Jag döper härmed denna period till drakperioden

Vi hade planerat att dricka glögg och äta grönsaker och dipp. Att planera någonting alls för sin egen del ska en försöka låta bli eftersom att jag lätt blir besviken om saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Klockan åtta på kvällen verkade allt frid och fröjd. Jag trodde för en stund att jag skulle få bebisen att somna ganska fort så att jag kunde få min glögg och det där föräldramyset (märk föräldramys och inte vuxenmys, sådant gör vi inte så ofta). Men tji fick jag!

Efter en timme i ett mörkt och tyst rum sov bebisen fortfarande inte. Hon låg bara där och ”halvdvalade”. Till sist komman pappan och höll mig sällskap och då kom bajset. Jaha, det var där skon klämde. Byta blöja och byta pyjamas men trots det ville Mini inte somna. Till sist var hon så trött att ingenting hjälpte. Draken skrek sig hes och hostig och vad jag än försökte med blev det inte bättre. Inte äta, inte ligga själv, inte på sidan, inte på magen, inte någonstans!

Jag gav upp och pappan fick ta över. När hon skriker på det där viset som att hon lever i en mardröm samtidigt som att det låter som att hon snart går sönder och ingenting hjälper. Då är det svårt att känna sig som en fullgod förälder. Det är då man snäser lite extra åt varandra, det är då rösten ibland brister till irritation trots att en bara känner sig otillräcklig i situationen.

En lyx som jag inte har råd att unna mig längre.

 

Klockan närmade sig elva och pappan fick henne till slut att somna. Vid det här laget var jag så besviken och less över att jag inte fått min glögg att jag bara låg och surade. Surade på mig själv, surade på barnet (som absolut inte kan hjälpa att hon är inne i en drakperiod) och surade på pappan. Jag kom dock fram till att bli besviken över att saker inte längre blir som en har tänkt sig är en lyx som jag inte har råd att unna mig längre. Det blir helt enkelt som det blir när en har en bebis som ibland har drakperioder.
IMG_1039

När Minilainen äntligen fick somna i pappas famn klev jag upp och gjorde kvällsfika i alla fall, trots att klockan var närmare natt än kväll. Vid det här laget var jag dessutom så hungrig att massor av gott plockades fram på vardagsrumsbordet. Det godaste var glöggen som fortsatte att fylla sin doft i lägenheten även morgonen efter när vi vaknade.