Sprutan som var jobbigare för mamman

Jag sitter med torkade tårar som runnit ner för kinderna. Det är tårar av medkänsla och tacksamhet. Medkänsla och sorg för den tragiska berättelse om förlusten av ett barn som jag nyss läst. Tacksamhet över att just mitt barn lever och frodas. Jag hade aldrig överlevt utan henne.

God eftermiddag!
I bland är det viktigt att ta del av andras historier och erfarenheter. Det gör att vi kan stanna upp och vara tacksamma över det vi har och det vi sluppit vara med om eller fortfarande har kvar risken att förlora och därför behöver ta extra varsamt hand om. För det mesta stänger jag dock av sorg och elände nu för tiden då jag inte kan sitta med torkade tårar på kinderna hela dagarna. Jag är torr i fejset så det räcker.

Just nu sover babyn, hon har sovit mycket sedan sprutorna i går. Jag tror att det är på grund av det i alla fall. Skönt, om än lite själviskt, för mig att hon blev trött av dem och inte allt för ledsen och smärtpåverkad. I går kväll var hon kanske lite grinigare än vanligt vilket lika gärna kan ha varit vanlig trötthet men som jag mitt i paniken uppfattade som smärta. Tänk om hon har jätteont? Jag tog tempen, ingen feber, försökte trösta och för det mesta så slutade hon gråta och somnade i famnen en liten stund för att sedan börja skrika och gråta igen. Just då var det jobbigt att sitta ensam hemma med bebisen och inte ha pappan att ventilera hur jag skulle hantera situationen. Skulle jag ge alvedon? Jag vill absolut inte ge henne (ska inte vara bra för barn att äta smärtstillande, inte för oss heller för den delen) men tänk om hon har väldigt ont? Pappan var på fotbollen, den sista träningen för säsongen och det ska erkännas att det känns väldigt skönt.

Till sist fick jag för mig att sluta lyssna på min inre röst som sadedet är ingen fara fortsätt trösta henne bara så kommer det gå över” och försöka istället ge henne alvedon. Flytande alvedon, vilket i slutänden var bra eftersom jag fick dåligt samvete över att ha gett henne det. Hon satte så klart vätskan i halsen och där och då får jag för mig att hon ska kvävas av det. Förbannar allts jävlighet om att jag först och främst måste vara med och ta sprutorna ensam, jag som HATAR sprutor och sedan får sitta ensam med ett barn som nu håller på att kvävas! Ringer mamma (min egen mamma) mest i panik och blir arg och lägger på för att hon säger ”fel” saker trots att hon inte vet att det jag säger i telefonen inte har något med att göra med det jag egentligen vill säga. Just då, vet jag nog inte heller vad jag vill ha sagt.

Kvällen slutar med att barnet inte kvävs utan istället somnar tryggt och snällt i min famn och sedan i pappans famn. Men mamman hon är helt mentalt slut och ”känslosjuk”. Full av ilska, nära till gråt (igen) och dåligt samvete över att jag ”tvingat” i mitt barn alvedon som hon kan må dåligt av och dessutom höll på att kvävas av.

Det är inte lätt för en mamma att barnet tar sprutor. Pappan fick sona för sitt brott – ”att inte vara hemma” genom att göra stekta ägg på rostat bröd till mamman. Slutet gott allting gott.  

TIPS: sluta aldrig att lyssna på din inre röst, den guidar dig aldrig fel.
IMG_0885
Morgonmys innan det var dags att åka till bvc för upplevelsen som orsakade ett melt down hos den person som inte ens fick någon spruta.