Hjälp – jag vill sluta amma!

Två glas mjölk med en chokladmuffins till vardera glas, tillsammans med Året med kungafamiljen på svtplay, var vad som verkligen behövdes i går kväll efter min totala meltdown (härdsmälta = kollaps). Meltdown beskriver det som inträffade bättre än det svenska ordet härsmälta. Det som hände orsakades av fem amningstillfällen under en och samma natt fördelat på tio timmar vilket en med snabb huvudräkning kan konstatera att jag ammade varannan timme den natten. Då förstår jag att det orsakade lite kaos i en redan trött själ.

När jag vaknar på morgonen knäpper jag automatisk på mammaknappen. Jag blir morsa samma sekund som jag vaknar. Tänker alltså inte sköna tankar som ”åh vilken tur jag har som får vakna till ännu en dag” eller ”åh vilken härlig dag detta ska bli”. I stället tänker jag ”det vore bra om jag stiger upp nu och byter bebisens blöja till en ny torr en så att hon slipper göra sin första bajsning i en fuktig blöja”. Bredvid mig ligger sambon, vad han tänker vet jag inte eftersom att vi är två helt olika personer. Föräldrar båda två men helt olika personer som efter gårdagens diskussion inser att vi tänker helt olika och att det sätter käppar i hjulet för vårt föräldraskap.

Jag börjar gråta för att jag inte orkar amma mer. Jag ger och ger av min kropp som blivit slank och smal på nolltid. Enligt samhället är det fantastiskt hur kroppen fungerar och så himla bra att jag blivit smal igen, tappat allt, får plats i mina jeans, vissa till och med för stora. Enligt sköterskan på BVC ser jag smal ut och får frågan om jag äter men samtidigt ändå en bekräftande nickning då jag säger att jag fortfarande helammar
– Det är bra, säger både hon och doktorn.
– Försök att äta något också, det är viktigt då du ammar.

Barnet vägrar äta gröt, och välling, och ersättning. De tre födo-möjligheter som faktiskt skulle kunna hjälpa mig att sluta amma. För nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte vara arg, ledsen och sju-helvetes trött hela jävla dagarna. Jag vill fungera som människa igen. Men hon vill inte, hon vill bara ha mitt bröst. Bebisen dricker vatten ur varenda flaska vi har hemma (vi har testat olika). Hon dricker vatten ur varje napp/pip/tillbehör till flaskorna (vi har testat flera olika) men inte välling, inte ersättning. Pumpa? Jag vill inte pumpa för det medför bara obehag både fysiskt och psykiskt för mig. Jag vill inte amma mer, jag vill att hon ska äta någonting annat än ur mina bröst.

Det blir bättre sen. Den devisen har jag nu levt på sedan hon vägrade ta flaskan som 2-3 månaders spädis. Vi hade tänkt att det skulle bli bättre när hon får börja med smakportioner, gröt och välling. Nu vill hon inte ha det och jag är fortfarande fast i ett fängelse – ett fängelse där jag inte kan ta mig någonstans efter klockan 17 på kvällen. Vi har motvilligt ramlat in i de traditionella rollerna. Mamma – mata, pappa – hjälpa. Efter natten med fem amningar ville jag inte ta hand om mitt eget barn. Jag kände motvilja till henne och när hon gnällde orkade jag inte psykiskt. Förstår ni hur hemskt det känns att känna sådana känslor för sitt barn. Hur hemskt jag kände mig som människa för att jag inte ville något mer. Och då kommer min sambo, får vara hjälte, får rädda barnet från sin hemska mamma som inte vill ta hand om henne. Allt detta på grund av amningen. Av någon anledning har vi hamnat där ingen av oss ville vara. Jag är den som hon inte gråter hos, därför tar jag hand om henne. Jag matar, jag testar ny välling, ny ersättning, ny nattningmetod. Han tar hand om hemmet precis som vi instruerades att göra på den dvd vi fick av barnmorskan. Skitbra! – INTE. När vi såg den tänkte jag bara ”Ja vad smart, jag lär ju vara trött och så där. Så då är det ju bra att jag får vila och sitta ner med bebisen medan han lagar maten” Och så fastnande vi där vilket säker är väldigt lätt hänt.

Vi står hjälplösa, jag gråter på toalettsitsen och vi gör allt i vår makt för att kunna hålla en sund diskussion, en sådan som faktiskt ger någonting. Min sambo är inte en sådan som bråkar och det är jag glad över. Han lyssnar, tar in och säger sin åsikt utifrån hur han upplever det. Vi förebrår inte utan försöker utifrån vår bästa förmåga att tala utifrån hur vi själva känner. Jag säger att – det var ju nu som jag skulle kunna vara mer än bara mamma. Vara mer än personen som vaknar och bara tänker kiss- och bajsblöjor. Jag gråter och säger som jag känner -hon behöver inte dig, vi skulle klara oss helt utan dig och det orkar inte jag! Jag vill inte vara den huvudsakliga föräldern. Jag vill att du ska kunna mata, vi hade ju bestämt det så! Vi skulle ju vara två om det här. Men helt utan att själva egentligen varit medvetna om det hamnade vi, trots att vi bestämt annat innan, inte där. Ibland blir det så med en bebis. Ibland blir det så med en bebis att det inte alls blir som en bestämt. Nästan alltid verkar det som.

