Utvecklingens upptäckter

Nu när Minilainen somnat måste jag bara kika in och berätta en sak. Det var enligt mig, som är mamma till barnet, rent ut av skithäftigt! Hon låg där alldeles stilla och bara väntade på mig! Vah? undrar ni. Jo, vänta ska jag berätta för er.

Enda sedan Minilainen kom till världen har jag och hennes far berättat för henne att vi är påväg när hon gråter efter oss. Till exempel: mamma/ pappa kommer eller mamma är här. Detta har vi gjort för att det känts som en trygghet för henne att höra oss. Det har inte hjälpt, hon har fortsatt att gråta. Tills idag!

Hon började gny lite, så som hon gör nuförtiden. Hon liksom ”pratgnäller” mer än gråter. Ja hon började alltså gny och då gjorde jag som vanligt och sa -mamma kommer. Det var då det hände! Hon blev helt tyst och låg stilla med ett lugnt och avslappnat ansiktsuttryck och väntade på mig (såg jag när jag kom fram till henne). Kan det vara så att hon faktiskt insett eller utvecklats och nu förstår att när hon hör våra röster så vet hon att det alldeles strax kommer någon och plockar upp henne?

Med vänliga hälsningar,
Stolt mamma som tror att hennes barn redan fattat.

IMG_7162.JPG
Här har Lia på sig bodyn hon fått av farbror. Även ett av plaggen hon bajsade ner idag. Jaja allt ska väl invigas på något sett.