Att bli mamma – mitt Kvinndomsprov

Jag har träffat så många mödrar. Mammor som på något vis verkar ha den där moderliga styrkan. En styrka som ger dem kraft att klara nästan vad som helst. En kraft som ibland gör dem oförstående till hur något skulle kunna kännas lite jobbigt för någon annan och jag förstår dem – de har ju fött barn.

Visst kan man som kvinna, utan att vara mamma eller utan att ha fött barn ha denna styrka. Vissa kvinnor verkar bara bära med sig den så som bara en kvinna kan. Men sån är inte jag. Jag är alldeles för analytisk, tankspridd och svag när det gäller jobbiga uppgifter – ofta får jag dem gjorda utan att vilja göra dem.
Därmed ser jag den kommande förlossningen som mitt ultimata Kvinndomsprov. Jag ser det som en utmaning och en erfarenhet värd att sätta på cv:t.

Helt plötsligt har jag gått från: ge mig allt ni har gällande smärtlindring, till att nu försöka föda så naturligt som möjligt men självklart alltid vara öppen för förslag då smärtan sätter till. Jag vill möta smärtan den är min Smaug, min Tengil, min Cruella devil. Jag har klättrat berg på xx möh och fixade det trots fysik och psykisk utmattning. Jag vill testa mig fram, utmana mig själv och känna mig nöjd oavsett hur jag klarar av utmaningen.

Instruera mig gärna, berätta för mig vad jag har och vänta i varje steg. Led mig rätt och peppa. Jag vill gärna röra på mig och tar gärna värkarna i stationer, på så vis blir det som ett träningspass och ett träningspass det kan jag hantera.

Det här är mitt Kvinndomsprov, min utmaning och hur det än blir, vad jag än gör så kommer jag att lyckas. Det här är den enda tävling i mitt liv som jag till 100 procent kommer vinnande ur, för ut kommer barnet komma oavsett hur jag gör, förhoppningsvis frisk och levande. Detta är den viktigaste erfarenheten i mitt liv och mitt mål är att stå öppen för det som väntar mig och försöka göra mitt allra bästa.

Ungefär så här ser inte mitt förlossningsbrev ut men allt i den här berättelsen finns med. Det här skulle man istället kunna kalla mitt motivationsbrev.

Det jag vill ta med mig till förlossningen i tankeväg är: 
Att min kropp är byggd för detta.
Min kropp vet precis vad den gör och hur den föder barn.
Den smärta jag känner är inte farlig och är bara till för att jag ska få träffa mitt barn.
Jag är bra precis som jag är oavsett vad som händer på förlossningen.
Kom ihåg att andas och kom ihåg att snart har du ditt barn hos dig!
Kom ihåg att DU kan klara det här!
Bild 2014-05-30 kl. 11.40