Året som gått

I morgon är det nyårsafton och det kam väl därför vara dags att göra någon slags årssummering. Jag snor UnderbaraClaras lista rakt av, fast fyller såklart i mina egna svar.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Ja, två härliga saker. Jag blev mamma och vi köpte hus.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej även om jag hade velat kunna påverka valdebatten så har jag nog inte genomdrivit någon större förändring vare sig på offentligt eller privat plan.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja flera stycken! Superhärligt med massor av kompisar i samma ålder och såklart härligt med massa nya minimänniskor som vi kan sätta framtidstro på.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?  Det måste bli den natten den 30e juni och morgonen den 1a juli då Lia var påväg och då Lia föddes. Annars sitter inte så många datum kvar förutom datumet när jag fyller år 😉

Vilka länder besökte du? Inte ett enda ett. Men jag vet inte om det är något jag saknat heller förutom upplevelserna då såklart. Skulle varit fantastiskt att få besöka Paris någon gång.

Bästa köpet? Jag vet att det var någonting jag tänkte på för ett tag sedan som jag verkligen var glad över att jag köpt men jag kan inte komma på det. Däremot har jag unnat mig lite mer kläder på senaste vilket jag inte har gjort på väldigt länge och det känner jag är skoj. Amningsbehån jag köpte nyss är också en bra grej och tapeten i vardagsrummet är jag också väldans nöjd med. Annars försöker jag att inte konsumtionshetsa så mycket och det är också något jag kommer att ta med mig till det nya året. Då ska jag inleda operation: Smartsnål.

Gjorde någonting dig riktigt glad? När Lia rullade från rygg till mage. Det gjorde mig så himla superduper lycklig. Haha en sådan liten grej. Men hon gör mig verkligen lycklig och glad flera gånger per dag, speciellt nu när hon börjar bli mer än bara en liten söt klump. Varje gurgel och varje skri är liksom glädje i sig. Glädje har också varit insikten i hur underbar min sambo är och har varit under årets gång. Hur mycket stöd jag har i honom och vilken fin vän och livskamrat.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Lugn, ro och glädje. En mer organiserad och planerat vardag. Allt har bara varit huller om buller och det har ju hänt mycket på kort tid vilket också varit väldigt roligt. Men lite mer struktur och en så fungerande vardag som möjligt. Kanske en middag på tuman hand med André också vore något 🙂

Vad önskar du att du gjort mer?  Läst mer och varit mer glad.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig och tvekat på mig själv.

Favoritprogram på TV? Inget program på teven som jag gillar speciellt mycket. Något jag tittat mycket på är ju alla husfruar-program. Jag har sett mycket på Netflix och Viaplay.

Bästa boken du läste i år? Jag pluggade ju i början av året så då blev det mest skolböcker och inte så mycket annat. Sen kom bebisen och då har det inte heller blivit så mycket läsning. Dock läste jag ju föda utan rädsla av Susanna Heli som jag tyckte var bra förberedelse inför förlossningen.

Största musikaliska upptäckten? Håkan Hellström som jag aldrig gillat innan och Countrymusiken som genre.

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag klarade av att avsluta hela andra året på min utbildning trots att jag mådde illa, var trött och ville ge upp mer än en gång. Jag är väldigt stolt över mig själv som körde ända till den sista tentan och sista kursen. Nu har jag bara ett år kvar av denna utbildning sen vill jag läsa och ta en examen i Litteraruvetenskap (som jag kommit på att jag borde ha läst från första början). Det får bli på distans medan jag jobbar som webbstrateg (det är det jobbet jag önskar mig – hör av dig om du kan erbjuda mig den tjänsten).

Största framgång på det privata planet? På det privata planet? Att jag började och fick möjlighet att gå hos psykolog. Att bli förälder tillsammans med André och se hur bra vi jobbar tillsammans. Att jag älskar min kropp och mig själv lite mer än jag gjorde innan graviditeten.

Största misstaget? Dra i gång ett renoveringsprojekt i lägenheten vi tidigare bodde i. Istället för att bara ta det lugnt då jag var gravid och fokusera på rätt saker istället för att leva mitt uppe i en halvklart lya. Det misstaget gör jag inte om igen så här i huset tar vi ett rum i taget och i lugn och ro.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Detta år har verkligen varit oerhört känslosamt. Men eftersom jag är känslomänniskan är jag helt säker på att mina år alltid kommer att vara både mycket upp och mycket ner. Jag tror att det här året i allmänhet varit ett lyckligare år i och med graviditeten och barnet som kom i slutet av graviditeten. Det har även varit ett känslomässigt utmanande år. Men 2013 vet jag att jag hade det lite tyngre med känslorna så sammanfattningsvis ett bra år.

