Julen, ett antiklimax

Jag vaknade på julaftonsmorgonen först av alla i hela familjen. Till och med hunden och barnet låg och sussade gott, helt ovetandes om att det tickat över till den stora dopparedagen. Jag kunde omöjligt somna om. Förväntan och förhoppning rusade runt i kroppen och gjorde det omöjligt att somna om igen. Jag är som ett barn, jag vet. Julen är barnens tid och nu om någon gång gjorde den mig påmind om att jag inte är ett barn längre. Ingen julklapp under granen på morgonen för mig att öppna i väntan på tomten. Ingen chokladkalender. Ingen julfrukost i hotellklassen. Allt detta som tillhört mina jular, som tillhört min tradition var nu inte längre traditionen. Det gjorde ingenting för med en egen familj, ett eget hus och framförallt en egen liten familjemedlem att skapa nya tradition med kändes julen extra pirrig och efterlängtad.

På julen ska en vara glad, avstressad, kravlös, kravfri men det är väl sällan realiteten? Vi har haft en jättefin jul med fantastiskt god mat, många familjemedlemmar som sällskap, julklappar i drivor och framförallt många skratt och leenden. Vi har haft en jul som är värd att minnas och ändå kommer hon aldrig (vad jag vet) att minnas den.

Ändå kom ångesten. Tröttheten, nedstämdheten och utmattningen nådde sin pik. På annandagen kände jag mig som världens sämsta mamma och kunde inte somna förrän sent på natten. Vi hade gett henne det vi hade kunnat och haft en förhållandevis stressfri jul utan för stora krav. Men jag kunde inte komma ifrån att jag missat att skriva ”Till Lia från mamma och pappa” på hennes julklappar! Hur kunde jag glömma en sådan sak? Hennes första jul och jag glömmer att köpa etiketter!

En sådan liten sak fick det till sist att rinna över. Jag kände mig så nedstämd och snurrade runt i den onda cirkeln av självhat att jag inte orkade alls. Och så kom det dåliga samvetet. Det här ska ju vara en fin jul, hennes första jul och hon är värd allt och lite till och så GLÖMMER jag etiketterna! (Som att det överhuvudtaget spelar någon roll. Det gör varken till eller ifrån egentligen. Det förstår ju till och med jag.) Varför ska jag må så här dåligt och förstöra hennes första jul?

Sedan fick jag vila, fick sova, fick lunchen lagad till mig och så här när julen är över och nyåret närmar sig så är min första tanke, att de senaste årens nyårslöfte får följa med mig även detta år ”Vara snällare mot mig själv”. Jag inser nu att när jag vilat upp mig och har näsan över vattenytan igen att etiketter inte spelar någon roll. Det som däremot spelar roll är att jag uppenbarligen är en sådan bra mamma att jag värderar etiketter och önskar mitt barn det allra bästa. Jag är en bra mamma och en bra person. Därför väljer jag att komma ihåg denna jul som den bästa, första julaftonen som vi fick spendera tillsammans med vår bebis. För tillsamman var vi och det är det som är viktigt, egentligen.

Jag önskar och hoppas att alla ni speciellt ni som kanske haft höga krav inför den första julen med era småttingar haft en fin jul och julafton. Jag hoppas också att ni vilat upp er och önskar alla en God fortsättning!

IMG_1774
Att jag ammade varannan timme på julafton kan ha haft sin beskärda del i att jag resten av julen inte orkade med mig så bra.