En osthyvel av renhorn

Här hemma gymmas det för fullt! Jag kan inte förstå att jag varit lite orolig över att hon ärvt min latmask och att hon tänkt fortsätta använda sin mammas famn som transportfordon. Men det är väl typiskt föräldrar?
Föräldern som: Mitt barn har inte gjort det där än!? – *biter sina naglar*.
Eller föräldern som: Mitt barn har redan gjort det där! – *gnuggar girigt händerna och tänker att barnet kommer ta över världen*. Eller som: Mitt barn gjorde precis det där som jag varit rädd aldrig skulle hända! – *gråter av glädje, över hur underbart det är när ens barn utvecklas och glömmer alla tidigare orostankar*. (jag är nog lite av alla föräldra-exempel men det tänker jag inte erkänna)

Från en sak till en annan så var det hur mycket folk som helst på julmarknaden men båda barnen eller alla tre barnen i vår familj (jag, hunden och den riktiga bebisen) skötte sig himlarns bra! Lia låg lugnt i vagnen och bara åkte runt medan folk vägrade ta hänsyn till något annat än att ta sig framåt till allehanda knallar med korv, rökt fisk och kanderade äpplen. Bob skötte sig förvånansvärt bra och fick mer uppmärksamhet än han gav vilket är högst ovanligt men å så behagligt. Däremot tog folk inte heller hänsyn till honom utan spatserade på med näsorna pekandes åt endast ett håll ”mitt håll”.

Trots mycket människor på samma lite för trånga yta så hade vi det mysigt ute i den kyliga vinterluften som fick oss att längta efter varm dryck och en bastu. Det är nog i ärlighetens namn tanken på hur mysig en julmarknad är som i slutenden alltid infrias oavsett hur ingnoranta människor kan vara eller hur lite en egentligen ser av knallarna som en egentligen hade velat studera i godan ro, utan att köpa något såklart. En osthyvel med renhornsskaft fick jag med mig hem så nu kan vi kassera den i plats.

Nästa helg fortsätter julmarknadsbonazsan som förhoppningsvis är precis lika mysig som förväntat.
IMG_1403