Möhippa med bebis

I går var det som sagt äntligen dags för den, ända sedan i våras, planerade möhippan. Oj, så vårt vi tjejer haft inte inte försäga oss och oj så skönt det var att dagen äntligen var här så att vi äntligen slapp försöka. Dagen hade planerats in i minsta detalj och det märktes under dagen. Bruden verkar vara väldigt nöjd och så är även vi andra som planerade och deltog. Tack igen för att jag fick delta och dela den här dagen med dig Sofie. Även om min dag inte riktigt blev som det var tänkt……. 

IMG_0262
Amma i bil. Här är vi färdigammade och ganska trötta. Lia – sköntrött. Mamma – stresstrött.
IMG_0273
Lia sover gott, att gunga vagnen är mammans lott…

IMG_0280
Bruden i egen hög person.

Denna text ska läsas med stressad läsröst

Ni som läst detta inlägg vet att dagen var en sådan dag som blir kaos och nästan orsakar ett nervsammanbrott men som blir till en rolig historia att berätta i efterhand. Så här var det: 

Jag som tog för givet (jag får helt enkelt skylla mig själv) att pappa skulle vara hemma på lördag så att han kunde vara med hunden Bob, ringde såklart inte förrän dagen innan och frågar om hunden kan vara hos mina föräldrar. Jag tar ju som sagt för givet… Men min pappa ska bort och mamma är inte hemma för hon är på väg hem från Finland. Jävla skit! Min sambo har dessutom, så passande, bortamatch denna dag så jag kan varken få hjälp med hund eller barn. Jaha, hur tusan ska jag kunna delta hela dagen då hunden inte kan vara ensam mer än fem timmar. (Han kan men vi vill inte lämna honom ensam mer än så).

Jag tar mig till frukosten och första anhalten på möhippan. Sambon är fortfarande hemma och tittar till bebisen lite. Jag går in i gen efter att ha uppdaterat mig om vad som ska hända under dagen och väntar på att babyn ska vakna så att jag kan mata henne och gå ut igen. Men hon vaknar inte!! Vilken dag som helst får du sova hur mycket du vill, men nu måste du vakna jag vill inte missa Sofies entré! Till slut väcker jag bebisen, känner mig som världens mest värdelösa mamma men tänker att det är bra träning till kommande tidiga bvc besök eller nått… (Försöker rättfärdiga mitt beteende).

Bebisen matas, hunden rastas av sambon, kaffet kokas, packningen packas. Nu! ut med vagnen och vänta på Sofie. Jag hinner med entrén och det gläder mig. Under frukosten får jag äta en tugga macka och sedan gunga vagn. Det är tillslut ingen idé att jag sätter mig ner. Bebisen vägrar nu att sova OM inte vagnen rör på sig. Men sov unge, sov! Du vägrade ju vakna nyss! Som tur är får jag lite hjälp så att jag åtminstone kan dricka upp kaffet och äta den sista biten baguette. Efter frukosten är det dags att bege sig på uppdrag men för oss blir det dags för matning. Jag bestämmer att vi ses senare och går in för att mata. Känner stressen i kroppen medan jag matar. Fortsätter känna mig som en värdelös mor som ger ungen stress-spetsad mat. -Ja, ja det får vara så här idag, tänker jag.

Dags att packa ihop hund (pappa är snäll och ställer upp några timmar innan han ska åka), vagn, skötväska, bebis och mig själv. Tänker logistik och tycker att jag packar jävligt bra. Tar med mig barn och hund och parkerar bilen utanför porten för att lasta barnvagnen. Får inte in vagnjävlen! Hunden lägger sig ner i sin bur och avger en Aura av ”det här kommer ta tid det”, barnet skriker. Jag ringer min allt för snälla sambo och skriker att jag inte får in vagnjäveln. När vi lagt på så får jag in den….. Åker till pappa, skyndar in med hunden, kollar till barnet i bilen som sover snällt. Skyndar mig in och kissar, adrenalinet sprutar!

Här börjar allt ordna upp sig. Jag parker bilen på sista mötesplatsen (inte himlen även om en kunde tro det så här dags), ammar, byter blöja, missar alla uppdrag förutom ett och kan sedan vara med på dagens femkamp med tillhörande grillning. Efter avslutat femkamp, grillning och fika med bebis som krävt konstant uppvaktning var jag helt slut och beslutade mig för att hoppa över pole-dansandet och åkte hem för att vila upp mig. Det ska tilläggas att någon stresstår fälldes, jag höll nästan på att köra in i en bil mitt i all stress och jag lyckades ställa in kameran på film istället för foton. Men tur i oturen så blev det ett roligt resultat av misstaget. ”Misstaget” kommer i ett senare inlägg i kväll.

Slutet gott allting gott. Och även om jag missade mycket så hann jag vara med på en del och det viktigaste av allt var ju att bruden fick en lyckad dag och det fick hon. Gå gärna in och läs hennes blogg om hur hon upplevde möhippan och lämna någon kommentar vettja!

2 thoughts on “Möhippa med bebis

    • Mikkalainen skriver:

      Ja det är ju lagen om allts jävlighet! Men det löste sig ju till slut och jag kunde ju vara med en stund vilket jag är väldigt glad över! Men huvudsaken bruden hade roligt! 😀

Kommentarer inaktiverade.