Utan anmärkning och underlivssafari

Det gick bra på ”slutbesiktningen” inga tvåor på den här babyn. Och vet ni hon hade till och med gått upp i vikt från födelsevikten. Oj vad skönt det kändes! Då vet vi att hon får i sig tillräckligt med mat.

Vad gjorde doktorn?
Doktorn lyssnade på hjärta och lungor, lyste i ögonen efter starr, testade fallreflex, kände på magen (och i den fanns det mat), kollade kön och rumpa (genom att bara titta så att de såg okej ut) och testade höfter och de var stabila. Allt såg normalt ut och det verkade vara en nöjd bebis enligt doktorn 🙂 lilla älskade bebis!

Jag har varit lite orolig över en hudflik som stuckit ut mellan benen i närheten av stygnen. Jag har nojat över att något hänger ut ur underlivet. Jag nämnde detta för barnmorskan och hon frågade om jag tittat efter?
Nej huvva jag har inte vågat titta på mitt underliv! Jag har varit rädd för vad som skulle visa sig där nere om jag tittat efter. Ett blodigt köttigt sår?!

Barnmorskan undrade om hon skulle se efter och jag tänkte att det var lika bra. Hon fintade mig lite där och när jag låg där så gav hon mig en spegel ”nu ska du få titta” jahapp jag kunde ju inte fega ur nu!

Detta kan vara den mest fascinerande upplevelse jag varit med om. Mitt underliv såg helt normalt ut, alltså precis som det gjorde innan. Det var inte ens blod där utan en ren och fin puppa med det enda som skiljde den från innan är stygnen. Det är helt otroligt att jag fött barn för fem dagar sedan och min fitta redan är såpass läkt även om hon blöder fortfarande och självklart inte är helt återställd så är hon lika snygg som vanligt! Jag tycker själv att det väldigt häftigt!

Jag har även läst min igenom min journal från förlossningen. Och jag kan säga att det var med ett bultande hjärta som jag läste igenom den upplevelse som skakat om mig och som givit mig vårt barn.

Jag funderar på att skriva en förlossningsberättelse MEN jag vet inte om den har att göra i det offentliga? Skulle ni vilja läsa den? Jag kan själv känna att jag inte vill vara en ”förebild” till hur en förlossning kan gå till eftersom att alla förlossningar är olika, precis lika olika som vi kvinnor är. Det skulle absolut vara roligt att dela med sig eftersom det gick så bra och det är roligt att ha kvar men jag vill inte att någon ska läsa och luta sig mot min upplevelse och så blir det absolut inte som den personen tänkt sig.

Fast det är ju min blogg 🙂 Skulle ni vilja läsa min förlossningsberättelse?

Kram på er!

20140706-180824-65304344.jpg

7 thoughts on “Utan anmärkning och underlivssafari

  1. Emelie skriver:

    Om du vill skriva den tycker jag du ska göra det. Övervägande är det ju de ”hemska” berättelserna som går runt så en bra som väger upp det vore inte så dumt tycker jag.

  2. Frida skriver:

    Jag älskar att läsa andras berättelser. Man får liksom minnas tillbaka på sina egna förlossningar då 🙂

Kommentarer inaktiverade.