Första barnvaktsövningen

God morgon! Jag tänkte berätta för er om barnvaktandet innan jag drar på med det tunga
artilleriet – nyårslöftet.

I måndags kände jag att det var dags. Egentligen behövde jag åka till Birsta för att inhandla mig en nyårs-topp men tyckte att det var att tänja lite mycket på turen. För att skapa ett övningstillfälle bestämde vi oss därför för att vi skulle ta en sväng på den lokala butiken för att inhandla sådant som behövdes.

Jag hade skrivit en inköpslista med allt som kunde tänkas behövas. Det som inte stod där behövde inte följa med hem. Nu var det bråda dagar och det fanns inget utrymme för okynneshandling och turistshopping (när en går i butiken och har tid att lägga oprövade grejer i kundvagnen).

Min mamma kom över och försäkrade oss om att det skulle gå så bra så (vilket det gjorde). Vid det här laget var jag redan så iriterad, trött och stressad att jag kände att; nej jag ångrar mig, vi tar detta någon annan gång. Men i och med att det redan var bestämt och att det bara skulle övas en kort stund så skulle ju jäntan (Sörbergemål för flicka) inte behöva lida allt för länge. Inte för att mormor är en pina utan på grund av att bebisen i stort sett inte gillar andra människor.

Det gick bra att handla men det var inte så avslappnade och roligt som en skulle kunna tro att vara utan bebisen. Jag styrde shoppingen likt en överste med järnhand och tog alla genvägar som gick att ta i butiken. I kassan höll jag nästan på att snäsa till kassörskan; -nu får du fane-mej börja plippa varorna snart, för jag har eventuellt ett barn som skriker halsen av sig därhemma! Jag höll god min dels för att hon är min fd arbetskamrat och dels för att det förmodligen gick snabbare än vad mitt näst intill hjärtstopp upplevde det.

Påväg till bilen började stressen att lätta, nu var vi äntligen påväg hem. Precis då möter vi någon vi känner och jag tänker; Men det ska väl vara själva fa-an!! Var inte trevlig, säg bara Hej och gå vidare.. Ska jag låtsas att jag inte ser? Eftersom att jag ändå gillar den här personen och min sambo gått i skola med hen i alla år så stannade vi självklart och samtalade lite om ditten och datten. När vi kom hem knäppte jag upp jackan i farten påväg mot ytterdörren redo att kasta den av mig och ta emot en… en glad bebis! Men va, har du klarat dig utan mig?

Medan jag uppenbarligen inte hanterade separationen så väldigt bra även om jag både samtalade och var trevlig med kassörskan var det tydligt att det var bebisen som klarat det bäst av oss två.

Igår vågade vi därför testa lyckan igen och min mamma aka mormor fick komma och barnvakt igen medan vi (sambon följde med som chaufför och stöd) åkte till Birsta för att hitta en nyårs-topp till mig. Jag grabbade tag i en fin jackaktig sak som jag inte vet den korrekta mode-benämningen på. Vi var borta ungefär en timme. Det gick bra för henne även denna gång och det var först när jag kom hem som hon blev ledsen. Det gick alltså bra även för mig denna gång. Kanske blev hon lite extra trött av barnvaktandet eftersom hon somnade som en stock efter matning och ljudbok. Kanske är middag med sambon på en restaurang eller en bio på tuman hand inte är så långt borta?
IMG_1791
Det här är så otroligt lyxigt ska ni veta. Ja inte vår balkong den är ett projekt till våren men att kunna vagga sin bebis till sömns utomhus i vagnen och låta henne sova där. Speciellt nu när hon är lite snorig (vilket äntligen har blivit bättre, i natt sov hon bra genom hela natten utan andningsproblem) då är det bra att få sova ute i den friska luften.