Mitt allra första samtal till förlossningen

Lugn inget är på gång, än i alla fall. Men jag kommer alltid att minnas mitt första samtal till förlossningen. Som ni vet så var jag hos barnmorskan i fredags på grund av min huvudvärk och annat konstigt mående. Barnmorskan gjorde ju då ett försök till hinnsvepning och det kom då en del blod. Jag som kollar trosskyddet regelbundet eller toalettpappret efter att jag kissat tycker mig ändå minnas att det slutade komma blod i slutet av den dagen. Därför blev jag förvånad idag när det kommit väldigt mycket av vad som liknar sista dagen på mensen. Kommentera INTE nu att -åh, det kanske är på gång. För jag orkar inte få förhoppningar! 

Själv tänkte jag att det förmodligen är gammal blod som är kvar sedan besöket i fredags men eftersom att jag ändå inte riktigt kunde släppa det så ringde jag förlossningen eftersom att barnmorskan sagt att jag skulle ringa dit under helgen om det var något jag funderade över. Så jag ringde och hon sa precis som jag trodde att det förmodligen bara är gammal blod som är kvar sedan hinnsvepningen eller att det börjar lossna lite där inne MEN förmodligen bara gammalt blod som sagt. Ja men vad bra då fick jag det bekräftat och behöver inte tänka på det mer. Det roliga i kråksången var avslutet i samtalet:

Barnmorskan, med ett leende på rösten: Ja men fortsätt kämpa på nudå och hoppas du får ont snart!

Jag: hahaha, ja tack det hoppas vi också! 

Det är inte ofta man önskar någon smärta eller önskar sig själv smärta för den delen. Men i det här fallet så vill vi/jag inget annat för då kommer vi få träffa vår dotter snart. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv när vi lagt på och hade ett leende på läpparna ganska länge efteråt. Så himla rolig sak att säga: Hoppas du får ont snart!

Utöver samtalet till förlossningen så har vi varit och shoppat lite till läggan och även satt upp den sista covern på väggen. Så nu gör det inget OM hon kommer för i det här skicket kan jag gå med på att sitta och amma och även bjuda hem folk.

IMG_6965
Bob har fått en matta i hallen att lägga sina ben på och där ligger även min svettstrumpa som han har lekt med.
IMG_6966
Titta så fint det blir! Ovanpå detta ska vi måla men det väntar vi med nu ett tag. Ett projekt i taget.

Än finns det hopp om en junibebis

Jag hade ju så gärna velat ha en junibebis och än finns det ju hopp. Fast ibland så kommer tankar som -jag kommer nog aldrig bli mamma, -är jag ens gravid? -Jag kommer nog vara kroniskt gravid, -vill hon inte komma ut? -vad kan jag göra för att hon ska komma ut?

Men jag kan inte göra någonting förutom att vänta och ta det lugnt. Det enda jag begär är att det sätter igång av sig själv. Jag vill verkligen inte bli igångsatt eftersom jag vill att kroppen ska göra det själv. Bli man igång satt så får en ju värkförstärkande och hjälp till att kroppen ska komma igång och det känns som att det ska göra mer ont och att kroppen då egentligen inte gör det naturligt.

Har jag några känningar då? NEJ DET HAR JAG INTE, för jag vet inte HUR det ska kännas!? Varje gång jag trott att jag har känt något så har det ju inte kommit igång så uppenbarligen har jag ingen aning vad det är som ska kännas. Jag har ladrig fött barn förut så jag veeeeeet inte!

Jag tror att det är det som är mest frustrerande att jag känner ”saker” har ont i svanken liiite, har ont i magen liiiite MEN nej det kommer inget så då är det väl bara gaser eller något annat. För att inte tappa förståndet helt så bjuder jag mig själv på god frukost. En ”snoddas” till teet fick det bli. Just den kakan har så många namn. Vad kallar ni dom här kakorna med choklad och strössel på?
DSCN1509
Fikade även mannagrynsgröt innan detta. Mannagryns gröt har blivit ett måste de senaste morgnarna, så himla gott!