Jag är kanske inte som andra mammor. Andra mammor kanske älskar att hålla koll på blöjor hela dagarna. Andra mammor kanske inte tänker på huruvida hon rättar till mössan på barnet medan pappan inte gör det. Andra mammor kanske är mycket bättre mammor än vad jag är, men det skiter jag blanka fan i! Jag vill att det ska vara jämställt i vårt hem! Jag vill också kunna ligga kvar i sängen när jag vaknar, sträcka på mig och gosa med hunden som enda uppgift. Njuta av min bebis. Min sambo säger att han visst tänker på barnets blöja men han tänker istället att han låter henne göra färdigt sitt bajseri och kliver upp när hon är färdig, så gör jag också ibland. Vi kommer överens om att prata mer. Han ska berätta för mig att han tänker ta hand om det som ska tas omhand för att jag ska kunna slappna av. Då slipper jag ligga och tänka -ska han kliva upp nån JÄVLA gång eller ska jag ta hand om det stackars barnet som ligger där i sin våta blöja. Nu när vi talat om detta så vet jag ju att vi båda tänker ta hand om henne men vi tänker på det på olika sätt.

Jag vill inte vara bara mamma, jag vill vara pappa också. Eller nej, jag vill att vi i huvudsak ska vara Mikaela och André som nu blivit föräldrar och som delar på föräldraskapet i den mån det går. Han kan inte amma men allt annat kan han precis lika bra som jag. Efter att jag gråtit så att snoret sprutat och tre snorpapper gått åt, käkade vi middag och planerade hur vi skulle försöka lösa det här. André som har sin idrott har sagt att det är det han vill göra men då är det också hans fritid. När han inte har fotbollen är han hemma och så måste det bli för att vi ska kunna få ett fint familjeliv. Vi har också planerat in att jag har skrivarsöndag och Mikaela-tisdag. Dagar då jag får göra det jag behöver göra.

Det kanske är konstigt att säga att en vill ha egentid när en skaffat barn. För enligt samhället  och andra kvinnor som inte delar min uppfattning ska väl jag som kvinna helt glömma mig själv när jag får barn och bara gå upp i mammarollen. Bara fokusera på besöken på bvc, hur mitt barn växer jämtemot kurvan och läsa om barns utveckling. Att jag var en person en gång i tiden som hade intressen, som såg brösten som en del i den sexuella njutningen. Den personen ska jag helt glömma och bli den jag var menad att bli, mamma. Medan pappan får vara lekkamraten, hjälten i vardagen som hjälper mamman när hon ammat fem gånger på en natt och inte längre vill ta hand om sitt barn. Nej, jag kan bara inte gå med på det. Jag kan inte förlikas med tanken på att jag är fel, att jag inte skulle vara värd att få känna mig som en bra mamma som kommer hem till mitt barn efter en stund för mig själv och därmed haft lyxen att längta efter henne. Pappan får ju det. Kanske har jag fel uppfattning om samhället och om andra kvinnor som inte delar min uppfattning, men det tror jag inte. Tyvärr tror jag att det fortfarande finns väldigt föråldrade åsikter om just hur en mamma ska vara. Varför skulle jag annars behöva bryta ihop på toalettstolen?

Idag tränade jag 15 minuter på bortaplan. Vart borta i ungefär en timme med bilresa och matbutiksshopping inräknad. När jag kom hem orkade jag vara mamma igen och kunde till och med tänka mig att amma mitt barn en gång till.


Tillägg:
Jag har ammat mitt barn i mer än sex månader och jag anser att jag gett henne det bästa alternativ jag har kunnat ge henne. Jag kan tänka mig att fortsätta amma men behöver ett alternativ till amningen som fungerar för hela vår familj. Detta ska jag kontakta BVC om och försöka få hjälp med att få in någon slags rutin. Helst av allt skulle jag vilja få in en gröt-matning på morgonen alt. dagen men främst av allt en kvällsmatning med antingen välling eller ersättning. Jag hoppas att vi ska få till det. Har du varit med om något liknande? Har du något tips?

16 thoughts on “Hjälp – jag vill sluta amma!

