Återbesök på BVC

IMG_2062
Vårt vardagsrumsbord just nu. Fikar fortfarande fika som blivit kvar från kalaset i lördags men särskilt ledsen över det är jag inte. Jag har precis fikat färdigt och tänkte lägga mig ner i soffan och läsa lite ur tidningen ni ser i bild. Tänkte bara kika in och berätta att vi nyss varit på BVC för återbesök gällande tillväxt. Detta eftersom Lia inte följt sin tidigare kurva förra gången. Nu verkar det dock som att hon håller på att hitta en ny kurva att följa.

Hade svårt att hålla tårarna borta på bvc när hon frågade om hur det var. Just nu är det egentligen inte bra och alla frågor angående hur mycket smakportioner Lia får i sig och att det är bra att ge gröt (fast att vi nu äntligen lyckats få i henne välling). Jag sa att allt det där ger mig bara ännu mer på axlarna och får mig att känna mig ännu mer utmattad. Jag och min sambo har valt att försöka få i barnet välling till att börja med och sedan börja fokusera mer på mat igen. För just nu är det vad jag orkar. Även om det är bra att barnet får i sig mat så tyckte hon att om det var så att det blev för mycket så skulle jag släppa allt sådant men kanske låta pappan börja fokusera på maten. Eftersom jag ammat nu i sju månader så kanske det skulle kunna vara en naturlig övergång att pappan nu får vara den som har ansvar för matdelen. Det tyckte jag lät väldigt bra. Jag har skrivit ett långt inlägg om just det där med matstressen och hur jag upplever den som jag tänkte dela med mig av i eftermiddag.

Nu ska jag lägga mig ner en stund medan Lia sover och unna mig en lite tidningsartiklar. Ha en fin dag!

2 thoughts on “Återbesök på BVC

  1. My skriver:

    Åh! Jag känner så väl igen mig! Jag har oxå suttit på BVC å tårar har runnit… Vips så grät jag hejdlöst & när hon frågade varför kunde jag inte sätta fingret på vad exakt det var. Det bara kändes för mkt allting.

    Jag tycker iaf att du verkar vara en jättebra mamma till Lia och jag blir glad över att läsa din blogg ❤️

    • Mikkalainen skriver:

      Ja vi är nog fler som suttit där med rinnande ögon. Det är liksom som att en ibland inte bara bär en bebis i sin famn utan hela världen och det är klart att det då blir tungt ibland. Tack och vad roligt att höra att min blogg kan glädja också. Kram till oss båda för att vi gör vårt bästa!

Kommentarer inaktiverade.