Andra föräldrar kan inte ta hand om sina barn

Jag har sällan brytt mig om vad andra gör och hur det lever sina liv. Sällan snackat skit om människor som inte är som jag. Istället har jag haft fullt upp med att fundera på hur jag är, hur jag uppfattas och oftast bara snackat skit om dem som sårat mig och inte förstått sig på mig.

Till nu vill säga! Jag har aldrig brytt mig så mycket om andra människor som nu. Människor som använder metoder – men vafan barnen blir ju otrygga! Barn som skriker på affären – men varför i hela världen tar föräldern med sig barnet hit när det så mycket folk? Syskon som lämnas på dagis fast att det yngre syskonet är hemma sjukt. Och så håller jag på. Så långt att jag till och med gråtit över att barn far illa. Jag hör en snäsig förälder på affären eller på gatan där jag bor, ser en unge tappa sin dricka och samtidigt ett tappat tålamod hos tillhörande förälder. Då har jag blivit ledsen och besvärad.

”Jag har kommit fram till att alla andra också gör rätt”.

Jag har tagit på mig ansvaret att vara mamma till alla barn i hela världen och därmed tagit mig rätten att anse mig själv ha det enda och rätta sättet att ta hand om ett barn. Den kunskapen vet jag med all säkerhet att jag inte sitter inne på, det enda rätta sättet alltså. Jag har kunskapen att ta hand om mitt barn på rätt sätt, förhoppningsvis. Jag har kommit fram till att alla andra också gör rätt, fast på sitt sätt och det måste jag våga lita på. För jag kan omöjligt vara mamma till alla barn i hela världen. Jag har ingen rätt att lägga mig hur andra gör och jag kan ju för gud skull inte gå och vara ledsen för alla barn i hela världen skull hela dagarna.

Därför säger jag, den bästa mamman till mitt barn, sköt ditt och skit i andra. Jag förstår mitt eget tänk, mina känslor och varför jag oroat mig så mycket över andra föräldrar. Det bottnar i de överväldigande känslor som ett spädbarn nytt och skört bidrar till. Jag ville skydda henne mot världen och jag kunde inte för mitt inre förstå hur någon någonsin skulle kunna tycka om sina barn på något annat sätt än det just jag kände. Hur kunde det finnas föräldrar som inte brydde sig, som inte kunde släppa ciggen medan de promenerade med barnet i barnvagnen eller som tog mig sig barnet på IKEA fast att barnet uppenbart var väldigt hostigt. Jag spendera mycket av Lias första månader med att tycka synd om barn som jag förmodade inte hade det lika bra som henne.

”Hur andra föräldrar gör, gör vi bäst att ge blanka fan i”.

Men till sist nyktrare jag till och fick tillbaka mitt förstånd. För föräldern som tog med barnet på IKEA trots att barnet hostade hade kanske stannat hemma med hostigt barn i två veckor. Detta kanske var första gången utanför husets väggar. Barnet kanske till och med hade fått penicillin. Det kan ju jag omöjligt veta. Föräldern med ciggen kanske tog den enda ciggen för dagen och kämpar ständigt med att försöka sluta eller har helt enkelt andra saker att kämpa med. Vi vet ingenting om andra föräldrar och därmed gör vi inte rätt i att döma dem.

-Men hur länge hade ni tänkt att amma egentligen?

-Ammar inte du alls!?

-Ska du vara hemma så länge?

-Oj, får hon redan äta sushi?

-Men har ert barn fortfarande blöja?

Hur andra föräldrar gör, gör vi bäst att ge blanka fan i. Precis som andra föräldrar ska strunta i hur vi väljer att göra något (vi har inte blivit ifrågasatta ännu men märker att många andra blir det). Därför bestämde jag mig en dag för att lita på att alla andra föräldrar gör sitt bästa lika mycket som jag. Vi kämpar alla på vårt sätt och det gör inte våra liv lättare om vi har andra föräldrar hängade över våra axlar, som att vi inte har nog ändå liksom?

Så nuförtiden tänker jag: Hen gör sitt bästa. Just när jag såg den där pappan snäsa åt sitt barn så kanske det faktiskt varit en jävligt jävlig dag. Barnet kastade flingorna på golvet på morgonen, hunden hade bajsat inne, bilen startade inte på morgonen för fyrtio-elfte gången och lämningen på dagis hade återigen avslutats med gråt och tandagnisslan. På jobbet hade nyheten om varsel spridits och nu var det dags att handla för dagens middag som fick bli Fiskpinnar,  potatis och en påse med bilar som storebror redan öppnat i butiken och därmed tvingat pappa att betala för. Vem är då jag att tänka att andra föräldrar inte kan ta hand om sina barn när vi alla (i alla fall dom flesta) bara försöker göra vårt bästa. Vad vet jag om denna pappa sedan har jättedåligt samvete över att han snäst och vad gör väl det att vi snäser någon gång ibland om vi ändå älskar våra barn för det mesta. Förmodligen ingenting.

Summan av kardemumman är att vi ska försöka våga lita på att andra föräldrar gör så gott det kan men främst också våga lita på att vi själva gör vårt bästa. Framförallt bör vi skita blanka fan i hur andra sköter sina ungar och låta dem göra det i fred.

/Bästa mamman till min egen unge

5 thoughts on “Andra föräldrar kan inte ta hand om sina barn

  1. viktoria i föräldragruppen:D skriver:

    Riktigt bra text som fler bör läsa och reflektera över 🙂 Försöker tänka så jag med, att det finns anledningar till att vi gör som vi gör, med kärlek i grunden. Gäller att se saker och ting från andras ögon emellanåt, innan man dömer någon. Ibland kommer man på sig själv försöka hitta en orsak till andras agerande, men så stannar man upp och tänker ”släpp det, vem är jag att döma? Respekt åt folket 🙂 Jag diggar Dig. 🙂

Kommentarer inaktiverade.