Jag har en identitetskris

Jag kanske skulle kalla det för offentlighetskris egentligen. Anledningen att jag inte uppdaterat lika mycket är för att jag krisar om vad jag vill dela med mig av och inte. Vem är jag egentligen? Vad vill jag dela med mig av främst gällande lillmini och varför ska jag vara så offentlig? 

Jag gillar ju att skriva, jättemycket! Men det jag skriver om är ju mitt liv… varför skulle någon ens bry sig om mitt liv och varför skulle jag vilja att någon gör det. Nu vet jag ju att det är många som läser som faktiskt tycker om det jag skriver och också tycker att det är roligt. Framför allt så tycker jag att det är roligt och det är ju min hobby MEN jag krisar ändå just nu. 

Jag tror att det var den där lite dryga kommentaren jag fick för ett tag sedan. Från någon som inte ens vågade eller kanske tyckte det var oviktigt att skriva sitt namn. Personen tyckte dock att det var viktigt att skriva en dissande kommentar. Kanske var det inte ens meningen att den skulle vara negativ men så uppfattade jag den. Kommentaren var inte på något sätt hemskt och jag tog inte heller illa vid mig MEN jag tänkte att kommentarer, av den karaktären och värre, kan bli fler om jag skulle få fler läsare i framtiden. Vill jag stå ut med eventuella hemska kommentarer? 

Jag vet inte om jag fixar det och jag vet inte om jag vill att Mini ska vara en del av det. Därför krisar jag så otroligt nu. Facebook är också ett problem. Förr i tiden visade vi foton i ett fotoalbum. Detta visade vi dem vi litade på ex. släkt och vänner. Nu delar vi allt på facebook och instagram och så är det ju idag. Det har blivit nutidens fotoalbum. Men hur kontrollerat är detta? Vilka ser egentligen bilderna och så vidare. 

Jag vet inte heller här hurvida jag vill att Lia ska finnas med på facebook/insta eller bloggen för den delen. Ofta känner jag obehag när jag skrivit om henne och det är dags att lägga ut en bild. Varje gång har jag struntat i bilden och försökt hitta något annat passande. Men jag kan ju avgöra själv om jag vill lägga ut bilden. Fram tills att jag vet vad jag tycker om detta så kommer jag bara dela med mig av det som känns bra. 

Ska jag utelämna Mini helt? Då har jag inget att skriva om längre. Den här bloggen är en livsstilsblogg som handlat om skolan, sedan kärlen, sedan graviditeten och nu livet som förälder. Jag kan inte skriva om så mycket annat för dels gör jag inget annat än att vara mamma just nu och tankarna som tänks handlar väldigt mycket om att vara mamma. 

Kanske är det tankarna som tänks som ska skrivas ner, så jobbar jag ju i min dagbok. Där har jag alltid skrivit av mig för att få släppa tankar som bara snurrar. Vi får se hur jag löser det här. Kanske kommer jag ur krisen och skriver igen, delar med mig av allt på ett öppethjärtat sätt igen. Jag vill skriva, jag vill ha skrivandet som ett jobb och jag ser bloggen som en väg dit men just nu känns det som att jag vill kasta alla sociala medier i väggen och leva ett privat liv där ingen annan än jag kan kontrollera vem som får ta del av och ha åsikter om min dotter. 

2 thoughts on “Jag har en identitetskris

  1. Anna skriver:

    Förstår verkligen och respekterar att du kanske inte vill visa Lia så mycket. Har faktiskt haft samma känslor berörande Arwen i vissa omgångar… Och ibland vänder det och då vill jag visa upp henne för alla. Det blir lite som en inre strid för mig. På ett sätt vill jag vara privat för att undvika offentligheten (inte för att min blogg har någon högtrafik direkt) pga att jag inte vill att vem som helst ska kunna se vad vi gör men å andra sidan vill jag heller inte låta detta styra mig. Jag har tagit varje dag som den kommer och känner jag att jag vill skriva och visa så gör jag det och annars så låter jag bli. Anonyma tråk-kommentarer är ju dessvärre inte ovanligt men och det är alltid en liten ledsen människa som gärna vill få andra att må lika dåligt. Misery loves company som ordspråket går! Jag gillar iaf din blogg oavsett vad du skriver om. 😀

    • Mikkalainen skriver:

      Tack fina du för peppen! Det är ju precis så där det känns. Ena dagen vill jag dela allt och alla funderingar och det känns skitbra! Andra dagen vill jag bara gå under jorden och släppa allt som har med sociala medier att göra. Men som jag sa till André nyss och som du skriver… Jag får skriva när det känns okej och annars låta bli 🙂

Kommentarer inaktiverade.