Pirrar det i snoppen?

Efter att hela familjen, minus Bob, varit och hälsat på min kompis Hanna, hennes sambo Fredrik och deras precis i dag faktiskt sju veckor färska bebis, blev jag tvungen att fråga min sambo om det pirrade något i snoppen. Jag kunde känna lite tingel (ni vet Tingeling i Peter Pan, det tinglet) i livmodern, att en liten lillebror vore väl gulligt? Han är så himla fin och precis som jag hört andra mammor före mig säga ”vad stor min bebis blev nu” utbrast jag nu samma sak. Lia blev helt plötsligt väldigt kavat, rörlig och framför allt stor.
IMG_1306
Bebisarna med sina sjalar 🙂

Innan detta hade jag, Lia och Bob varit och shoppat gardinstänger. Lia fick vara med och bestämma medan Bob fick stanna kvar i bilen. Jag tror inte att de på gardinstängs-butiken hade velat ha honom därinne oavsett hur söt han är. Bebisar gick däremot bra att ta med in i butiken hur kladdiga de än kan vara. Ganska tur ändå för jag behövde verkligen smakråd.

Nu har jag för tredje dagen i rad lyckats söva bebisen vid samma tid och på samma sätt; i vår säng, bredvid som ett stöd och tröst. Utan vaggning och med ganska lite insats från min sida. Mitt bäcken tackar verkligen för detta och det verkar även fungera för bebisen. Kanske har vi hittat vårt sätt?

Och ja, vad svarade sambon då? -”Nej det pirrade inte ett dugg i barnsnoppen, det får vänta några år”.
IMG_1314
Ni får stå ut med påsarna under ögonen och äppelkinderna… Den enda bild som jag såg mindre bra ut på var den som jag fick använda för sambon. För det var ju den som han såg bättre ut på, sa han 😉 Ja, ja jag bjuppa väl på den då.

God natt sov gott kompisar!