Menstruering och snippans kondition efter förlossningen

Jag tänkte prata lite om kroppen efter förlossningen och då framförallt om förlossningskanalen. För att tala klarspråk, snippan. Varnar som vanligt lite mer känsliga läsare och kanske de gravida läsarna. Mina ”problem” är inte alls av allvarlig karaktär men jag varnar ändå, då jag själv innan förlossningen inte alls uppskattade att läsa om kvinnor som förstört sina vajayjays.

Här kommer texten så läs inte mer nu om du hör till ovan. 

För några dagar sedan avslutade jag min tredje omgång mens sedan barnet kom till jorden. 13 dagar sen var den denna gång och långt inne på vinden av mitt medvetna längtade jag efter en lillebror. Men på trappavsatsen upp till vinden skrek jag av panik över att det väl omöjligt skulle kunna vara en lillebror! Det var det inte som tur var! Bara en menscykel som enligt internetinfo'(uttalas med svengelsk brytning) inte riktigt gör som den brukar efter att en fött barn. Det kan enligt olika källor ta upp till ett år innan mensen återställer sig till tidigare ordning (säker mer och säkert mindre). Ytterligare en sak som barnafödandet påverkar mig som kvinna.

Denna menstruering provade jag tampong för första gången. Jag har varken velat ha tampong eller för den delen vågat testa på grund av infektionsrisker och en ömmande känsla i fiffin. När en precis fött barn ska en inte använda tampong just på grund av infektionsrisken. Men då finns det ingen anledning heller, för vem känner sig sugen på att stoppa upp någonting där det precis kommit ut något så stort som 3,5 kg och behöver tio centimeters omkrets för att ta sig ut?

Jag har därmed använt binda fram till nu och det är alltså fem månader sedan mitt barn föddes. Det gick bra att använda tampong men jag har fortfarande lite obehag i snippan eftersom att jag använt den för att föda barn. Jag är däremot mer noga med att byta oftare och använder dem inte heller flera gånger per dag utan byter till binda emellanåt. Efter min förlossning som gick väldigt bra, jag förlorade lite mer blod och fick klippas och sy några stygn vilket känns helt överkomligt, har jag känt av några saker som jag nu funderar på att kolla upp med barnmorskan.

Direkt efter förlossningen hade jag problem med att kissa. Det sved till och jag tyckte att det var svårt att känna av att jag kissade överhuvudtaget. Det berodde med största säkerhet på att de satte kateter på mig under förlossningen. I dag känner jag när jag kissar och jag har dessutom varit noga med knipövningarna (i början, nu gör jag dem knappt). Men jag tycker fortfarande att det ibland svider när jag kissar och jag har märkt att jag har ökad känslighet mot att bli nerkyld då det svider extra mycket att kissa när jag blivit kall. Jag upplever mig även oftare kissnödig och har ett tryck mot urinröret när jag kissar trots att det bara kommer någon droppe. (Jag tror inte att jag har någon urinvägsinfektions eller något sådan för då skulle jag antagligen lida av detta, vilket jag inte gör. Det är mer observationer på förändringar som uppkommit.

Att bajsa kan också fortfarande kännas obehaglig då jag upplever ett tryck i hela bäckenbotten och känner obehag i slidan. Det känns ibland som att insidan håller på att ramla ut. Jag har bra muskler i slidan enligt barnmorskan så det ska inte vara något, vad det kallar framfall. Men det känns som att när en bajsar så är det bara tarmarna som ska involveras inte hela bäckenbotten.

Här kommer den mest intressanta delen, sexet: Det här avsnittet borde få ett helt eget inlägg men jag vet inte hur utelämnande jag är redo att vara på den biten. Vi testade förhållandevis tidigt att ha sex. Med förhållandevis menar jag någon dag innan återbesöket åtta veckor efter förlossning. För mig kändes de för tidigt men jag vill ha en känsla att ta med mig till efterkollen för att veta vad jag skulle kunna fråga om. Det gick okej men gjorde väldigt ont. Efter det har vi tagit det väldigt försiktigt och det har i ärlighetens namn inte funnits så mycket ork, sug, attraktion? lust osv. Men när det funnits det så är försiktighet fortfarande ett mantra – därför att det inte går på något annat sätt. Alldeles innaförför slidöppningen upplever jag en knöl, som barnmorskan också känt och nämnde något om slemhinnor och torrhet, kanske något om att allt inte dragit ihop sig ännu? Jag minns inte riktigt. Jag skulle smörja denna med babyolja (vilket jag inte gjort) då slemhinnorna i slidan är torrare och kan fortsätta vara under amning.

