Nyheter till Minis garderob

I dag har vi varit en sväng och käkat lunch på IKEA plus fikat lite. Jag skulle åka in på H&M för att se om ett par byxor, som jag vill ha, kommit. De hade det inte så jag får helt enkelt beställa dem. Istället handlade jag till Lia, också kläder som jag redan innan kikat ut på en hemsida. Gillar att shoppa på det sättet, att redan veta vad en vill ha liksom.

De här kläderna blev det. På bilden saknas hennes nya mössa som är i samma eller liknande mönster som byxorna.
IMG_2343
Lite svårt att se mönstren mot en mönstrad bakgrund men det var det enda stället i hela huset som var utan en massa prylar eller gegg (brukar ju använda bordet). Klicka på bilden så kommer ni till KappAhls hemsida. Då ser ni byxorna tydligare. Jag köpte dem i butik i fall ni skulle vara sugna på likadana.

Och så här ser det alltså ut i sovrummet…
IMG_2342
Tänk er då hur resten av huset ser ut. Det enklaste sättet att bli av med sånt här kaos, vet ni vad det är? Det ska jag berätta för er. Det är att stänga dörren till det rum som är kaosigt. Vilket jag också gjorde till Lias rum som jag snart hoppas kunna göra klart och inreda.

Ikväll bär det av på lite festligheter för min del. Kommer dock inte att följa med på krogen. Det känner jag mig inte redo för en. Men på förfesten kör jag järnet!

Gråta av tacksamhet och precis vad jag behövde

Det är så det fungerar. Ja universum alltså. Det må låta flummigt och snäppet crazy men det du skickar ut ska du också få. Ja tänker inte skriva något övertalningsinlägg här nu om hur universum fungerar sånt har jag faktiskt slutat med. Jag blir ofta passionerad över saker och då vill jag hemsk gärna dela den här manin med alla. Det blir nog ofta mest irriterande för den som inte är idel öra.

Men jag är helt säker att jag i går sände ut det jag behövde för att må bra och fick det eftersom jag redan var så oerhört tacksam över det jag redan hade.

På vägen till veterinären började jag gråta i bilen. Inte fulgråta så att jag inte såg något det hade ju varit en trafikfara. Jag snyftade och ögonen vattnades lite över att jag har en sån fantastisk sambo och att vi tillsammans har ett fantastiskt barn. Jag kände sådan enorm tacksamhet över detta att jag fylldes av känslan och kunde därmed inte hålla tårarna borta. Allt detta till tonerna av Ellie Gouldings ‘Love Me Like You Do’.

Senare på eftermiddagen när jag blev så trött att ögonen höll på att åka i kors. Fantiserade jag över hur mysigt det skulle vara om jag och min sambo fick sitta och snaska lite godis och se en film på fredagskvällen. Drömde om att bebisen skulle somna tidigt så att vi kunde få en stund tillsammans.

När min sambo kom hem låg jag och min lilla hjärte-stjärt och sov. Han frågade om det var okej att han åkte att köpte snask till oss att ha till kvällen. Dessutom berättade han att vi var bjudna på middag hos min mamma  och pappa och lade sedan ett paket till mig i sängen. -Det kan du öppna sedan när du vaknat till.

Jag fick alltså precis det jag fantiserat om plus en massa andra härligheter. Bli bjuden på mat = slippa bry sig om middag. Få en överraskning bara så där = LYX! Jag älskar när saker och ting faller på plats för att jag lyssnar på själen. Ibland slår dröminläggen in innan de ens hunnit bli inlägg. Men detta får tillhöra den kategorin ändå. En drömmig fredag blev det.

”Varför leva det liv andra tycker du ska leva – när du kan leva som du vill” Mikaela 2015. 

Vad låg det i paketet? Det här:
IMG_2341
Böckerna Mera vego : mat för hela familjen (inbunden) och Yoga Girl av Rachel Brathen (Bonnier Fakta)

”Vi är hippies i hjärtat” – Digster on Tour med NRJ

Det här är ett reklaminlägg-isch. Jag får inget för det och jag gör det bara gör att jag gillar folk som följer sina drömmar. 

Jag fick ett mail där jag blev tillfrågat om jag kunde uppmärksamma att popduon Smith & Thell kommer till Sundsvall. Och efter att jag lyssnat på deras låt och sett tillhörande video ville jag absolut dela med mig av fyndet. De spås göra sommarens stora hit med låten Hippie Van och jag är nog en av dem som tror att den spådomen kan slå in.