Bilder från Lögdö

Jag har inte riktigt orken att skriva någonting. Så ni får se bilder jag fotade idag när jag var med mamma på Lögdödagen. Det är en liten marknad med loppis och hantverksförsäljning. Sådant som är jättemysigt speciellt idag när vi fick bra väder.
DSCN1467 DSCN1469 DSCN1472 DSCN1474 DSCN1478 DSCN1493
Tänkte att vi kunde flytta till det här huset, det skulle vara helt okej för min del.

Varit på Birsta och spridit glädje till folket

Eftersom att ungen ändå inte tänkt komma än på ett tag, som det verkar, passade jag och mamma på att åka till Birsta. Det är ett shoppingcentrum fem tio min från där jag bor (för er som läser som inte är från Sundsvall). Målet var att köpa ett läppstift och en klänning men jag hittade inget läppstift som gjorde mig nöjd och hade inte riktigt ro att testa/titta på klänning. Jag är inte så förtjust i att köpa för stora kläder för att magen ska få plats heller. Då håller jag mig hellre 14 dagar eller antagligen ett tag till, tills magen lagt sig lite 😉

Hade önskat mig något lite mer somrigt läppstift men eftersom jag har så röda läppar naturligt så tycker jag att det ser konstigt ut på mig om jag har någon rosa, beige eller annat ljus nyans där min egna färg lyser igenom.

IMG_6957
Blev bjuden en go’fika med mamma och dessutom min kusin, vilket var väldigt trevligt! Jag fick i alla fall med mig tre par helt underbara trosor hem, med plats för  både stjärt och kön som inte trycker någonstans eller halar sig ner för ändan så fort en rör på sig. ÄNTLIGEN! Kommer absolut att handla mer underkläder på riktiga underklädesbutiker i framtiden istället för på lågpriskedjorna. Herre gu det är väl lyx om något att faktiskt unna sig riktiga underkläder! Det är jag verkligen värd!

Något som jag märkt nu när jag är gravid eller egentligen märkte av idag när jag gick sakta men säkert och vankade fram med magen är hur mycket glädje min mage skänker andra. Jag möter kvinnors blickar och de tittar på mig och magen och sedan ler de. Det ler ett både förstående och kärleksfullt leende. Det är fint tycker jag =) Kram på er två kvinnor som fick mig att le tillbaka idag.

En burk tacosås medium och hinnsvepning

Precis som rubriken antyder så har jag haft men en burk tacosås medium att göra idag. Dock inte i matsyfte utan för att frakta mitt urin i. Jag var helt säker på att jag hade ett urin-lämnar-rör som jag fått av barnmorskan hemma men Det fanns inte att finna någonstans, så… vad kunde jag göra?

Det stod mellan att ta en av Minilainens nappflaskor med skruvbar kork, en termos eller helt enkelt diska ur en burk med tacosås medium. Med tanke på att en kanske inte vill börja sin vistelse utanför magen med att dricka ur någoy som morsan haft sin urin i eller att en termos är alldeles för stor för ett litet urinprov så tycker jag att lösningen var väldigt uppfinningsrik. Uppfinningsrikedomen bekräftades dessutom när jag skulle kissa i burken, då jag insåg att ett urin-lämnar-rör hade varit alldeles för litet för mig att försöka pricka när en inte ens kunde se hålet på tacoburken.

IMG_6954
Ja självklart knäppte jag kort på idérikedomen. Det ska ni veta att sådant bör förevigas.

Anledningen till att jag åkte till barnmorskan var för att jag mått konstigt till och från denna vecka så sambon tyckte att jag skulle ringa henne och höra i alla fall. Efter att ha haft huvudvärk som kommit och gått i tre-fyra dagar så tänkte jag också att det kanske var lika bra. Barnmorskan tyckte att det var bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite så då skjutsade mamma in mig med urinburk och allt.

Ingen havandeskapsförgifttning hägrade, vilket ofta är det man misstänker vid symptom som yrsel, kliande kropp, huvudvärk och allmän konstig känsla. Vilket är det jag har upplevt. Men eftersom symptomen bara kommit och sedan gått så har jag tänkt att det t ex beror på att jag äter ganska dåligt och dricker dåligt vissa dagar. Jag tänker mig att en helt enkelt är mer känslig för detta när en är gravid. Proverna (urinen och blodtrycket) visade ingenting så det var ju skönt ändå både för mig och sambon. 

