Utbrottet mitt i Sundsvalls centrum

Japp, där satt jag och grinade för att André inte svarade i telefon. Det var ingen brådska, barnet var inte påväg och jag visste att han skulle höra av sig så fort han kunde (han jobbar bl.a. med att prata i telefon, svårt att prata med mig just då). Men även de mest rationella tankarna kunde inte stoppa tårarna och snoret från att rinna. Hade jag inte varit mitt bland funderande förbipasserande så hade jag storbölat. Försökte verkligen att hålla igen men när André ringde kunde jag inte prata utan att börja gråta ännu mer. Som när ens mamma frågade -gick det bra? när en var liten. Näääääääääää! och så kom tårarna.
IMG_6923
Lugnet före stormen, alldeles innan mitt gråt-utbrott.
Ser ni vad ljusa slingor jag fått i håret? Nu har jag min alldeles egna hårfärg. Ja förutom 2 cm i topparna. Men det som syns på bilden är helt mitt eget. Jag hoppas det ljusnar mer under sommaren.

Hur gick det hos barnmorskan då? Jodå det gick bra. Allt såg och lät bra. Vi gjorde dessutom en vaginal undersökning för att jag ville det. Kände att jag bara ville höra någonting om hur det stod till i Minilanens bostad, trots att barnmorskan sa att hon inte skulle kunna ge mig några svar mer än att bara informera om hur det ser ut. Det gjorde ingen för min del. Jag ville bara höra OM det händer något där inne eller inte. Och vi kunde konstatera att Minilainen ligger väldigt långt ner, hon kunde snudda vid henne med fingertoppet. Great nu kommer jag verkligen inte få ligga! 😉 Livmodertappen var väldigt, väldigt mjuk och halverat från att vara 3-4 cm i vanliga fall så var den nu ca 2 cm. Vad detta innebär, i form av när en eventuell förlossning skulle komma igång kunde hon inte säga något om. Men det gör inget. Det hon däremot kunde säga vara att barnet ligget väldigt långt ner och det är bra att livmodertappen är mjuk för då går det fortare för den att försvinna när väl värkarna kommer igång. Hon trodde också att vi får en bebis i juni i alla fall och det hoppas jag också på. Men nu ska jag försöka att inte räkna ner allt för mycket. Hon kommer förr eller senare. Fast hellre förr än senare 😉

Det blev alltså ingen lunch på stan. Jag orkade verkligen inte sitta där bland allt folk. Men underbar som han är min sambo så köpte han med sig lunch och skjutsade hem mig så att vi kunde äta tillsammans hemma. Väldigt skönt när en precis har fått ett sammanbrott. Dessutom passade jag på att köpa med mig lite gotta och en tidning. Så nu blir det en varm dusch och vila i sängen med lite gotta så att jag ska bli på lite bättre humör.
DSCN1432

Kram på er!

Ps. hoppas ni gillar den nya desginen. Det var inte meningen att det skulle bli en ny…. men råkade trycka på en knapp. Inte så som i ”RÖR EJ-knapp” utan verkligen råkade komma åt. Så då passade jag på att förändra lite. Jag gillar det i alla fall Ds.