I morgon lördag 28/2 kommer alltså Smith & Thell som består av Victor och Maria tillsammans med Digster on Tour by NRJ till Sundsvall. Det spelar på Club Ninetone och när jag kollade in priserna så kostar förköp 120 kr respektive 140 kr på plats. Har du inget planerat i morgon är det här en skön plats att vara på skulle jag gissa. Det är typ så här jag skulle vilja spendera kommande sommar.

– Hippie Van visade oss vägen, säger Maria. Låten handlar om en längtan ifrån en ytlig värld. Hippie Van är vår inre längtan tillbaka till den organiska musiken. Nu är vi tillbaka i våra rötter. Vi är hippies i hjärtat. Vi vill egentligen bara ligga på en strand med en gitarr och kolla på stjärnorna och skriva låtar

Låten föddes i LA och var egentligen menad att ges bort till någon annan artist, typ Taylor Swift. Istället kände de att låten ju var deras låt och nu turnerar de med den tillsammans med andra artister så som Panda da Panda och Ida Lafontaine. Läs mer om Digster Touren och vilka artister som är med.

Det är på något vis häftigt hur den här låten kom till mig just nu. Just när jag önskar mig ett lite mer Hippie-aktigt liv med yoga, meditation och glädje. Det skulle inte skada att äga en folkabuss heller för den delen.

Det kanske inte gör något? För det går ju bättre nu!

I dag besökte vi BVC där vi konstaterade att lilltjejen har gått upp i vikt. Tillbaka på sin tidigare kurva. Skönt! Med tanke på att hon nu börjat äta mat och dricka välling så trodde jag ändå att hon skulle gå ner eftersom att hon, enligt mitt tycke, fick i sig en liten mängd. Men nejdå hon hade käkat upp sig.

Antagligen började mjölken sina och därav ännu större anledning för oss att trappa ner. Jag tänkte skriva mer om det en annan gång. Hon blir ju 8 månader på lördag och innan dess ska jag väl skriva om månaden som varit.

Förutom BVC har vi varit och besökt Hanna och Milian där jag blev bjuden på go’fika och Lia åt en hel barnmatsburk plus en halv liten puréburk till lunch. Fantastiskt! Hon har också övat på att bryta sig ut ur sin spjälsäng.

IMG_2334
”En dag ska jag ta mig ut ur den här…. moaahahahah”

IMG_2336
-Mamma vad är det i den här lådan? -Mamma vad är det för tidningar? -Mamma varför har dom en sån stor hund? -Mamma kan vi leka här oftare? -mamma? -Ja, älskling vaaad är det? (Nej hon har inte sagt detta men det är väl bara att samla tålamod tills dess).

Nu sticker jag till en kompis och fikar (igen, MUMS!). Det är en sån frihetskänsla att pappan nu kan ta hand om barnet precis lika bra och mycket som jag kan. I går hade vi en tjej som somnade av sig själv, med mig i rummet, i sin spjälsäng. Att ta allt i en lugnt takt verkar fungera för vår del. Tänkte som sagt skriva mer om det här för här hemma har det hänt grejer!

Småbarnsfamiljens vardagsparadis

På tal om att komma i väg hela familjen, blev det i går kväll en tripp tillsammans till IKEA – småbarnfamiljens vardagsparadis. Det fanns ju allt en kan tänka sig att glömma ta med sig. Till exempel haklapp som vi faktiskt hade glömt ta med oss! Och vet ni? det gick ju hur bra som helst. Vi hade en nöjd unge under hela besöket fram till att vi satte oss i bilen för att åka hem, då var onga’ trött. Med oss på IKEAbesöket hade vi det som fanns kvar i en barnmatsburk och lite puré till efterrätt och det gick ner. Så här såg det ut när familjen Lainen var på besök på IKEAs restaurang.

IMG_2326

Funderar ni också på att försöka komma ut lite men inte känner er riktigt redo eller inte så modiga? Då rekommenderar jag verkligen IKEA.

Varför blev det så här?

Hur kom det sig att vi låste in oss? Hur blev det så att vi låste in mig? Varför har vi inte gjort någonting annat än bara varit föräldrar?

Jag vaknade upp med dessa tankar och självklart gjorde de mig ganska ledsen. Tills att min avkomma gjorde något gulligt i sängen och fick mig att le. Hon är sån, får mig att le precis när jag behöver det.

Men tankarna är fortfarande där och jag vet att jag behöver hantera dem. Och vilka är inte bäst att vädra mina tankar med om inte med er läsare!

Det har börjat vända för oss. Saker och ting har äntligen börjat falla på plats. Lia äter välling på kvällen och mat till lunch. Jag håller på att trappa ner amningen och ammar nu endast morgon och natt. Men varför tog det så lång tid?

Ska det verkligen behövas sju månader innan man kommer till rätta? Självklart inte. Jag vet att vi gjort vårt bästa MEN vi hade kunnat vara bättre på att stå för det vi bestämt oss för.

