Gratis babybox, positiva besked och shopping till mamman

Det är viktigt med inställning här i livet. Det är också viktigt med positiv inställning och förväntan här i livet. Det märkte jag av idag. 

Vilken underbar dag detta har varit! Jag har fortsatt med det där lyckoruset som jag berättade om i tidigare inlägg vilket är oerhört härligt. Jag längtar allt mer efter bebis och börjar känna mig allt mer trygg i det som komma skall. I dag har jag träffat Emilia som jag inte sett på väldigt, väldigt länge. Hon hade sin sex månaders son med sig som var en riktig charmör! Log och jollrade och skrattade så fort jag tittade på honom. Vi fikade, jag shoppade massor och har fortfarande pengar kvar, vilken lyx! Dessutom fick jag med mig en babybox hem från Kronans Apotek som Emilia tipsade mig om.

Under fikat ringer ett nummer som jag inte känner igen, jag svarar fast jag inte brukar. I luren på andra sidan är en tjej från Försäkringskassan. Hon berättar att dom godkänt min ansökan och att det enda jag måste tänka på att göra nu är att gå till arbetsförmedligen den första dagen jag blir plugglös (arbetslös). Det bara löste sig så där liksom! Och precis så som jag bestämt mig för att det inte skulle få vara krångligt eller jobbigt eller negativt, precis så enkelt vart det ju. Det är viktigt med en positiv inställning till livet! Då löser sig det mesta =) Tack F-kassan och universum för att det löste sig så enkelt.

Eftersom att mitt minneskort blivit skrivskyddat, har ingen aning om vad det betyder eller hur jag får bort det så har jag fått återgå till iPhone-bilderna.
IMG_6661
Babybox och dagens shopping som bestod av bl.a. stödstrumpor, två klänningar, en kimono och ett linne. Visar dem när jag bär dem =)
IMG_6662
Babybos innehåll. Nu har vi två nappflaskor av den där, vad jag hört, braiga sorten!

Förresten vet jag inte varför jag oroar mig för min kommande roll som mamma. I morse, precis när jag skulle åka så kräktes valpen. Så det var bara att ta reda på det och försöka ta hand om honom en stund innan jag vågade lämna honom. Han mår fin fint nu och det är inga som helst problem men jag har lärt mig läsa av hur han mår genom kroppsspråket och ta hand om kräks och bajs gör jag ju för fullt redan så herre gud det kommer ju gå hur bra som helst det här!

Det faktiskt fantastiska med att vara gravid

I går när jag gjorde min vanliga bloggride uppmärksammade jag hur gnällig ton det är på gravidbloggarna. Vi är trötta, mår dåligt, känner oss sjuka och delar med oss av hur mycket vi faktiskt får gå igenom när vi är gravida. Efter lite eftertanke kände jag att jag bidrar till den skrämselpropaganda som tidigare fått mig att må så dåligt över den stundande graviditeten. Nu kanske jag till och med även, med min ärlighet, bidragit till rädsla inför en kommande graviditet? Mina texter har som mål att belysa främst känslorna som jag möter under min graviditet och jag försöker på ett så ärligt sätt med inslag av humor att berätta och beskriva hur kroppen och psyket förändras under graviditet (grundade på mina erfarenheter).

Men efter lite självrannsakan kände jag mig gnällig, vad tusan! Hur bra det än är att vara ärlig och dela med sig vilket jag kommer fortsätta med så får jag inte glömma bort det faktiskt fantastiska med att vara gravid. Därför tänkte jag nu dela med mig av den positiva sidan av det hela som kanske också egentligen är den enda sidan som jag kommer komma ihåg när graviditeten är över. Att jag mådde piss i början av graviditetn är faktiskt redan som bortblåst, ett avlägset minne från stenåldern typ.

 

Det faktiskt fantastiska med att vara gravid är att: 

Det mest uppenbara: Att jag och André, min älskade sambo, har skapat en liten ny människa tillsammans. Att vi får fortsätta bygga på vår lilla familj som vi tillsammans producerat.

Det ytligaste: Jag har fått tuttar! Äntligen har jag fått bröst att klämma lite på och stoppa i ansiktet på sambon. Jag älskar min fina, svullna och förhoppningsvis matbringande bröst. Dessutom har jag fått en fin rund mage med ett fint innehåll.

Det vackraste: Att känna vår dotter röra på sig inne i magen.

”som en besvarad kärlek på en och samma gång.”

Det häftigaste: Att känna vår dotter röra sig och dessutom kunna kommunicera med henne genom att buffa lite eller trycka lite på magen så svarar hon med liknande buff eller tryck.

Det känslomässigaste: Att vara hormonell ingår men i det ingår också en oerhörd lycka. I går när jag var på väg till skolan kände jag en total lycka inför livet. Det kändes som fredag eftermiddag, som julaftonsmorgon, som en oväntad gåva, som en vacker vårdag, som en solkysst kind, som synen av hundvalpar och kattungar, som en god frukost och som en besvarad kärlek på en och samma gång. Den lyckan är stark nog att få en att tappa fotfästet nästan och jag har en föraning om att detta bara är början.

Det mest personlighetsförändrande: Jag har blivit så mycket lugnare, precis som jag hoppades. Jag är inte alls lika orolig knappt oroad alls över graviditeten och onödiga saker har inte alls samma vikt nu som tidigare.

Det bästa: Det bästa med att vara gravid är att varje dag veta att hon växer sig starkare och starkare i min mage, att varje dag på klappa på magen, stryka sig över magen och känna en fot eller en liten rumpa. Att kyssa min sambo och tack oss för den gåva vi gett oss själv. Den starka kärlek som jag känner för honom och det starka band vi knutit genom att fatta ett beslut om att starta en alldeles egen familj.

