Fem månader på mig att planera 1-års kalas

Bebisen har blivit sju månader. Månad sju blir ju den kortaste av dem alla eftersom att februari bara har 28 dagar. Enligt libero.se är det nu dags börja barnsäkras hemma. Det kan jag verkligen gå i god för då det går allt fortare att ta sig framåt eller åt sidan i Lias fall. Det eftersom att hon rullar dit hon ska. Hon drar sig även med händerna men bara för att snurra kring sin egen axel. Eftersom att det även går fortare att ta sig åt sidan går det även att hitta på bus även om vi lämnar rummet för bara några sekunder. Dagarna då en kunde lämna i babygymmet för att kissa en snabbis är förbi.

Det går så fort att en tillexempel kan hitta sin bebis med ett hundben i munnen, sugandes på en datakabel, invirad i en laddningssladd eller påväg ut ur och därmed även nedför sängen. Ja inte för att något av detta har hänt oss men det skulle ju kunna hända och då känner jag att jag skulle vilja ha ett sånt där babyfängelse (lekhage).
baby-dan-park-a-kid-lekhage-vit
Bilden är lånad av lekmer (inte reklam). Ni får leta upp den själv om ni är sugan på en.

Dagen innan hon blev sju månader sa hon ma-ma och om det var mamma hon menade, självklart! Dagen efter ljudade hon pa-pa och självklart kan hon nu säga både mamma och pappa. Säger hon verklige mamma och pappa? Ja alltså ma-ma och PA! ibland baba men om det är mamma och pappa på riktigt det vet jag inte. Hon är ju ändå baaara sju månader, när pratar dem egentligen?  Hon har även börjat låta mum-mum-mmm-mum när hon vill ha någonting. Det låter väldigt likt mamma-mamma-mamma men vi tror snarare att det är hennes ljud för -Ge mig det jag vill ha och det är NU!

Annars så verkar den nya tuggleksaken som blir kall om en lägger den i kylen, vara en hit.Det kan därmed kanske, gissningsvis vara tänder på G? Det har vi nu gissat i tre månader snart så vi får väl se. Allt som jag håller i oavsett vad det är men mest om det är något som hon absolut inte ska ha, är också väldigt intressant.
IMG_2059

Och som sagt vårt barn har aldrig befunnit sig i några, som skulle ha kunnat utvecklats till eventuella, livsfaror. Men jag kan säga att nu får hon återigen börja följa med på toaletten alternativt läggas ner i spjälsängen medan jag göra någonting som betyder att jag inte kan kolla på henne varje sekund. Inte för att det hänt något speciellt som skulle kunna varit livsfarligt men en vill ju vara en bra förälder så mer för säkerhets skull liksom.
IMG_2054
Lia befinner sig i en helt olivsfarlig situation medan mamma hämtar kameran för att bevisa alternativa livsfaror…

Nu har det alltså gått mer än hälften av hennes första år och jag har fem månader på mig att planera hennes första kalas. Har alltid sagt att jag inte är någon sån där barnkalasig människa men om jag kanske börjar planera i tid så kanske jag både hinner och orkar med att göra någonting riktigt roligt? Något som i alla fall känns väldigt bra är att för varje månad som går och för varje dag som hon bli mer av en människa så blir det än roligare att vara mamma.