Tbt – Turn back time till när luktsinnet ledde mig rätt

En gång hittade jag en chokladfabrik genom att dofta mig dit. JA det är sant! Jag ska berätta för er. Det sägs att en inte ska tänka bakåt eller framåt och istället försöka befinna sig i nuet. I dag slog det mig dock att när vi tänker tillbaka så kan det, i alla fall för min del, ofta vara på hur saker gick på tok och inte blev som jag hade tänkt.

Därför började jag skriva en lista på saker jag upplevt hittills i mitt liv. Saker jag gjort bra. Modiga saker. Jag kom fram till att det är ganska mycket. Jag tror att om vi nu ändå vill tänka på dåtiden ska vi försöka tänka på alla bra saker vi tagit oss för. Istället för de saker vi ännu inte gjort eller som vi ångrar. Som att vara tillsammans med den där killen för länge trots att han var det största puckot. Eller att vi inte sökte det där jobbet för att vi inte vågade eller fortfarande inte kommit iväg till Australien fast att vi så gärna ville. Sånna tankar tar oss ingenstans förutom möjligen neråt och gör oss deppiga. Jag tycker att man ibland får ångra sig lite men sen ska vi gå vidare och tänka på annat. Till exempel den där gången då jag och en kompis sniffade oss till en chokladfabrik.

Jag och en vän till mig som nu faktiskt är bosatt i Australien hade bestämt oss för att åka till Norge. Vi var båda less på vår hemort och önskade oss ett äventyr. Ingen av oss hade något jobb här hemma och inte ville vi ha det heller. Vi ville bort. Sagt och gjort bestämde vi oss för att sätta oss på tåget till Trondheim, Norge. Vi skulle hitta ett jobb i grannlandet. Det pirrade i magen medan tåget tuffade fram mot nya äventyr.

Väl framme började vi med att leta rätt på ett hostel. Det är som hotell fast billigare och med väldigt enkel standard.  Även kallat vandrarhem. Efter att vi gjort oss hemmastadda i vårt rum, som jag inte minns vad vi betalade för, tog vi med oss den turistkarta som vi fått och gav oss ut på jobb-jakt. Önskan var att få jobb på Trondheims chokladfabrik Nidar så att vi kunde leva lite som vi föreställde oss att Kalle gjorde i Kalle och Chokladfabriken. Allra helst hoppades vi nog att även Jonny Depp skulle finnas på plats.

Trots att vi hade en karta hade vi svårt att hitta till fabriken. Men så plötsligt kände jag en doft med min supernäsa. Jag hör dåligt som en 90-åring som hör dåligt men har ett exceptionellt luktsinne. Det tog ett tag men sedan kände även Elina doften. Med våra CVn i hand bestämde vi oss för att följa doften. Om jag inte minns fel så ledde den oss snårigt och snirkligt över en järnväg och genom ett stängsel.

Tillslut kom vi faktiskt fram genom att följa doften av choklad. Där, framför Nidar chokladfabrik stod ett litet bås. I båset satt en ung man. Om jag inte minns väldigt dåligt påminde han om killen i Harry Potter som säljer bussbiljetter till bussen som Harry rymmer med i Fången från Azkaban. Lika släpig och arrogant. Vi lämnade våra CVn men fick tyvärr inte jobbet. Istället fick vi jobb på en ö dit vi skjutsades i en bil av två män. En av dem lite gubbsjuk, den andra sjukt snygg.

Men de, det är en annan historia….
25301_377293430861_3194381_n

Ung, fräsch och överexponerad på äventyr.