Kan jag få lov att köpa färdig burkmat?

Jag vill göra allt för mitt barn. Jag vill att hon ska få en så bra start i livet som möjligt, så att hon kan få en så god fortsättning på det som det bara går – med allt vad det innebär. 

Jag känner mig självisk när jag tittar på hyllan av barnmatsburkar. Ändå är det precis sånna jag själv är uppvuxen på. Känner mig som en lat mamma som borde gå hem och ställa mig och laga mat åt mitt barn istället för att stå och titta på dessa burkar.
Rösten inom mig frågar snällt -Men det finns ju ekologiskt, det borde väl ändå vara okej? -NEJ FÖR-i-HELVETE! Skriker samvetet och den där mamman som försöker vara bäst i världen. Vem är den där mamman egentligen?

Det är super om du orkar laga mat till ditt barn, frysa in i förväg och koka puréer. Det är absolut inte dig det är något fel på. Men jag orkar inte. Att bli mamma har absolut varit den största tävlingen jag någonsin varit med i. En tävling där dem jag ställer upp mot, inte ens vet om att de är med och tävlar. Jag och vi ställer för stora krav på oss själva. Jag är helt säker på att det är fler än jag som skriker -nej FÖR-i-HELEVETE! inombords när du tar den där platsförpackningen med mosad frukt i. Den sparar tid och innehåller allt möjligt bra men du har inte lagat den själv…. Och någonstans finns det ändå en outtalad regel om att barnet ska få hemlagad mat, så är det bara. I dagens samhälle vet man ju annars inte VAD ungen får i sig.

E-ämnen, miljövänligt, hållbart, jorden går under, plastförpackningar, bakterier, hemlagat, dålig uppväxt. Och jag är en av dom som basunerar ut att INGA leksaker med gift i. Inga kläder med plasttryck! Maten ska vara hemlagad från grunden och allt ska vara ekologiskt. Har grävt en grop åt mig själv, jag vet. Men jag vill ju bara mitt barns bästa. -När du lagar mat, ta undan en bit av maten och lägg på en tallrik till barnet innan du saltar maten. Kan jag be dem på Sibylla göra det åt mig?

-Barnet kan smaka av allt ni äter, i alla fall det mesta. Förutom det som är giftigt förståss och det som deras njurar inte kan ta hand om. Och jo, av risprodukter kan det bildas arsenik i barnets kropp men annars är det fritt fram! Detta läser jag om i informationsfoldern jag fått av BVC. Jag antar att ge henne en pizzaslice att suga på inte tillhör det mesta som går bra att äta, även om hon säkert skulle gilla det? Vi har fortfarande fullt upp att försöka få vardagen att rulla. Jag tycker det är svårt att få till med hund, fotbollsträningar, psykiska ohälsa och höga krav.

”Jag behöver börja lyssna på mig själv och tro på att jag och du gör det bästa för mitt och ditt barn”.

Det jag vill komma fram till är att jag bestämt mig för att fortsätta amma. Trots att jag mått dåligt av amningens upplevda fångenskap så får jag i alla fall sova under nätterna. För hur än det är så är amning väldigt, för mig, lättsam. Men någonstans känns det som att stressen finns att sluta amma så fort det bara går så att jag kan komma ut och leva igen. Fast att få kids är väl livet, eller? I bland känner jag liksom att jag måste ha bråttom. Visst skulle jag verkligen vilja kunna festa till det när min kompis fyller år i slutet av februari. Men måste jag ha hunnit fylla upp hela frysen och gett mitt barn ett mål ”riktig” mat och proppat de med vitaminer tills dess? Hon är bara precis fyllda sju månader, kan det få räcka med att vi försöker med välling på kvällen?

Och så smakprtionerna – för oss räcker det med att ta in en ny sak i taget. Om barnet är likt mig överhuvudtaget, vilket hon verkar vara, så räcker det med en förändring i taget. Därför tänker jag släppa stressen och släppa kraven. Sluta tävla med dem som inte ens vet om att det är med och tävlar. Jag frågade pappan om hur han tänkte på det här med smakportioner och att äta mat. Han hade tänkt att det där kommer sen. Sen är helt enkelt sen och hade jag stått för vad jag bestämt mig för redan innan barnet kom till världen då hade jag inte behövt oroa mig, haft ångest och stressats över att jag ligger långt efter i racet om vem som lagat mest näringsriktigt och hemmagjord mat till sitt barn. Återigen om du gör detta så är det inte du som gör fel, du gör bara det du orkar och det du känner är rätt för ditt barn. Men jag gör fel som tävlar mot dig istället för att göra vad som är rätt för mig och mitt barn. Jag behöver börja lyssna på mig själv och tro på att jag och du gör det bästa för mitt och ditt barn.

