Igenkänningsfaktor?

Kan ni känna igen er i att bli sugen på något men egentligen inte vara sugen på något specifikt? Jag råkade ju påminna mig själv om hur gott det är med vanlijyoghurt och mango så det fick det bli. Nu har dock bebisen somnat och jag vet inte om jag känner att det är värt att starta supermixern och göra mini-jordbävning i form av ljud, så vi får väl se om en kopp te få duga som kvällfika/stilla-sug-begär.

Jag ville bara komma i väg en stund nu på kvällen och för att göra en lång historia kort så är det mer utmanande på kvällen att försöka komma iväg och dessutom kunna göra det i lugn och ro. Det fick ändå bli en sväng till den lokala butiken för att bara få komma utanför huset en stund. Där hade jag en lista med fyra saker som jag skulle köpa men kom ändå hem med en hel kasse full. Någon som känner igen sig i det också?

Medan jag spatserade på butiken och nästan återupptäckte den trots att jag handlat där sedan jag var liten så väcktes en tanke hos mig; vem är jag som gnäller på att få komma ut ur huset när jag faktiskt få vara hemma med min alldeles egna familj? Min underbart fjuniga, snusiga, gulliga och ulliga bebis. Min underbara, omtänksamma sambo och vår gemensamma hund-bebis som kan vara ganska mysig han med.

IMG_1934

Så det är vad en liten tur på affären kan göra – du kommer ihåg vad det är du får komma hem till. Nu känns det mysigare att få vara hemma.

2 thoughts on “Igenkänningsfaktor?

  1. Lotten skriver:

    Känner igen mig precis! När det bara kryper i kroppen och man vill bara uppleva något annat men ja, när det kommer till kritan så vill jag ju inte vara borta så länge så affären är liksom räddningen. Jag brukar bli lite extra unnig mot mig själv då och bebisen. Älskar att gå och spana på den hyllan!

Kommentarer inaktiverade.