Att ömsom skratta, gråta och skrika

….Det är bebisen refreng just nu. Ibland glömmer jag (redan) hur liten på jorden hon egentligen är! Hon känns så självklar, som att hon alltid varit här. Därför glömmer jag ibland att hon bara är 3,5 månader och att livet faktiskt kan vara lite extra jobbigt när man är så där liten.

Hon har börjat gallskrika och det är inte på ett avgrundsaktigt sätt som tidigare. Det är mer som att hon skulle vara en drakbäbis. Ja, försök nu att tänka er en drakbebis som skriker, så låter det jag lovar! Hon blir liksom arg, riktigt arg! Vrider och ålar sig i famnen och stoppar samtidigt in hela näven i munnen, ganska hårt också. Ibland testar jag om hon är hungrig eftersom att näven åker in i munnen hela tiden men oftast är hon inte det. Hon suget två tag sedan river hon i igen och blir, om inte mer förbannad.

Därför eller kanske eftersom hon gråter och skriker på det där sättet laddade jag ner två appar som handlar om barns utveckling och TADA! där stod det att barnet just nu kan befinna sig i en utvecklingsperiod och kan därför vara extra kinkiga. Det här drakhumöret visar sig främst mot kvällningen och igår ömsom skrattade, grät och skrek hon. Vilket gjorde det rätt ut sagt skitsvårt! att veta vad hon ville. Till sist gick jag och la mig i sängen med Minilainen på bröstet och där guppade jag henne tills både hon och jag somnade. Vaknade till av ett ryck när sambon kom och lade handen på mitt ben. Då hade teet kallnat och osten på mackorna stelnat. Jag både åt och drack ändå.

Det är häftigt med utveckling och jag tycker det är skönt att kunna luta mig emot när hon gormar på det där sätter. Då kan jag känna mig trygg i tanken att ”lilla vän jag ska hjälpa dig så gott jag kan genom den här fasen”. Den enda tanke som är svår att greppa är varför hon (barn i allmänhet) skriker när de utvecklas. Gör det ont när det växer? Är de rädda för något? Är det sådan tumult i skallen att de blir arga? Det känns hemskt att de ska behöva skrika sig igenom livet, även om det är en del av det. Kanske kan det vara så att det är frustration, frustration av att inte själv veta ”what the fuck is going on?!” Endast 33 dagar kvar av denna utvecklingkurva enligt appen så vi kämpar på tillsammans med dig gumman.
IMG_0947

Alldeles innan ett drakbebis-utbrott är hon lugnet själv. Uttrycket ”lugnet före stormen” myntades helt klart av en småbarnsförälder. Här var vi på väg att gå ut med hunden och direkt när vagnen började rulla så somnade hon. Rullande vagn i utomhusluft är definitivt grejen tycker Lia.

 

2 thoughts on “Att ömsom skratta, gråta och skrika

  1. Jennie skriver:

    Hej!
    Började läsa din blogg av en slump för ca 2 veckor sedan. Då jag googlade bebisbajs;).
    Min son är 7 dagar yngre än din dotter, och det märks att de befinner sig i samma stadie.
    Tycker att du skriver på ett härligt sätt, läste precis om din lilla drakbebis, en sådan har vi haft ikväll med.. Då typ inget funkar:) allmänt missnöjd. Känns tröstande att läsa dina inlägg. Och jag va tvungen att hålla mig för skratt när jag läste det senaste, så att den sovande lille Draken inte skulle väckas:)
    Tack för rolig läsning, trevlig kväll!

    • Mikkalainen skriver:

      Vad roligt att du hittade hit, kanske ännu roligare att du hittade hit på grund av bebisbajs 😉 Jag kan själv känna att det är skönt att läsa, prata med eller hitta någon som har samma upplevelser som mig. Det skapar lite trygghet på något vis =) Kram

Kommentarer inaktiverade.