Vad spenderade du mest pengar på? INGENTING och med det menar jag att jag på riktigt slösat pengar på onödiga saker, inte haft riktig koll på var pengarna tagit vägen

Något du önskade dig och fick? Ja en bebis ❤ och ett hus. Det är bara bokkontraktet som saknas nu.

Något du önskade dig och inte fick? Skulle vara bokkontraktet då och en miljon kronor extra utöver.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Alltså jag minns inte! Jag tror att jag fikade hemma hos mina föräldrar? Jag kommer däremot ihåg att mina bästisar kom och provsmakade mat hos mig och att de hade lyckats köpa så himla bra presenter till mig. Vi har en regel på 300 kr/present, vi lägger en hunka var till den fjärde som fyller år, för att det ska bli rättvist för oss allihopa, för att göra det enklare och för att inte överdriva konsumtionen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Jag hade kunnat få må bättre, fått njuta mer av allt som jag faktiskt fått ta del av och varit med om. Jag vill bli bättre på att ta hand om mig själv till nästa år.

Vad fick dig att må bra?  Min sambo och mina vänner. Nu på slutet av året även bebisen och hon ger så mycket lycka att jag nästan gråter av glädje ibland.

Vem saknade du? Mina vänner ibland, då jag ibland kände mig ensammast i världen.

De bästa nya människorna du träffade? Mina barnmorskor. All kontakt jag hade med barnmorskan under graviditeten. Barnmorskan som förlöste mig och sköterskan som var med. Min dotter. Narkosläkaren var också ganska trevlig att träffa… eller vänta det kanske var epiduralen som han hade med sig som var väldans trevlig?

Mest stolt över? Det blir mycket bebis nu men jag antar att det blir så när en har ett sånt år. Jag är stolt över att jag skapat, burit och fött ett barn. Jag är stolt över att jag sökt hjälp när jag mått dåligt och jag är väldigt glad och stolt över att jag inte gett upp.

Högsta önskan just nu? Min högsta önskan förutom hjälp till alla jordens barn är att jag ska få skriva en bok och ge ut den i alla bokhandlar i landet. Att jag får ork att börja se allt jag har och känna glädje över det.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag tänker vara mer accepterande mot mig själv nästa år. Acceptera att jag inte orkar allt, att jag ibland inte ens orkar nått. Att jag är känslosam och att det är någonting fint. Mitt nyårslöfte är att försöka konsumera mindre och smart och även vara snällare mot mig själv.

Första barnvaktsövningen

God morgon! Jag tänkte berätta för er om barnvaktandet innan jag drar på med det tunga
artilleriet – nyårslöftet.

I måndags kände jag att det var dags. Egentligen behövde jag åka till Birsta för att inhandla mig en nyårs-topp men tyckte att det var att tänja lite mycket på turen. För att skapa ett övningstillfälle bestämde vi oss därför för att vi skulle ta en sväng på den lokala butiken för att inhandla sådant som behövdes.

Jag hade skrivit en inköpslista med allt som kunde tänkas behövas. Det som inte stod där behövde inte följa med hem. Nu var det bråda dagar och det fanns inget utrymme för okynneshandling och turistshopping (när en går i butiken och har tid att lägga oprövade grejer i kundvagnen).

Min mamma kom över och försäkrade oss om att det skulle gå så bra så (vilket det gjorde). Vid det här laget var jag redan så iriterad, trött och stressad att jag kände att; nej jag ångrar mig, vi tar detta någon annan gång. Men i och med att det redan var bestämt och att det bara skulle övas en kort stund så skulle ju jäntan (Sörbergemål för flicka) inte behöva lida allt för länge. Inte för att mormor är en pina utan på grund av att bebisen i stort sett inte gillar andra människor.

Det gick bra att handla men det var inte så avslappnade och roligt som en skulle kunna tro att vara utan bebisen. Jag styrde shoppingen likt en överste med järnhand och tog alla genvägar som gick att ta i butiken. I kassan höll jag nästan på att snäsa till kassörskan; -nu får du fane-mej börja plippa varorna snart, för jag har eventuellt ett barn som skriker halsen av sig därhemma! Jag höll god min dels för att hon är min fd arbetskamrat och dels för att det förmodligen gick snabbare än vad mitt näst intill hjärtstopp upplevde det.

