Lite avundsjuk på Stockholms-bloggarna

Hej! Precis nu så sitter vi och väntar på att sambon ska komma hem från affären med middag (innan det här inlägget var klart hann han komma hem. Han står och lagar maten nu). Det är otroligt gott att äta när en inte kunnat äta riktigt på en hel dag. Det var nog dock inte magsjuka, som tur var så klart! Jag gick på toaletten hela natten och mådde sedan illa hela dagen men började må bättre till kvällen. Antingen var det någon snabb-magsjuka eller så var det något jag ätit som magen inte gillade. Förmodligen det sistnämnda.

Ställde i alla fall in alla helgens planer för säkerhets skull. Jag skulle käka IKEA-frulle med en kompis jag inte sett på jättelänge nu! Och vi är liksom bästisar så det är lite konstigt att vi inte setts. Tillsammans skulle vi besöka Andrés kusin och hennes familj, Lias tremänning, men det fick vi också ställa in.

För att inte deppa ihop helt så åkte vi och fikade på ett av de lokala fiken som finns här ute på vår ort. Det är superroligt att vi har två fikaställen här även fast det är utanför stan. Ett av dem serverar till och med frukost och någon dag hade jag tänkt testa den. Har varit så avundsjuk (men inte missunnsam) på de Stockholms-bloggare som har möjlighet till frukostar både här och där. Men nu har vi alltså ett ställe här också 🙂

Denna gång fikades det på Sveas och som de orutinerade föräldrar vi är så hade vi inte med oss någonting till Lia. Jag hade tänkt att hon kanske skulle somna påväg dit och André tänkte att hon skulle äta senare. Till vårt försvar är vi inte vana att hon kan äta någonting annat än bröstmjölk eftersom hon precis börjat äta annat. Nästa gång tar vi med oss någonting! Självklart gick hon inte tomhänt utan fick smaka brödkanter med smör av våra mackor.

Här var min macka. Hur go’ som helst!
20150221_122223

20150221_121948
-WOW! mamma vad mycket pengar du har!

20150221_121935
-Kan jag få dom?

Tyvärr så ville inte humöret riktigt ändå och jag har varit lite deppig. Försöker hitta mig själv i allt det här på något vis. Vem är jag om jag inte vill vara den där typiska personen? Jag känner på något vis att jag är en för stor personlighet för en enda livstid. Jag skulle behöva fler liv, kan jag få det? I nästa liv ska jag tatuera hela min kropp!