Sova ensam i spjälsäng – försök två och tre

God morgon! Natt nummer tre är avslutad med tillhörande spjälsängsförsök, men vi börjar med natt nummer två, som gick hur bra som helst.
IMG_1205Tända ljus och underlägg eller ugglelägg ; )

Försök nummer två:

Vi nattade som vanligt bebin med börjar redan vid klockan åtta att försöka få henne att sova. Jag börjar själv fundera på om vi ska ge upp och bara vänta ut henne men hon visar alltid att hon är trött just vid åtta och somnar även ofta vid 20.30-21.00 någongång. För att då sova i endast tio minuter och så även i gårkväll och kvällen till idag.

Hon kört sin vanliga rutin som är att laddningssova tio minuter inför den riktiga nattvilan och bajsa cirka två gånger. Ofta bajsar hon ner sig och sin pyjamas cirka en gång per kväll, så i det här hushållet går det pyjamasar på löpande band. När hon gjort detta brukar hon vara lagomt missnöjd och grinig för att börja natta. Det går inte att försöka söva henne när hon är för nöjd för då ligger hon bara i famnen och kikar… i en evighet utan tendenser till att somna.

Vid 22.30 somnar hon och vi lägger ner henne i spjälsängen. Där sover hon till halv tre på morgonen varpå jag hämtar henne och matar. Lägger tillbaka bebisen i spjälsängen och där sover hon till halv sju! på morgonen. Då hör hon av sig igen och vill ha mat. Därefter sover hon med oss i vår säng till klockan tio i tio… Så länge att jag får skynda mig till psykologen eftersom att vi inte ställer några klockor här hemma längre.. eller jo pappan hade ju glömt att stänga av sin väckarklocka så den ringde ju klockan halv sex ändå… Jag höll nästan att göra slut där och då.

Försök nummer två kan vi väl konstatera gick väldigt bra! Var helt otroligt skönt att få sova hårt och djupt där mellan tre och sju. Att sedan vakna klockan tio av en bebis med bra humör är ju inte heller fy skam.

Försök tre däremot..
Samma visa som ovan beskriven rutin. Även samma sömntid, plus tio minuter ungefär. Den här natten vaknar bebisen klockan 01.30 och gråter. Jag rycker till och skyndar till undsättning (det var den sortens gråt hela natten – sån som framkallar undsättningskänslan). Hon äter och jag lägger sedan tillbaka henne. Klockan tre är det dags igen, det har alltså gått mindre än två timmar. Hon äter igen. Jag rapar henne och lägger ner henne i spjälsängen igen, hon somnar på en gång. Klockan fem gråter hon så där hemskt igen. Jag går dit och stoppar nappen i munnen och lägger till henne (fixar hennes sovställning från ryggläge till sidoläge då somnar hon alltid om), hon somnar om direkt. Klockan någon gång sex-sju (hela natten är lite av ett töcken) får pappan titta till henne. Då gnyr hon till och från och verkar inte kunna bestämma sig för vad som ska ske härnäst. Hon är trött men förmodligen också hungrig.

Pappan kliver upp och byter på henne eftersom jag tyckt mig höra lite pruppar och om det var jag själv så skulle jag tycka att det vara skönare att sova vidare i en torr blöja. Dessutom, även om vi bestämt att det var min natt denna natt (ser ni vi har börjat dela upp nätter det känns stort) så var jag så slut vid sex tiden att då fick pappan steppa in.

Vid cirka sju tiden efter att ha fått en torr blöja så ammade hon igen och sedan somnade hon om i vår säng för att resten av morgonen gny, tappa nappen, somna om så fort hon fick nappen och sedan till sist vakna med ett grin vid tio i tio för att vilja ha mat. Hon äter med stängda ögon vid bröstet och vaknar till allt mer. Det måste vara himla mysigt att kunna göra så. Ät-vakna liksom. När hon käkat färdigt börjar hon genast berätta som sin natt som ändå verkar varit helt okej enligt Minilainen. Mamma och pappa håller med och tar sig en till kopp kaffe.

Tillägg: Självklart fortsätter vi dessa nattliga försök men om det kommer vara så här att hon vaknar var och varannan timme så känns det som att det är bättre att låta henne sova med oss igen. För med oss har hon alltid haft en bra rytm. I spjälsängen har hon haft två hyfsade nätter och en som den i natt. Vi fortsätter att försöka då jag tror att vi får sova mycket bättre även hon när hon sover hela natten igenom som vid försök nummer två. Jag tror att sömnen för min del är oumbärlig och skulle hjälpa mitt psykiska återhämtande bättre om jag får sova bra.