  1. hellahh skriver:

    Hej!
    Jag har följt din blogg sen du va gravid å jag tycker du gör de grymt bra!
    Det är en omställning att få barn här i livet.
    Testa att pumpa ur och gö hälften ersättning å hälften bröstmjölk. Det kan hjälpa. Å funka inte det så försök med 80% bröstmjölk å resten ersättning(blandat).Jag fick lov att gö så
    med ett av mina barn. Det tog några dagar innan hon accepterade det. Å sen blev det 60 bröstmjölk å resten ersättning. (Blandat)
    Och jag lät någon annan ge och jag åkte iväg. Det va de enda sättet som funkade för mig att sluta.

    Lycka till! Hoppas hon börjar ta annat så du inte behöver amma mer!

    //Helena

    • Mikkalainen skriver:

      Tack för tipsen Helena! Pumpa är inget för mig då jag bara har haft dålig erfarenhet av det och därmed bara förknippar det med ångest. Jag vet däremot att just pumpa och blanda har fungerat för fler så det hade definitivt varit ett alternativ annars. Däremot det där med att någon annan matar det tror jag kan vara något för oss! Jag fick sms från en kompis som sa att det kan vara lättare om någon annan matar eftersom Lia förknippar mig med den goda maten. Jag ger henne alltså två alternativ med möjligheten att välja. Hos hennes pappa finns bara ett alternativ och då kanske det blir lättare för henne. Vi har också märkt det att det går lättare för honom att mata henne med annat.

      Tack så mycket! Kram

  2. Erica skriver:

    Hamnade i precis samma situation där jag amningen helt plötsligt blev fylld av ångest och tårar. Han vägrade flaska och all mat (utom lite gröt) vi provat, kände mig som världens sämsta mamma! Men så en dag bestämde jag mig att det var nog och sen den dagen funkade ersättning?! Vet inte om han kände på sig men konstigt var det. Jag behövs amningen morgon och kväll för att det var bekvämt, men bara någon vecka eftersom det var himla bekvämt att kunna leja nattning/morgon på pappan.

    Kämpa på! Nattmatningen fick vi trixa bort med vatten när han vaknade på nätterna och ville äta ett tag, men sen dess känns livet så mycket roligare! Att kunna dela på ansvaret har gjort både mig och sambon så mycket gladare 🙂

    • Mikkalainen skriver:

      Tack för att du delar med dig och tack för tipsen 🙂 Jag trots absolut att vi kommer kunna bli ett gladare föräldrapar om vi kan få till det här med maten. Det kommer att ordna sig 🙂

  3. Erica och Alfons skriver:

    Kämpa på! Du är himla duktig som kämpar på och vill ha jämställdhet hemma. Jag vet inte vad ja ska ge för tips.. har du provat mosa banan, brukar vi ge till frukost o majskrokar. Hur är det med puré med frukt? Det är ju inte gröt men lite annat att prova med. Mosa potatis ? Natten att amma mycket känner jag ju igen, ibland blir man ju som sagt helt galen och orkar inte ta hand om lillen hemskt låter det men en mammas tålamod är ju det längsta som finns och det prövas varje dag. Jag brukar ha om det går en stund varje dag jag är själv. Antingen går jag o tränar, affären el något annat ärende så skallen rensas. En knapp timme ger enormt med kraft konstigt nog. Vi är ju stålkvinnor!

    Du fixar det!
    Prova även att baja muffisarna fast med banan i. Himla goda!
    Ha det bra!

    • Mikkalainen skriver:

      Tack för att du delar med dig av hur ni gör. Ibland fastnar man ju i en och samma tanke och det är svårt att komma på nya saker att testa. Puréer kan nog vara något och frukt älskar hon. Just den där stunden för sig själv är nog inte att förringa!

      Tack!
      Banan och choklad brukar ju vara mumsigt, blir till att testa nästa gång bullmamman i mig dyker upp 😉
      Hade bra du med!

  4. Stina skriver:

    Måste bara skriva att jag älskar dig, det vet du redan men jag vill skriva det ändå! ❤ Blir ledsen när jag hör att du har det tufft och samtidigt glad när jag ser att du får så fina tips, hoppas något hjälper! Du ska veta att jag tycker att det är grymt bra att du lyfter diskussionen och delar med dig! Dessutom beundrar jag dig för din styrka och din vilja att både ta hand om ditt barn OCH dig själv och familjen som helhet! Vilka tankar som än flyger genom huvudet vid sömnbrist och frustration så är jag helt övertygad om att du aldrig kan bli en dålig mamma. Mammor är ju också bara människor och fulla av känslor och behov och man kan inte ha ork alltid och jämt, tycker att det är hemskt om folk ser det som att man ska borste från alla sina egna behov bara för att man får barn. Jämställdhet i hemmet tror jag också kommer leda till en bättre hälsa för alla parter, precis som ett mer jämställt samhälle leder till bättre hälsa bland alla. Heja er!
    Jag finns alltid här om du behöver rensa luften, på andra sidan luren! ❤ KRAM och hoppas från djupet av hjärtat att det känns bättre snart!

