Bebisen utvecklas

Bebisen fortsätter att utvecklas och det är ju för underbart att ta del av. På senaste har jag märkt allt tydligare att omvärlden blivit mer intressant och existerande för Lia. Hon, vad jag upplever, börjar förstå att det finns en omvärld. Detta gör hon bland annat genom att försöka ta kontakt med oss och med hunden. Just kontakten med hunden märks extra starkt eftersom att hon använder ett särskilt ljud när hon vill prata med honom. Hon drar in ljudet istället för trycker ut det som hon gör när hon pratar med oss. Varför, är en väldigt intressant fråga! Hon gör det ljud som kommer när en skrattar väldigt hårt och måste kippa efter andan. Den kippningen gör hon för att få kontakt med Bob. Ett litet glädjetjut på något vis.

Hennes båda händer vill allt mer samarbeta med henne och ibland kan hon hålla i saker med båda händerna utan att den ena handen sticker iväg och latjar med något annat. Det tror jag även hon själv uppskattar och hon tar därmed varje chans hon får att vifta och greppa med de små händerna. Skägget på pappa är väldigt skönt att sticka nävarna i och mammas kinder är så mysiga att klappa (klösa) på.

I kontakten med oss så gör hon vad jag skulle kunna kalla kontakt-ljud. Hon skickar ut ett ljud och tittar med förväntansfull blick på att vi ska säga någonting tillbaka. När vi gör det blir hon glad och fortsätter antingen prata eller bara spricker upp i ett leende.

I morse höll hon i sin hakklapp, utbrast ett ljud som lät som -Ä,dÄ. Självklart, tolkade jag detta som att mitt barn är ett geni och ställde mig frågan -Vad är det här mamma som jag har kring min hals? Därför svarade jag henne med att -Det är en hakklapp. Varpå jag började ifråga sätta min egen genialitet då jag inte visste om det heter hak-klapp (vilket kändes oerhört konstigt) eller haklapp (det sistnämnda var rätt enligt sökning på webben). Jag tror ändå att mitt barn är ett geni och att hon faktiskt frågade mig vad det var för grej runt hennes hals, även om hennes morsa till mindre geni inte visste vad det var.

Oavsett vilket är jag helt säker på att det är superviktigt att prata med barnet och ta vara på dess egna uttryck och försök till att kommunicera. Dessutom är det ju väldigt roligt att få svar på tal.
IMG_1492
Undra vad jag sagt här?

I söndags gav hon även ifrån sig sitt första riktiga asgarv. Jag har blivit ombedd av Lias, något försummade, Mitt Första År-bok att fylla i hennes första skratt. I ärlighetens namn vet jag inte det. Hon har ju skrattat en del. Antingen är jag en Daligmorsa.com eller så kan en inte minnas allt/tänka på allt. Därför bestämmer jag att det där asgarvet får vara det första riktiga. Att det smittar av sig är det ingen tvekan om!

I gårmorse åt hon nästan en hel skål med smakpotions-gröt. Med nästan menar jag att mycket hamnade utanför munnen när hon försökte snutta i sig gröten som med bröstmjölken. Det är roligt att få hänga med på bebisens upptåg och mer spännande blir det. Eller förhoppningsvis, vi är ju inte där än. I dag är Lia fem månader och 16 dagar.