Glad mamma = glad bebis = glad familj. 

Ha en fin dag hörni och lycka till med vad helst ni försöker med i livet just nu.

4 thoughts on “Sova ensam i spjälsäng – försök två och tre

  1. My skriver:

    Känner igen mig så väl! 🙂 🙂 dessa nätter! Man fasar över dem innan de har börjat… Vi kunde förra veckan lägga ner våran 2-månaders i hans egna säng men då måste han alltså ha somnat på mig först eller blivit buren ett tag. Då han allt som oftast vaknar till så fort han läggs ner. Suck!
    Detta är ett stort problem då man inte hinner någonting på dagarna eftersom man måste kånka på honom… Men det blir väl bättre 🙂 roligt att läsa hur andra gör och hur andra har det 🙂

    • Mikkalainen skriver:

      Hej My! Exakt så där var vår bebis vid två månader. Jag tyckte inte jag fick någonting alls gjort för hon sov bara i famnen. Trots att vi tyckte att hon somnat djupt så vaknade hon efter 5-10 minuter då vi lagt oss ifrån henne.

      Vi brukade gå efter att när nappen ramlade ur munnen på henne då gick hon att lägga i från sig för då sov hon som djupast och oftast funkade det. Men inte alltid.

      Jag släppte ganska fort på kraven att hinna med saker. Jag fokuserade istället på att bara vara mammaledig och försöka lära mig mitt barn och vad som funkar för oss tillsammans.

      Jag hittade detta på 1177.se: ”Nyfödda har ännu inte utvecklat någon regelbunden dygnsrytm utan styrs främst av hunger och mättnad.” Så vi kan nog trösta oss med att det helt enkelt bara är som det är.

      Däremot tyckte jag att det blev lite lättare när hon blev tre månader för då började hon kunna ligga ensam en liten stund även när hon var vaken och då kunna jag hinna med att gå på toaletten och annat 😉

      Så stå ut bara det blir bättre 😉 Kul att du gillar det du läser 🙂 Ha en fin kväll!

      • My skriver:

        Skönt att höra! Här har vi ännu en hård natt framför oss… Eller mig ska jag skriva då min sambo jobbar i morgon… Jag har ammat, givit extra ersättning, ammat igen, buffat på honom å nu ligger han klarvaken! Ingenting tycks funka…
        Detta är ju vårt andra barn men jag kan säga att det finns inte en liknelse mellan dem. Första var lätt som en plätt. Man ammade, lade ner i sin egen säng, matade igen å lade ner osv. Han låg aldrig med oss och han sov bra.
        Men denna lilla råtta han håller låda miss i nassen. Gäsp!

        Jag har oxå lagt ner det här med städning & hålla efter saker men det gör ont då jag är en pedant. Det finns dagar då jag bara sitter i soffan mestadels, hållande Ebbot. För nåde mig om jag lägger honom på en lurvig härlig filt!!! Då är han klarvaken.

        Men vi siktar in oss på månad nummer tre nu då 😉👍

      • Mikkalainen skriver:

        Åh Ebbot! För det första vilket fint namn och för det andra så ska du gå och lägga dig så att din mor får sova 😉

        Ja som sagt jag tyckte det blev bättre efter tre månader någon gång, för även om hon fortfarande behöver famnen väldigt ofta så klarar hon av att ligga i babygymmet och leka ”för sig själv”. Så håll ut! Jag minns verkligen att jag höll på att bli tokig av att bara sitta rakt upp och ner. Fast nu när hon snurrar och vrider sig i famnen och absolut INTE vill somna där utan ska somna medan vi vaggar hennes ståendes då saknar man det där buffandet i famnen 😉

        Det är häftigt att barnen kan vara så olika, det säger min mamma och mig och mina syskon också. Helt olika fast de har samma föräldrar. Dom är helt enkelt små egna individer som vill olika =)

        Kämpa på och som tur är det ju inte den som städar mest som vinner. Den som däremot har mest tid med sina barn skulle jag se som stor vinnare 😀

        Kram på er!

Kommentarer inaktiverade.