  5. FruPenna skriver:

    Hejsan!
    Min son var en riktig tuttunge och låg för det mesta vid mitt bröst och åt och åt och åt. Han vägrade gapa när det bjöds på gröt, puré och när nappflaskan kom fram skrek han som en stucken gris. Det enda han accepterade var små bitar av vanlig mat. Pastaskruvar, små mackbitar, banan, korv osv. Det gick aldrig att mata honom, han har alltid plockat själv. Flaskan accepterade han till sist när jag höll mig hemifrån och han var jättehungrig.
    Läs lite om blw – baby led weaning. Många tyckte att jag var en hemsk mamma som lät honom äta bitar och inte mosad mat men han fixade det galant. Även utan så många tänder ☺ Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar för er!

    • Mikkalainen skriver:

      Vad andra tycker det ska man skita blanka fan i! Jag tycker att du gjorde helt rätt som körde på det du trodde var bäst. Jag är helt säker på att föräldrar som älskar sina barn gör sitt bästa för att få det att fungera och gör på det sätt som det tycker fungerar bäst för dem. Och det är ens god damn right när en satt barn till världen att ostört få ta hand om dem enligt sin egna bästa förmåga.

      Tack för tipset om läsningen, ska kolla upp det vid tillfälle =) Och det där med att åka hem ifrån det börjar allt mer att växa på mig. Jag tror att det kanske kan vara något. I dag fick hon sitta och mumsa på ett smörgåsrån för sig själv (alltså inte ensam, men jag lade mig inte i hennes ätande) Gick hur bra som helst och hon drack till och med vatten och lite ersättning ur ett shotsglas.

      Tack!

  6. Jennie skriver:

    Hoppas att det löser sig! Jag vill med sluta amma.. Gröt med fruktpure funkar för oss.. Och han får inte vara för trött.. Matpure funkar fint med, ibland kan fruktpure behövas för att ”lura” honom lite:) Vatten vill han också ha.. Vällingen funkar inte än, skulle kunna sluta amma på dagen, men det är främst natten som jag vill sluta amma på.. BVC sköterskan sa att han inte fick tillräckligt ifrån mig, så det va därför han har börjar amma mer på natten..( från 1 till 4 gånger) han vill änsålänge inte äta gröt utan fruktpure.. Vet inte ifall du testat det.. Men funkade för mig iallafall och tänkte att det är bättre att han får i sig det än inte alls! Hoppas att det löser sig snart! Stor kram

    • Mikkalainen skriver:

      Det där med att inte vara för trött eller för hungrig verkar vara något som stämmer in på många barn och verkligen något jag ska ta till mig 🙂 Vår upplevelse låter väldigt lik er speciellt det här med nattökningen. Konstigt nog har vårt dotter börjat äta mindre på dagen. Kanske är det för att hon varit förkyld. Kanske äter hon mycket på natten för att hon återhämtar sig sedan förkylningen? Ja vi vet inte men vi ska försöka med gröt vid vår middagstid och välling innan nattning. Till sist tar hon det säkert, på ett eller annat sätt. Jag tror att det bästa är att fokusera på en utmaning åt gången så vi kör med att försöka få bort nattamningen till att börja med så får vi se hur det går.

      Hoppas att ni också får till det! Kram

  7. Lin skriver:

    Mikka, du är grym och jag är så glad att du lyfter denna problematik. Jag har som du vet inga barn själv men det här är något jag funderar massor på när det är min tur. När ska diskursen kring mammor ändras och ges utrymme för variation? Jag blir rädd för jag tror att jag kommer att uppleva samma sak som dig, mammor som nekar till detta blundar (men det är säkert skönt på sitt sätt). Du är bäst och Lia har sån tur som har dig! Fatta vilken analyserande och kritiskt tänkande unge du kommer ha! You go girl!

    • Mikkalainen skriver:

      Tack snälla du! Den peppen satt precis där den behövdes! Det jag lärt mig på det här sex månaderna är att följa sin egen inre röst. Om jag inte mår bra av detta måste det vara okej att förändra det. Mitt barn mår bra om jag mår bra och det är utan att vara självisk det är snarare så att jag sätter högre värde i mitt mående bara för att hon ska få det bästa. KRAM

  8. Sandra skriver:

    Tack! Det var så tröstande att läsa din blogg! känner igen mig i mycket. Hoppas du lyckats med att sluta amma. Och hoppas jag snart får till det själv också!

    • Mikkalainen skriver:

      Hej! Vad härligt att höra. Jag vet själv hur tröstande det kan vara att få känna igen sig hos någon när en själv har det tufft 🙂 Vi har faktiskt lyckats få till att avsluta amningen. Önskar er all lycka till i ert avslut 🙂

Kommentarer inaktiverade.