Operation ”jämställt umgänge med bebis” inledd!

Hur fel kan en göra som förälder? Hur många gånger inom loppet av barnets uppväxt kan en förälder känna sig fel? Hur många gånger kommer vi ställa oss frågorna: men varför tänkte vi inte på det? Varför gjorde vi inte så här i stället? 

Vi har alltså haft en barn i tre månader nu och vi har hela tiden trott att hon är mammig, att hon kommer att släppa in sin pappa när hon blir äldre och mer redo. En helt rimlig tanke att tänka tycker jag då hon faktiskt blivit lugn hos mig, kunnat somna hos mig och verkat trygg hos mig. För är inte det varje förälders mål, att få barnet att känna sig tryggt? Då är det alltså helt logiskt att vi dragit den slutsatsen att hon får tas om hand av mig de gånger pappan inte fungerat för henne, i hopp om att han en dag ska göra det. Eller gör vi fel då?

MEN vad som också är logiskt är ju att bebisen måste få tid hos pappan för att finna trygghet hos honom också. Det är väl självklart att hon behöver lära känna honom precis som hon gjort med mig. Varför tänkte vi inte på det? I går började alltså kampen för en jämställd relation till bebisen och även en jämställd fördelning av återhämtningstid.

Lättare sagt än gjort då Lia grät av ilska, ålade sig, skrek sig röd och svettig och visade på alla sätt att detta inte var alls hur hon hade tänkt spendera sin kväll. Till sist försökte jag visa hur jag brukar göra (vilket inte alls behöver vara rätt sätt för pappan) och då lugnande hon snyftande ner sig. I stället för att fortsätta försöket så blev hon kvar i min famn där hon somnade. Jag antar att vi inte ska känna oss nerslagna. Vi har i alla fall inlett operationen. Det ska erkännas att det inte alls är lätt när hon gråter och skriker på det där sätter… jag vill bara att hon ska förstå att vi båda vill vara med henne och att hennes pappa också behöver få tid att få vara hennes trygghet.

Vi fortsätter öva och förhoppningsvis kommer hon bli lika pappig som hon är mammig. Vi vet ju båda två (föräldrarna) att det enda sättet är att hon får tid och att det kan ta sin tid. Jag har ju haft tre månader hemma hela dagarna med henne och har förmodligen hittat omedvetna sätt att ta hand om henne på. Nu måste pappan få den tiden att göra samma sak fast på sitt sätt.

En förälder gör inte fel, den gör vad den tror är rätt för tillfället.

IMG_0889
Med pumpning och ersättning hoppas vi kunna dela på matansvaret ibland. För att vi dels ska kunna erbjuda bebisen mat båda två, dels för avlastning och dels för att vi, om jag blir sjuk, inte ska stå helt handfallna. Önska oss lycka till! Det är inte alltid lätt att vara förälder.

Ps. sprutan gick jättebra. Det var nog jobbigare för mig än för Lia. Jag kunde inte ens titta på sprutorna. Mitt jobb att trösta skötte jag dock galant. ds