Dessutom skulle vi försöka göra en hinnsvepning* (som kan, ibland, hjälpa en förlossning att komma igång) vet inte riktigt vad detta är men barnmorskan rör runt lite i underlivet med en hand och antagligen sveper över något för att ”reta” det till att komma igång. Hon kunde inte riktigt komma åt att göra någon svepning (vad jag förstod) för att livmodertappen fortfarande var så långt bakåt? Vet inte vad det innebär. Men hon sa att hon ändå kommit åt att reta lite men att hon inte heller hade kommit åt att kunna känna hur mycket öppen jag var.

Funderingar nurå? Jo! Enligt min vanliga barnmorskan (hon är var på semester idag) låg barnet jätte långt ner… medan denna barnmorska som jag var hos idag inte ens kom åt livmodertappen? (är det jag som inte kan min anatomi?) Min barnmorska som jag går hos i vanliga fall sa att hon trodde bebisen kommer i juni medan denna verkade lite mer skeptiskt. Ska jag vara helt ärligt så tror jag mycket ligger i betraktarens öron (mina) att jag hör det jag förstår och lyssnar till det jag vill.. Aja jag vet inte. Inom 14 dagar är hon här i alla fall på ett eller annat sätt!

Hur kändes det att blir retat i underlivet då? Ont, inte smärtsamt men mensvärkigt och så blir jag så förbannat kissnödig. En blandning på att nästan komma fast på ett obehagligt sätt, vara väldigt väldigt kissnödig och kraftig mensvärk. Sammanfattningsvis mest obehagligt. Men det gick bra även om hon inte lyckades göra det som skulle göras. När hon tog ut handen så var den alldels blodig (vilket hon varnade mig för) Nu kommer du blöda lite men det är för att det är så mycket kärl där inne så det är ingen fara. LUGN, lugn jag har inga bilder på blodet ;). Men det är väldigt ovanligt att se det komma blod i bindan när en inte haft mens på nio månader. Snart är den också här igen.

Nu blev det här en mycket längre text än jag tänkt mig så jag får skriva om dagens shopping i nästa inlägg. Vi får väl se om svepningen/retningen ger något resultat. Hörs hej!

*Googlade Hinnsvepning: Ett sätt att starta det naturligt är med hjälp av en hinnsvepning vilket innebär att man  lossar hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen. En hinnsvepning sätter inte igång en förlossning direkt men brukar ge resultat inom 48 timmar om den har gett effekt. Hinnsvepning kan göras var några gånger i veckan för att på så sätt hjälpa mognaden av tappen.

Datumet passerat

God morgon kompisar,

Nu är vi officiellt över tiden med en dag och det känns helt okej. Det var jobbigare igår då vi hade själva datumet. Då kände jag mig mer sur och less och grinig. Jag försökte dock rycka upp mig och passade på att måla naglarna, duscha länge och göra en ansiktspeeling. Dessutom var det ju Ernst på kvällen som jag såg hemma hos föräldrarna där jag blev bjuden på både middag och fika.

Vi har alltså gått in i vecka 41 (40+) och en tröst är att en fullgången graviditet, alltså igår 39+6 är bäst för barnet. Så det är ju super att vi nu har passerat det och hon är helt klar. Nu väntar hon väl bara på bättre väder att komma ut till eller eventuellt någon slags hormonförändring som gör att hon kommer ut. För tro mig jag kan INTE göra någonting åt att hon kommer ut eller inte. Hur mycket jag än skulle vilja så kan jag inte få igång det, utan det där bestämmer hon själv. Nu är det i alla fall max två veckor kvar tills vi är föräldrar och fram tills dess tänker jag bara mysa och försöka mysa med magen i vädret. Ska tigga skjuts med föräldrarna till Birsta idag om jag orkar senare för att kanske unna mig något fint. Det kan jag tycka att jag är värd faktiskt!

DSCN1462
Jag älskar min mannagrynsgröt och Keeping up with the Kardashians! Nu ska jag fundera på vad mer jag kan bjuda mig själv på till frukost medan jag fortsätter se på #Kards