Påväg till bilen började stressen att lätta, nu var vi äntligen påväg hem. Precis då möter vi någon vi känner och jag tänker; Men det ska väl vara själva fa-an!! Var inte trevlig, säg bara Hej och gå vidare.. Ska jag låtsas att jag inte ser? Eftersom att jag ändå gillar den här personen och min sambo gått i skola med hen i alla år så stannade vi självklart och samtalade lite om ditten och datten. När vi kom hem knäppte jag upp jackan i farten påväg mot ytterdörren redo att kasta den av mig och ta emot en… en glad bebis! Men va, har du klarat dig utan mig?

Medan jag uppenbarligen inte hanterade separationen så väldigt bra även om jag både samtalade och var trevlig med kassörskan var det tydligt att det var bebisen som klarat det bäst av oss två.

Igår vågade vi därför testa lyckan igen och min mamma aka mormor fick komma och barnvakt igen medan vi (sambon följde med som chaufför och stöd) åkte till Birsta för att hitta en nyårs-topp till mig. Jag grabbade tag i en fin jackaktig sak som jag inte vet den korrekta mode-benämningen på. Vi var borta ungefär en timme. Det gick bra för henne även denna gång och det var först när jag kom hem som hon blev ledsen. Det gick alltså bra även för mig denna gång. Kanske blev hon lite extra trött av barnvaktandet eftersom hon somnade som en stock efter matning och ljudbok. Kanske är middag med sambon på en restaurang eller en bio på tuman hand inte är så långt borta?
IMG_1791
Det här är så otroligt lyxigt ska ni veta. Ja inte vår balkong den är ett projekt till våren men att kunna vagga sin bebis till sömns utomhus i vagnen och låta henne sova där. Speciellt nu när hon är lite snorig (vilket äntligen har blivit bättre, i natt sov hon bra genom hela natten utan andningsproblem) då är det bra att få sova ute i den friska luften.

Lassemajas Detektivbyrå, Pettsson & Findus och Sune på bilsemester

Ja, detta är alltså de tre ljudböcker som mitt barn somnat till efter cirka tio minuter. Mitt barn är sin pappas dotter. Hon har tre kvällar i rad somnat, i vår säng bredvid mig, medan vi lyssnat på ljudböckerna nämna i rubriken. Efter att hon somnat har jag legat kvar och lyssnat lite med henne och sedan somnat själv. Ikväll lyxade hon till det med att somna tidigt därför tänkte jag vara vaken en liten stund till.

Annars då? Jo vi har haft en förstagångs-förkylding här hemma. Ni läste rätt, förkylDing. Det kan alternativt vara tänder. Förkylning eller tänder, helt logiska antingen-eller alternativ. Eller inte. Hon har i alla fall snorat mycket men varit på bra humör och sluppit feber. Det har mest varit nätterna som varit jobbiga. Men det verkar vara på bättringsvägen och jag måste säga det att jag verkligen känner mig som definitionen av en mamma när jag får ta hand om mitt sjuka barn. Jag har trivts bra med att vara omhändertagande mamma 🙂 Nu ska jag lämna kontoret (toaletten) har suttit här ett bra tag så en bör väl kliva upp och sätta sig i det andra kontoret (soffan). Imorgon är det sista dagen på det här året.

Och jo, Lia har haft barnvakt av sin mormor två dagar i rad nu men mer om det en annan dag.

image

Här är min barndomsvän med mitt barn. Det är härligt att få dela livets allt skeden med vänner från barndomen.

Julen, ett antiklimax

Jag vaknade på julaftonsmorgonen först av alla i hela familjen. Till och med hunden och barnet låg och sussade gott, helt ovetandes om att det tickat över till den stora dopparedagen. Jag kunde omöjligt somna om. Förväntan och förhoppning rusade runt i kroppen och gjorde det omöjligt att somna om igen. Jag är som ett barn, jag vet. Julen är barnens tid och nu om någon gång gjorde den mig påmind om att jag inte är ett barn längre. Ingen julklapp under granen på morgonen för mig att öppna i väntan på tomten. Ingen chokladkalender. Ingen julfrukost i hotellklassen. Allt detta som tillhört mina jular, som tillhört min tradition var nu inte längre traditionen. Det gjorde ingenting för med en egen familj, ett eget hus och framförallt en egen liten familjemedlem att skapa nya tradition med kändes julen extra pirrig och efterlängtad.