Den här knölen är ett hinder vid varje tillfälle av lust men ger med försiktighet med sig och vi har fått till ett fungerande samliv, om än inte lika enkelt som innan förlossningen. Min åsikt är att det alltid är kvinnan som ska känna efter om det finns lust – verklig lust och att aldrig göra något en inte är redo för. Samtidigt håller jag med barnmorskan att det kan vara bra att hoppa upp på hästen bara för att inte hoppa över på grund av endast rädsla. Jag är också av den åsikten att sex aldrig ska vara prioriteringen efter att barnet kommit och att det får ta hur lång tid det vill innan det kommer i gång. Däremot har jag/vi märkt att när det väl händer är det något som vi båda verkligen saknar och uppskattar. Det är vår vuxentid.

Nu har jag delat med mig, kanske lite för mycket, men jag tycker att det är viktigt att vi pratar om efter-förlossningen också. Jag har tänkt att jag ska boka en tid hos barnmorskan för ytterligare en efterkontroll för att höra om vad den där ”knölen” (skinnfliken) kan vara för något och hur många månader den egentligen ska ta på sig att dra sig tillbaka in i puppan? Det är nu snart ett halvår sedan jag förlöstes och trots att min kropp återhämtat sig fysiskt ganska bra på utsidan så återstår fortfarande psykisk återhämtning och som det verkar även invärtes fysisk återhämtning. Med tanke på vad min kropp gått igenom är det kanske självklart att det tar tid för kropp och själ att återhämta sig. Samtidigt är det förjävligt att en ska behöva gå i genom det också speciellt utan att egentligen ha någon aning om det innan. Fast hade jag vetat hade jag kanske inte vågat? Och nu när jag vet så var det ändå värt det. Det är det häftigaste jag varit med om och dessutom är frukten jag skördat av denna odling – den sötaste frukt jag någonsin smakat.

8 thoughts on “Menstruering och snippans kondition efter förlossningen

  1. Lisa skriver:

    Mycket bra att skriva om tiden efter för de skrivs det alldeles för lite om. Jag väntar fortfarande på mens, inte ammat på 2 månader så de kan ta tid.

  2. Victoria skriver:

    Fantastiskt bra att skriva om det här!

    Jag säger ofta till sambon hur sjukt det är vad vi kvinnor går igenom för att få våra älskade små! De får ju precis samma resultat, utan en helt söndertrasad kropp..ja, så upplever jag det faktiskt. Min kropp kommer aldrig att se likadan ut igen, nu är den välfylld med bristningar och även min snippa har en knöl. Tydligen något som ska bero på hur de sydde ihop mig enligt gyn..vet inte om det är värt att göra något åt innan vi är klara med barn dock. Menar, känns dumt att operera snippan mer än nödvändigt och vem vet hur det går i nästa förlossning.
    Ändå upplever jag vår förlossningen som bra och fin och vårt sexliv fungerar faktiskt bra (trots knölen som inte gör ont som tur är!) och mensen fick jag tillbaka efter 2 månader. Den hade jag ju gärna sluppit ett tag till dock :p

    Vet inte vart jag vill komma egentligen. Mest skriva av mig lite :p bra inlägg om ett viktigt ämne!

    • Mikkalainen skriver:

      Jag håller med dig på varje punkt! Jag känner precis så ibland att det nästan är orättvist hur pappan till barnet inte behöver påverkas alls. Självklart har han haft det jobbigt känslomässigt eftersom att han mår dåligt av att jag mått psykiskt dåligt och haft ont och av att inte kunna hjälpa mer vid en förlossning. Men ibland känns det orättvist att det är vi som får gå igenom precis allt och dessutom ska vi ju älska det eftersom vi är av naturen mammor och kvinnor… Fast nej så är det ju inte. Det är inte naturligt för alla att känna sig som en mamma bara för att en kan bli det och när en dessutom får möta alla dessa förändringar då är det väl inte så konstigt att en kan bli hormonell ibland!?

      Som tur är så kommer något väldigt fint ut av allt det här och något som är ännu mer tur är att jag inte bryr mig om mitt utseende lika mycket som innan. Skönt!

      Vad skönt att höra att din förlossning gick bra och att ert sexliv fungerar. Härligt med sex 🙂 Ja, mensen dök upp efter tre månader för min del och jag är med dig på den att den hade kunnat få vänta ett tag till..

