obehag.

Därför, med tidigare utbrott i ryggsäcken, har jag nu tagit en dusch satt mig i soffan och skriver till er. Sambon tog med sig barnet och åkte i väg för att handla. Så nu hoppas jag att kvällen ska bjuda på mindre rastlöshet i kroppen, mindre stresspirr och en lugnare hjärna.

Jag frågade min psykolog om hon trodde att jag hade någon diagnos? Hennes svar: Vad vill du att jag ger dig? Vet inte hur jag ska tolka det? Men ibland skulle det onekligen kännas lättare att veta att det här pirret och bergodalbanan beror på någonting.
IMG_2620
En skillnad blev det i Lias lekhörna. Den fick först flytta in till hennes rum men jag insåg ganska snabbt att det inte funkar eftersom att vi trots allt spenderar väldigt mycket tid i vardagsrummet (Lias rum arbetar fortfarande som avlastningsyta men snart så ska vi få till något där). Då vill vi kunna ha uppsikt över henne även om hon leker själv. Fast vem skämtar jag med? Det är ju inte direkt så att hon leker i lekhörnan oavsett var den befinner sig. Nu för tiden är allt annat än lekhörnan mycket roligare. Precis som det ska vara så klart 😉