Söva bebisen i egen säng

Sova själv i spjälsängen. Försök ett.

I går lade vi ner Lia i sin spjälsäng. Utmaningen var att för första gången låta henne sova där en helt natt med målet att fortsätta få henne att sova där. Det gick väl ganska bra måste jag säga. Men det förutsätter att hon är villig att somna i famnen först eller somna innan oss över huvudtaget. Kanske skulle det även gå om hon somnar i vår säng och att vi sedan bära över henne.

Klockan 22 lade vi som sagt ner henne i spjälsängen med den kudde hon brukar ha i vår säng när hon sover med oss (det är en barnkudde som inte ens är rekommenderad för små barn tror jag. Dåliga, DÅ..liga förälder!….). Där sov hon till cirka klockan två. Då svarade jag hennes gråt som lät som uppmärksamhetsgrin, det låter inte speciellt ledset utan mer som att hon försöker säga: -valfri förälder, jag är vaken nu och ni får gärna komma för det är inge mysigt att vara själv, med att säga -mamma är här, mamma kommer. Jag tände lampan på min mobil och gick därefter och hämtade bebisen för amning.

So far, so god som de säger i Amerikat.

Efter att bebisen ätit färdigt och rapat ville jag hemskt gärna behålla henne i sängen men tänkte att hela utmaningen då skulle gå bet. Jag fick plocka fram tuffingen i mig och bära tillbaka henne. Inte henne emot. Hon somnade om nästan på studs. Jag tror till och med att hon kan ha fifflat/snuttat lite med kudden till att hon somnade. Måste ju innebära att hon känner sig trygg ändå? Därefter klev jag upp några gånger för att titta till henne (här kommer alltså den delen som absolut inte har något att göra med bebisen utan något som mamman måste öva på att sluta med) och hon sov på hur bra som helst.

Vid fem tiden vaknade hon till och grät. Den här gången lite mer trött/sur-grin vilket jag inte riktigt registrerade utan istället chansade och la henne till bröstet igen. Hon tvärvägrade! Jag stoppar in nappen i munnen och bebisen somnar om. Här tänker jag att hon kanske snart kommer vilja käka ändå så hon får ligga kvar. Så här i efterhand så skulle jag ha kunnat bära tillbaka henne igen för det verkade som att alla tre blev lite halv dvaliga av att sova tillsammans. Eller bara stoppat in nappen och lagt till henne så hade hon nog somnat om. Vid det här laget var vi nog fyra i sängen för hunden hade också tagit plats vid mina ben.

Så mellan fem och fram till matning nummer två, vid sju-tiden, sov vi alla lite dåligt tror jag. Vid sju-tiden så matar jag henne, byter också en blöja och bär henne sedan till spjälsängen igen och där sover hon sedan till klockan närmare nio. Då vaknar hon och pappan hämtar henne till sängen där hon får ligga och vakna till. Ingen matning just då utan hon nöjer sig med att bara ligga och titta på oss, brumma med munnen och leta efter sina tår.

Allt som allt måste jag säga att just denna natt var väldans mild och skonsam. En inte allt för stor utmaning just denna gång. Det hade med allra största säkerhet kunnat vara värre. Men som sagt Minilainen är en väldigt lättsam bebis och vår enda egentliga utmaning är de sena nätter.

Ska tilläggas att det ser ut i inlägget som att det bara är jag som sköter nattningen och det är det och har varit. Det i och med att hon sovit tillsammans med oss i sängen och bara varit i behov av amning. I natt var ju även André nyopererad så jag tänkte att han skulle få vila efter den narkos som han även genomgått. Men om det nu blir så att Lia fortsätter sova i sin spjälsäng så kommer det innebära att vi kan dela mer på nattningarna. Dela på vem som går och lägger till henne och stoppar nappen till munnen när hon gnyr och även dela på hämtningarna till sängen. På så vis blir det även mer ihållande sömn för oss båda.

Fortsättning följer….
IMG_1172

-Sova? Vaddå sova, jag fattar inte vad du pratar om?

IMG_1169

 

Här vilar vi en liten stund under dagen.