Nya nattnings-rutins-försök

Goder afton! Jag passar på att hoppa in lite i datorn och sätta mig ock skriva. Ni fick ju hänga med på nattningssvängen förra omgången och det verkade uppskattas. Ja, och dessutom fick jag ju en massa tips och berättelser på köpet. Därför tänkte jag att ni skulle få hänga med på det nya tåget vi hoppat på nu. Återigen har vi en nattuggla här hemma och det är ingen av personerna över ett år, inte hunden heller för den delen. Vilken endast lämnar ett återstående alternativ; bebisen.

Hon vaknar nu för det mesta kring nio oavsett när hon går och lägger sig, vilket hon vägrar göra. Gå och lägga sig alltså. Skillnaden är, från tidigare försök, att hon varken är ledsen eller särskilt grinig men hon ÄR trött. Det som händer är att hon är vaken med oss, ingen av de under dagen använda läggnings-metoderna fungerar, tills att vi går och lägger oss och då somnar hon av sig själv i sängen med oss.

Hon verkar alltså vänta på att vi också ska gå och lägga oss så att hon kan somna. Antingen känner hon sig otrygg av att sova ensam eller så förstår hon först när vi också lägger oss, att det är natt? Eller så är hon en stor personlighet i en liten kropp som en dag kommer bli diktator och bestämma över världen. Det är ännu inget alternativet att går och lägger oss bredvid henne för då kommer vi/jag somna där och då sova för natten. Och ja jovisst, en klagar över för lite sömn men jag vill inte klaga över för lite tid med sambon också.

Som förälder är en väldigt ofta ute och cyklar. Både utan styre och med punktering. Det är ibland konstigt att vi tar oss någonstans överhuvudtaget.

Så nu är vi där vid att skaffa oss en rutin som kanske får henne att förstå att det är natt utan att behöva ligga bredvid oss. I dag är dag ett och jag vet att för att det ska bli och kallas rutin måste vi vara ihärdiga men snälla döm mig inte om vi ger upp redan i morgon. Det krävs som sagt energi. Det gör oss egentligen ingenting att hon är vaken med oss men vi tänker att eftersom att hon visar trötthet så borde det vara skönt för henne att få sova och inte behöva vänta på sina föräldrar.

Rutinen vi tänker oss är klä på pyjamas, mata, läsa en liten saga och så god natt. Efter det går vi in till henne i vårt sovrum, hennes säng och rättar till napp och täcke när hon gråter och sedan går vi ut. Meningen är att få henne att kanske förstå att vi kommer så fort hon är ledsen och att vi fortfarande är i närheten närhelst hon behöver så det är okej att sova. Målet är såklart att hon ska bli så trygg i sin egen säng (eller somna av sig själv i vår säng) att det blir en skön rutin för både henne och oss att gå och lägga sig själv när en är trött.


…..Jag kan ju säga att under skrivandes gång gick jag och la mig med henne i vår säng, och efter fem minuter sov hon. Det som inte var alternativet fungerade efter fyrtio minuters försök och skrik.

Uppdatering i det andra ”försöket”. Jag vill understryka att vi inte kör något slags boot camp eller militärläger här hemma med olika försök för jämnan. Tidigare försökte vi med att hon skulle sova i egen säng, för allas vår skull. Det jag märkte var att det bara blev jobbigare för mig. När hon tappar sin napp sover hon oftast vidare. Ibland gör hon det inte och om en hinner stoppa in nappen snabbt nog somnar hon om. När hon sover i sin egen säng hinner ingen av oss snabbt nog och hon hinner vakna så pass att hon vill snutta på bröstet. Varför vi nu kör lite på vad som fungerar natt för natt. Nu befinner vi oss i den situationen där vi tänker oss att natt för natt kanske inte är bra för barnet? Och därför försöker vi oss på någon slags rutin. Som förälder är en väldigt ofta ute och cyklar, både utan styre och med punktering. Det är ibland konstigt att vi tar oss någonstans överhuvudtaget.