Sluta nattamma – natt nummer 2

I natt gick det inte lika bra. Bebisen vaknade och ville äta klockan 12. Det fick hon, från båda brösten. Klockan fyra vaknade hon igen och gallskrek. Redan här vacklar beslutsamheten, ska vi inte bara vänta tills hon blir 15 år? Hon lär ju inte villa hänga i bröstet för evigt. Eller? Men vi ger inte upp på en gång. Pappa vaggar henne till sömns, mamma passar på att kliva upp och kissar och väcker samtidigt barnet när hon återvänder till rummet. Damn you, kissblåsa!

Pappa fortsätter vagga, blir svettig, svarar snäsigt. Mamma tänker -nähä, men jag ammar väl då om du tycker att det är så jävla jobbigt, det är ju bara för min skulle det här ändårå så ge mig ungen då. Men säger inget, ligger bara där (som tur är). Bebisen somnar om, pappan kliver upp och kissar, och ber sedan direkt om ursäkt för att han inte kunnat fatta beslut när han svettades som en gris. Jag slutar sura men lägger ändå in ett;
-ja va bra, för jag måste ha ditt stöd annars vill jag bara ge upp.
-självklart, svarar han.

Fint som smör men en fin sambo. Kan inte somna om klockan är halv fem. Texterna snurrar i mitt huvudet. Jag tänker på hur jag ska få kliva upp på morgonen, ta med mig en kopp kaffe in på min nya skrivarplats och skriva som vi bestämt innan vi lagt oss. Då vaknar bebisen igen, exakt då jag nästan håller på att kunna somna, nästan. Jag ”ger upp” och ammar henne, orkar inte med skriket och tycker synd om barnet. Sambon tröstar -vi försöker i morgon igen.

Jag läser på 1177.se för att få bekräftelse på att det inte är barnmisshandel vi håller på med utan att det faktiskt är bra för hela familjen. Hittar att det är bra att i etapper vänja barnen. Känns skönt att jag gjort ”rätt” i att amma henne ändå. Vad skönt att få bekräftelse in sin föräldraroll när en själv inte kan stå på sig och sina beslut. Det stod att det kan ta en vecka. Jag tänker att vi nog borde klara en vecka av sömnlösa nätter. På morgonen när jag vaknar blir det bara en kopp kaffe men inget skrivande. Jag orkar inte höra texterna i mitt huvud något mer just då.

IMG_1907
När en vägrar sova men istället gärna vill mysa. Något som gläder mig och som gör mig tacksam är att hon tyr sig allt mer till sin pappa. Ibland är det till och med så att hon hellre vill somna hos honom nu för tiden. Jag hoppas inte att detta förändras när pappan börjar jobba i morgon igen efter dessa tre veckorna tillsammans.