”Bakom varje lyckad unge finns en mamma som är ganska säker på att hon gjort någonting fel”.

Så därför deklarerar jag nu, framförallt för mig själv, men ber på något sätt om tillåtelse att fortsätta amma och tänka på näringsriktigt mat någon annan dag. Och när den dagen kommer så ber jag om lov att få köpa färdig burkmat på matvarubutiken, i hopp om att det ändå ska innehålla bra saker. Att det inte automatiskt göra mig till en dålig mamma som, om jag får vara ”lat” i det här området, istället orkar leka med mitt barn och orkar vara en rolig, pedagogisk och tillgänglig mamma. Jag vill hoppas att vi kommer att laga mat åt hela familjen och inte äta hämt-käk varje dag men om jag inte orkar så måste en barnmatsburk få duga utan att skapa ångest och dålig självkänsla. Eller bara amning och en flaska välling om det är det orken räcker till.

Jag fick rådet att -så länge ditt barn mår bra, så gör du ju rätt. Hittade detta citat hos hormoner och hemorrojder: ”Behind every successful kid is a mother who’s pretty sure she’s screwing up.” som dom i sin tur hittat på instagram #humansofny. Vilket enkelt översatt blir; Bakom varje lyckad unge finns en mamma som är ganska säker på att hon gjort någonting fel.

Därför har vi beslutat att lägga försöken att sluta nattamma på hyllan. Istället fortsätter jag amma henne under natten, vilar medan jag ammar och sover sedan vidare. Försöken att ge henne gröt lägger vi också på hyllan ett tag, till förmån för att slippa ångesten över att inte lyckats få i barnet ett mål gröt varje dag. Vi väntar helt enkelt med det ett tag till. Det får ta sin tid. Det viktigaste är att vi någonstans försöker göra vad som är bäst för oss som familj, inom rimliga gränser för vad vi orkar med och vad som är möjligt för oss som familj.  IMG_2012Barnet verkar ju ändå må rätt bra =)

Tillägg: självklart är matlagningen inte bara mitt ansvar utan också pappan. Men just nu är det jag som går runt i matvarubutiken på dagarna och får ångest över barnmatsburkar. Visst är det dock intressant att jag upplever det här med en stress och en ångest medan pappan kanske inte lagt lika mycket tid att fundera över detta och skjutit det på sen. Intressant att kraven är olika höga och att det ser olika ut för mamma och pappa, men det är ett helt annat inlägg.

Tack Elin för stödet.

10 thoughts on “Kan jag få lov att köpa färdig burkmat?

  1. sannaclaesson skriver:

    Älskar citatet ”bakom varje lyckad unge…” Så himla rätt!! 😀
    Jag står också och kollar på barnmatshyllan men ser det mer som spännande, vilka olika smaker det finns och vad roligt att köpa. Ibland har jag tänkt på ifall man ska laga själv (som så många andra gör) men jag litar inte helt på min matlagning så väl så att den maten kommer innehålla nån näring haha
    Vi kör också gröt men det är inte varje dag alls utan när jag och Eddie båda har tid,harmoni och lugn att sitta vid bordet en stund och prova.tänker lite att det inte är nåt mängdkrav utan mer roligt att se om han tar från skeden,hur mycket kommer in i mun istället för utanför osv 🙂
    Men helt klart ska vi sänka kraven, vi gör det bästa vi kan och barnen är älskade. Då kan det omöjligt gå fel 🙂
    Kram

    • Mikkalainen skriver:

      Ja visst var det skitbra! Ofta är det faktiskt mest roligt, precis som du säger, att stå och titta på barnhyllan men ibland kan kraven bli för höga och ja vi behöver sänka dem. För det är ju precis som du skriver; så länge vi gör vårt bästa och älskar dem så kan det omöjligt bli fel. Även om vi tror att vi gör fel hela dagarna 😉

  2. Terése skriver:

    Ta det i din takt!
    Jag var helt inställd på att jag skulle laga all mat till Freja själv och jag skulle göra egen gröt och välling.
    Men efter att jag provat och Freja ratat den egna gröten och vällingen så gav jag upp, fortsatte amma och sedan gjorde jag en dag vanlig havregrynsgröt och det tyckte Freja om, jag blandar nu i blodbröd så att hon även får i sig järnet och det verkar gå hem (ibland). Hon äter oftast lite till frukost och har hon inte ätit så mycket då ger jag resten till kvällsmat 🙂
    Sedan får hon burkmat till lunch.
    Det fungerar fint med den köpta maten. (hon har även ätit potatismos och korv från Sibylla, och det gick bra det oxå)
    Nu har Freja blivit förkyld och sedan igår så vill hon inte ta bröstet så får se om det är slut på amningen nu eller om hon vill amma igen när hon blir frisk. (hon är riktigt tät i näsan).