På julen ska en vara glad, avstressad, kravlös, kravfri men det är väl sällan realiteten? Vi har haft en jättefin jul med fantastiskt god mat, många familjemedlemmar som sällskap, julklappar i drivor och framförallt många skratt och leenden. Vi har haft en jul som är värd att minnas och ändå kommer hon aldrig (vad jag vet) att minnas den.

Ändå kom ångesten. Tröttheten, nedstämdheten och utmattningen nådde sin pik. På annandagen kände jag mig som världens sämsta mamma och kunde inte somna förrän sent på natten. Vi hade gett henne det vi hade kunnat och haft en förhållandevis stressfri jul utan för stora krav. Men jag kunde inte komma ifrån att jag missat att skriva ”Till Lia från mamma och pappa” på hennes julklappar! Hur kunde jag glömma en sådan sak? Hennes första jul och jag glömmer att köpa etiketter!

En sådan liten sak fick det till sist att rinna över. Jag kände mig så nedstämd och snurrade runt i den onda cirkeln av självhat att jag inte orkade alls. Och så kom det dåliga samvetet. Det här ska ju vara en fin jul, hennes första jul och hon är värd allt och lite till och så GLÖMMER jag etiketterna! (Som att det överhuvudtaget spelar någon roll. Det gör varken till eller ifrån egentligen. Det förstår ju till och med jag.) Varför ska jag må så här dåligt och förstöra hennes första jul?

Sedan fick jag vila, fick sova, fick lunchen lagad till mig och så här när julen är över och nyåret närmar sig så är min första tanke, att de senaste årens nyårslöfte får följa med mig även detta år ”Vara snällare mot mig själv”. Jag inser nu att när jag vilat upp mig och har näsan över vattenytan igen att etiketter inte spelar någon roll. Det som däremot spelar roll är att jag uppenbarligen är en sådan bra mamma att jag värderar etiketter och önskar mitt barn det allra bästa. Jag är en bra mamma och en bra person. Därför väljer jag att komma ihåg denna jul som den bästa, första julaftonen som vi fick spendera tillsammans med vår bebis. För tillsamman var vi och det är det som är viktigt, egentligen.

Jag önskar och hoppas att alla ni speciellt ni som kanske haft höga krav inför den första julen med era småttingar haft en fin jul och julafton. Jag hoppas också att ni vilat upp er och önskar alla en God fortsättning!

IMG_1774
Att jag ammade varannan timme på julafton kan ha haft sin beskärda del i att jag resten av julen inte orkade med mig så bra.

Den första julen tillsammans

Drömmare

God morgon!
Den här bilden symboliserar så mycket för mig. Jag är så glad att jag lyckades fånga henne i just detta ögonblick. Tyvärr med dålig skärpa men inget som ett mysigt filter inte kan förlåta. Den här bilden symboliserar hur jag vill att hon ska få leva sitt liv tillsammans med oss. Drömmar, lycka, tro på sig själv och ett liv fullt av fantasi. I dag firar vi vår första julafton tillsammans som familj och innan den ens har börjat vet jag att det kommer vara den bästa julaftonen i mitt liv. Den kommer vara den bästa på grund av att det är den första med vårt barn. Jag kanske inte kan ge dig allt i pengar men all min kärlek ska du få genom hela ditt liv.

Jag vill önska er en God Jul!

Ps. Missa inte att kika in och kolla Kal(l)e……..nderlainen, sista avsnittet 😉

Mitt under uppsittarkvällen

Skinkan är griljerad, paketen är inslagna, middagen åt vi hos mina föräldrar så vi fick middag i dag med. Nu är det bara duschningen kvar men den hinner vi ju med i morgon och städningen kan vi också ta någon annan dag. Det har varit en mysig dagen före doppardagen och i morgon är det vår dotters allra första julafton.  IMG_1651
En bild på den underbart fina skinkan som min sambo basade över. Han är förhimla duktig min karl. Ni som sett jul med Ernst känner säkert igen utseendet. 

IMG_1645
En blir väldigt trött av allt julstök. Så här somnade hon i går, för första gången av sig själv, i soffan. Där låg hon länge och sov tills det var dags att hålla låda igen. I natt somnade hon med sin pappa för första gången på väldigt länge och det var härligt för pappan. Det gäller bara att komma förbi unga frökens humör och tron om bestämmande rätt så går det till slut. Nu ska vi mysa ner oss framför Harry Potter och sedan göra kväll för att kliva upp vår allra första julafton som familj.