Innan lilla bäbolainen såg dagens ljus hade vi bestämt oss för att hon skulle få vara en del i vår vardag. Det blev inte så. Vi anpassade allt efter henne och glömde liksom bort oss och framför allt mig på vägen.

Jag kan känna mig ledsen över att det blev så. Att vi först nu kommit på att det räcker med att älska henne, vårt barn. Vi behöver inte anpassa minsta atom för hennes skull. Huvudsaken hon får vara med och alltid bli stöttad och älskad av oss så kommer det gå bra.

Det är ingen idé att älta det förflutna och så här såg det faktiskt ut för oss: Lia kom mitt i smällheta sommaren. Vår AC i bilen dog ungefär samtidigt. Plus att jag hade så ont i bäcknet att jag fortfarande sju månader efter förlossningen har ont om jag går för långt. Samtidigt som sambon spelade fotboll. Allt detta gjorde att vi inte kom ut så mycket. Vi ville inte sätta barnet i en nästan 45 gradig bil och jag kunde ju inte gå så långt. Det blev därför kvällarna som gav möjlighet till äventyr utanför hemmet. Men då kändes det krångligt eller så var jag för trött eller så hade André fotboll.

Vi blev fast i vårt eget hem. Fastnade i någon dålig spiral där vi inte riktigt vågade göra någonting eftersom att det kanske inte skulle fungera för bebisen. Jag ammade ju varje eller varannan timme vilket också gjorde att var vi än åkte skulle jag vara beredd på att rycka fram brösten. Det var jag inte beredd att göra. Ville inte.

I efterhand hade vi kunnat göra massa saker anorlunda. Det går inte att ändra och även om vi hade fått tips och råd om hur vi kunnat göra, det fick vi säkert också, så hade vi säkert ändå gjort som vi gjorde.

Gjort är gjort men ett tips till mig själv i det förflutna.
*flaskmata också. Det går bra bara du låter bebisen göra det några gånger.
*låt bebisen skrika av sig hos sin pappa. Hon kommer lära känna honom snabbare då och sluta vara så mammig. Låt pappan vara med henne alla stunder som han är hemma.
*boka in en dejt redan innan bebisen kommer. Kom ut och gör det bara.

Med allt det här i bakfickan har nu jag och min sambo bestämt oss för att vi vill bli bättre på att våga mer. Vi ska därför ut och äta med bebisen! Åh hur ska det gå? Känner mig rädd redan nu. För vad? Jag vet inte. Vi ska i alla fall börja utmana oss mer. För om vi ska bli en familj på riktigt måste vi ju göra saker tillsammans. 

Hur gjorde ni första gången ni skulle gå på dejt på tuman hand? Eller tycker ni att bebisen/barnet ska få vara med på precis allt?

image

I dag har jag ont så då vilar vi så mycket vi kan. Men just den här sovpositionen var det länge sedan hon bjöd på. Kram på er!

Såg Ronald Weasley gå över vägen

Hej hopp! Jag önskar så att jag hade kunnat tagit en mental bild av killen jag såg i dag och delat den med er. Jag var på väg till en mammaträff som jag var en timme sen till. Då kom han ut från arbetsförmedlingen och passerade över vägen. Han var så otroligt lik karaktären Ron i filmerna om Harry Potter. Så lik att jag tänkte ”jaha han kanske varit och sökt jobb nu när inspelningarna av filmerna är slut”. Haha

Istället för en bild på random dude får ni lite gott och blandat av det jag faktiskt kunnat fotografera.
IMG_2309
-Igen! Igen, pappa! Gör det där roliga du gjorde nyss.

IMG_2314
Lia och Theo leker. -Hallå den där plattan med pinne hade faktiskt jag!

IMG_2317
-Kom Kiara så leker vi med Aslan! Mamma titta rå vad stor den är. Mycket större än Bob!

IMG_2320
”Accelerationshastighet, Check! Stabilisering, Check. Räkna ner till uppskjutning!”

IMG_2323
-Mamma, så här fort körde jag den där grejen idag! Värsta motorvägshastigheten typ.

Och så är det ju tacksamhetstisdag. Jag har inte haft så mycket sug att sitta framför datorn och eftersom att det ska kännas roligt när jag gör någonting som jag ändå gillar har jag låtit bli. Där med skriver jag bara en liten kort notis i detta inlägg:

Jag är tacksam över mina vänner. Jag tacksam över den energi jag fick tanka när jag besökte Sofie i söndags. Jag är också tacksam över samtalet med Stina som gjorde oss ännu mer säkra på att en ska följa sin inre röst och vara snäll mot sig själv. Tack hörni!