Fyra dagar kvar och jag är påväg till Egypten?

Nog för att jag inte skulle tacka nej till en utlandssemester men kanske inte just nu och kanske inte till just Egypten och nog för att jag bestämt mig för att ta det lite lugnt med att hoppas och önska att hon ska komma snart men att glömma bort att jag är gravid och komma på det medan jag sitter på ett flygplan på väg till ett annat land det hör bara drömmarna till, vilket var precis vad det var. I natt drömde jag att jag kom på alldeles innan start att -men oj då jag har ju bara fyra dagar kvar! Då befann vi oss dessutom i Abu Dabi där vi mellanlandat… av något anledning.

Det är alltså nedräkning på riktigt nu. Det är ju så att i morgon inleds den vecka som hon är beräknad att komma MEN jag håller på att bli knäpp av att alltid vakna varje morgon och tänka ”nehepp” eller att ständigt gå runt och känna efter om just den ryggvärken eller just det magontet kan vara något. Eller att varje gång jag går på toaletten granska det helt vanliga trosskyddet som varken blivit vatten-dränkt eller fått något blodstänk. Det är jobbigt att vänta även om jag inte gått över tiden. Det är mest jobbigt för att jag har småont hela tiden och ontet känns onödigt om det inte ger någonting. Jag kissar hela tiden, jag kan inte sitta riktigt, stå riktigt, ligga riktigt eller hitta någon skön ställning alls för det mesta. Samtidigt är det inte så jobbigt alls egentligen. Det handlar nog bara om nervositet. Vi vet att det när som helst kan komma igång men vi vet bara inte när. Det blir som en slags frustration.

Jag har i alla fall för min eget bästa och för att behålla mitt förstånd bestämt mig för att försöka ha den inställningen att ”jag märker när hon kommer”. Fram tills dess kan jag försöka vila så mycket som möjligt, läsa böcker, se på film, umgås med sambon och samla på mig gos och närhet på kärlekskontoto. För när hon väl kommer har ingen av oss någon aning om hur det kommer att se ut i vårt liv. Så hur svårt det än kan kännas och hur jobbigt det än må vara ibland så ska jag försöka tänka på annat ett tag och så kommer Minilainen när hon känner för det. OM det nu är så att det är tre veckor kvar (vilket är max) så har jag ju faktiskt hittills klarat 39 veckor och 2 dagar. Så tre veckor till ska jag väl fixa galant?

Mamma och pappa, släkt och vänner och massa andra människor vill att du ska komma nu. Du är så välkommen.
DSCN1447
Oj, nu är magen stor alltså! En bild som sambon knäppte på mig igår 🙂
DSCN1449
Och så morgonens frulle. Har varit sugen på kalaspuffar så länge nu så det fick det bli!