      Hade bra och God Jul! Kram
      Ps. det är helt okej att skriva även om en inte vet vart en vill komma. Jag är blir så glad lär läsare delar med sig av sin upplevelse. Blir ju roligare så =)

  3. Sofia skriver:

    Jag väntar mitt första barn och märker hur kroppen förändras, något som jag är lite orolig inför. Hoppas in i det sista att jag ska få behålla min kropp i hyfsat skick när det är klart. Brösten har redan blivit lite större, kommer de bara att förvandlas till ett par hängiga påsar? Hur pass mycket förändrades din kropp?

    • Mikkalainen skriver:

      Jag förstår din oro, jag kände likadant. Som tur var förändrades den känslan när Lia kom för då blev kroppens utseende mycket mindre viktigt för min del.

      Alla är ju olika så det är ju svårt att säga att bara för att en sak händer min kropp kommer det vara samma för dig men för min del har det varit så att kroppen i stort sett gått tillbaka.

      Den största skillnaden är att jag är lite smalare än innan. Jag har tappad styrka och muskelmassa men det går ju att träna upp 🙂 Mina bröst blev väldigt mycket större och tyvärr så har de nu börjat bli hängiga. Just brösten är det jag upplever själv som jobbigaste förändringen. Det är inga hängiga påsar men de sitter ju inte på den plats det brukade. Å andra sidan är det tyngre och större än innan så jag har ju ändå mer byst än tidigare. En bra amningsbh med stöd rekommenderar jag starkt! Jag investerade i en först nu och det ångrar jag lite. Känner mig mycket finare i den här som verkligen är bra.

      I det stora hela har dock min syn på kroppen förändrats och jag älskar min kropp MER nu än vad jag gjorde innan trots bristningar och hängbröst. Jag tror att det beror på att den klarat av att göra en graviditet och en förlossning. Vilket är helt fantastiskt 🙂

      Hoppas att du fick ett bra svar? Och försök att inte oroa dig, det viktigaste är ju faktiskt att du mår bra och att bebisen mår bra 🙂
      Lycka till! Kram

  4. My skriver:

    Vilket bra inlägg!
    Var på efterkontroll i måndags & allt såg ”bra” ut… Måste knipa mer fick jag reda på men annars okej 🙂
    Till saken hör oxå att jag knipit som en galning från dag ett då jag haft en tyngdkänsla i underlivet sedan sonen föddes. Men det känns bättre & bättre för varje dag som går.
    Har nu investerat i knipkulor men har inte provat dem än 🙂
    Och! Jag födde ju med kejsarsnitt så jag har ju inte pressat ut ngt stort från snippan. Ändå känner jag så här.

    Nåja. Det blir väl bättre. Har ju 13 kg att gå ner oxå, kanske känns det bättre när jag ser en ljusning med både sömn & lite mer hjälp här hemma… Att få klä sig i finare kläder & inte bara gå runt i lumpiga mjukisbyxor som jag ändå försökt köpa finare av.
    Träning på Stargym minst två ggr i veckan står högt på min önskelista 👍

    God jul & tack för en rolig & härlig blogg 😀👍

    • Mikkalainen skriver:

      Vad bra och skönt att allt såg bra ut! Kan ju vara en superinvestering med kulorna om du kanske har knipit mycket men inte riktigt kommer i kontakt med muskulaturen i bäckenbotten och underlivet. Inte alltid det lättaste. Den där tyngdkänslan känner jag verkligen igen undra om det kan bero på att barnet legat och tryck med huvudet neråt under graviditeten eller bara det att vi faktiskt bär upp hela graviditeten med puppan på något vis?

      Super att sätta mål och även om du har kg att gå ner så är ju bara själva träningen en underbar investering i tid på sig själv. Jag fick tips av psykologen att lägga ribban på en nivå där jag orkar med och inte känner mig misslyckad om jag inte får till det. Jag har fortfarande inte lyckats träna två ggr i veckan som det var tänkt. Därför tänkte jag att efter nyår ska jag planera in EN gång/veckan och den gången ska jag vara både nöjd med och få till.

      Det gör mycket att få klä sig fint och hitta tillfällen för återhämtning hoppas julen för med sig lite sånt för dig så att det blir ljusare och lättare att ta tag i målen =)

      God Jul & Gott nytt år! Kram

Kommentarer inaktiverade.