    Jag tycker du ska göra det som känns rätt för dig och det är bara du som vet vad som är bäst för dig, ditt barn och din familj.
    Jag hejjar på dig!
    Kram

  3. Erica och Alfons skriver:

    Jag vet inte vart jag ska börja, men du är så duktig som skriver ner allt detta och verkligen tar fram den problematik som man känner som mamma. Gällande mathyllan, jag köper mat därifrån 1 jag är lite lat 2 det finns där av en anledning, mat för barn 3 det kommer den dag jag lagar egen mat till Alfons men det är enkelt att köpa färdigt. Det räcker väl med att man ska göra mat överhuvudtaget! Till sig själv och sambo som kommer hem efter jobbet..

    Jag har inte samma mat besvär som er bara välling han ratar. Vi besvärad av nätterna fortfarande. Alfons hatar sin säng fortfarande och vill sova med oss efter att han vaknat efter nån timme. Han sover ju aldrig länge den ungen. Ibland 40 min haha! Åh ja då får han sova med oss. Va fan ska man göra. Är han trygg med mig får han vara nära mig och småäta tills han är nöjd så myser vi så. En dag kommer han förstå.. det tar tid. En del säger att det inte är bra att ha dem i sängen blabla de ska lära sig..osv men nä ja orkar inte bry mig han får vara med mig! Man har nog med press på sig ändå, pengar, träna, leva just ja njuta!, äta, träffa vänner osv. Nä kämpa på! Kramar sänk kraven!

    • Mikkalainen skriver:

      Tack snälla 🙂 Det är ju faktiskt också så att det finns mycket bra i dom där burkarna som i alla fall jag själv känner att jag inte är duktig nog att få ner i egen lagad mat. Plus allt du nämner om att livet runtomkring inte tar någon paus så att en hinner laga allt det där. Du gör det bra som kämpar på! Och så länge Alfons mår bra och verkar pigg och kry (även om han inte sover… sov unge sov så att mamma får sova!) då är det ju som det ska. Och det där med att folk säger att det inte ska sova i sängen… att det inte ska det ena med det tredje. Jaja.. vi kör på det som funkar för oss tycker jag =) Ställ inte så höga krav på dig (på oss själva, jag är ju likadan). Stor kram på dig!

  4. Ida och Märtha skriver:

    Hej Mikaela!

    Våra små tjejer verkar vara lika när det kommer till mat..Märtha har dock gett upp amningen och vill bara ha ersättning. Vilket det både finns för och nackdelar med såklart. Så fort vi provar något annat så stänger hon tydligt men bestämt sin söta lilla mun.. Jag försöker tänka att förr eller senare så kommer det lossna! 😊

    Stor kram!

    • Mikkalainen skriver:

      Hej! Jag tror faktiskt att det är en bra tanke som jag tänker försöka anamma. Det kommer att ordna sig förr eller senare =) Om inte annat så gör ju stressen det inte bättre.

  5. Lova skriver:

    Ja stor igenkänning i detta inlägg. Min dotter är lite mer än 7 månader och jag ammar på som en tok fortfarande.. hon får barnmat för det mesta från burk och det är bara några teskedar om dan. Gröten gillas inte speciellt mycket heller. Ibland tänker jag att hur fan ska hon någonsin kunna sluta amma och börja äta på riktigt?? Jag ska ju liksom tillbaka till jobbet så småningom.. och pappan är som du säger mer cool med detta och verkar inte ens tänka att hon ska äta mat typ.. vi har haft några diskussioner om detta! Så att köpa olika burkar för att testa sig fram.. blir visserligen dyrt men va fan.. som du säger spar man ju kraft till något annat! Jag tycker du gör helt rätt och jag håller mina tummar att våra barn nån dag ska börja äta mer riktig mat 🙂 kramar

    • Mikkalainen skriver:

      Ja ibland är det ju så att man bara vill kliva ut genom dörren och ge upp. Men jag tror på att även om det skapar diskussioner (det har det varit här hemma också kan jag lova) så är nog pappans cool någonting att gå efter. För det kommer ju att ordna sig till slut och något som vi märkt är ju att så fort jag känner mig stressad då vill Lia absolut INTE! Vi har dock kommit överens, på bvc:s inrådan, att pappan ansvarar för all mat som inte är amning.Jag har ju faktiskt varit maten nu i flera månader så nu är det pappan som får ansvara för och tänka på vilka slags burkar vi ska köpa och när den ska ätas och så vidare. Ganska skönt att slippa tänka på det:)

Kommentarer inaktiverade.