Jag vill inte veta, då bryter jag ihop…

… och jag håller på att lägga… öööhh mitt barn. Är hur jag avslutat mina senaste två samtal. Först ringde Green Peace medan vi handlade och jag orkar bara inte för lillpsykets skull höra om isar som smälter och olja som borras. Hon lyssnade förresten inte på att jag orkar inte just nu jag bryter ihop, utan fortsatte prata. Missförstå mig inte. Jag tycker detta är jätteviktigt, att ta hand om planeten alltså. Men inte precis när vi kvällshandlar på lånad tid av en övertrött bebis och med ett redan av mammarollen skört psyke.

Mitt i nattningen (varför svarar jag ens?) så ringer någon om städning. STÄDNING?! vafan jag behöver väl inte städa klockan nio på kvällen heller? Jag får skylla mig själv som svarade. Men det förlängde läggningen en aning. Jag skulle vilja säga att efter två matningar, guppande och en timmes tystnad i sovrummet så sover bebisen, men det kan jag inte. Istället hoppas jag på att om ca tre matningar, ca två timmars halvtystnad och en bajsning så kanske bebisen snart somnar.

Bild 2014-10-22 kl. 21.28
Spökbebisen där i hörnet är alltså den lilla draken som just i detta nu helst ligger för sig själv, vaken så klart. Min lilla bebis har fått för sig att kvällar är till för att öva akrobatik, tal och näveslukning på trots att tröttheten pockar på.

God natt på er!