Det händer mycket under en graviditet och om det bör vi berätta men inte bara om det som känns jobbigt utan även om det som känns väldig, väldigt bra. 

DSCN1393

Svettningar på en ny nivå och barnmorskebesök

Röven smetade fast i stolen under mötet och när jag reste mig upp tackade jag gudarna för att jag bar byxor i ett material där svetten inte syns genom tyget. Byxorna hade smetat fast i rumpan så pass att jag fick dra bort tyget från huden och vifta med tyget för att få in lite ny frisk luft mellan svettig hud och tyg. Typ som när en försöker vifta bort en nysläppt fis ur byxan. Att svetten inte syntes här betyder inte att den inte tog sig uttryck någon annans stans, så som t.ex genom armhålorna på skjortan. Dessutom känner jag när vi sitter hos barnmorskan att det luktar fränt och vid det här laget vet jag att det inte är min sambos fötter, så det tjänar ingenting till att skylla på honom, utan det är mina. Jag känner mig ändå okej eftersom vi är hos barnmorskan, för hon måste väl ändå vara van vi gravidodörer?

Det gick bra hos barnmorskan idag. Min mage hade växt tre cm, jag hade en puls, barnet hade en puls men vi kunde inte riktigt känna hur hon lagt sig. Barnmorskan kunde känna en tydlig rygg och tydliga fötter men det var lite svårt att urskilja vad som var stjärt och vad som var huvud. Detta beror tydligen på att jag är lång och därmed har bebisen ganska stor plats att befinna sig på. Det blir lättare när hon växt till sig och om det inte går att känna framöver så gör man en undersökning vaginalt för att säkerställa placeringen.

Barnmorskans svar angående foglossningen var: Att ta en lätt mindre promenad kan hjälpa MEN hjälper inte detta så är det bara vila och värme som gäller. Hon tipsade  mig även att kontakta sjukgymnasten så att hen får känna om det är något som ligger snett eller om det behövs något annat slags bälte som är bättre format efter min kroppsform. Eftersom mindre prommisar ingår i min vardag men absolut inte förbättrar något så får det helt enkelt bli vila, värme och massage som gäller för min del. När det går vill säga annars är det bara att kämpa på för kommande kurs ska jag klara!
IMG_6648
Dagen till ära blandade jag alla mönster jag kunde hitta i garderoben; randigt, prickigt och mönstrat. Och jag känner mig så jäkla fin! Älskar alla mönster och färger nuförtiden.

En människa består av ca 50-65 % vatten…

…i natt blev jag dock en gurka som innehåller ca 96% vatten för jag har då aldrig kunnat kissa så mycket, så många gånger. Varje gång jag varit upp på toa har jag förvånats över hur kissnödig jag verkligen varit. Var kommer all vätska ifrån?

Jag tänkte där och då sittandes på toaletten ”jag har blivit en gurka”.

IMG_6647
Så här amerikansk har jag ätit frukost i dag. Det är som så, att luta sig framåt har börjat bli lite kämpigt så den här lilla brickan får agera bord så att jag kan sitta med frukosten i soffan och middagen också för den delen. Här på bilden med en enkel vaniljyoghurt. Jag och valpen har haft en mysig morgon och just nu ligger han och kurar här bredvid. Jag är glad över att vi fick oss en morgontrött-en-hund. Hoppas att bebis kan tänka sig något liknande personlighetsdrag.

I dag är det barnmorskan och möte på skolan som gäller och efter barnmorskan tänkte jag faktiskt springa in på Birsta och unna mig ett par nya byxor. Jag har inte så många av det slaget ett par nya harembyxor tänkte jag försöka finna mig. Dessutom OM jag orkar ska jag springa in på IKEA också. Jag vet dock inte vad jag menar med springa eftersom att det är i stort sätt omöjligt för mig just nu. En mer rättvis beskrivning skulle vara lunka, halta, gå sakta men ändå komma fram till slut… ja något sånt. Som tur är så tickar tiden på och snart nog kommer jag kunna gå normalt och till och med komma fram lite snabbare.

Dagen fråga till barnmorskan är: hur ska jag hantera denna foglossning? Är det bäst att vila? Ska jag skaffa ett annat bälte som även ger stöd åt magen? Ska jag göra de rekommenderade övningarna? Eller är det dags att kontakta sjukgymnasten nu? Smärtan när det är som värst skapar mest frustration över att inte kunna göra någonting! Att det gör ont känns mer som en biverkning av att vara tvungen att ligga still. Och självklart ska det vanliga behandlas också: så som blodvärden, magtillväxt, lyssna på hjärta och förhoppningsvis denna gång kunna känna hur Minilainen ligger placerad. Sist hade jag så ont i ligamenten att det inte gick att känna efter.

Ha en underbar dag fina vänner! Och just  ja! I dag är det tacksamhetstisdag – fundera på vad du är extra tacksam över idag eller var dag. Just i dag är jag tacksam över hur mycket kärlek jag kan känna för min sambo ❤

Nya bebiskläder 59 dagar till ära

DSCN1412
Usch vad denna bild blev oskarp men här ser ni lille magen och de efterlängtade kläderna till Minilainen. Jag har suktat efter dessa sedan jag såg dem i affären första gången och det var under sista vecka på praktiken tror jag. Lyckan är gjord! Lika exalterad blev jag i dag då jag handlade nytt halsband och lite smågodis till Bob. Tänk att jag kan tycka att det är roligare och mer upphetsande än någonsin att handla till djuret och avkomman än till mig själv.

I dag är det i alla fall ynka 59 dagar kvar till beräknad förlossning! Det var alltså precis två månader sedan för två dagar sedan. Tiden går väldigt fort och det är jag tacksam över. För det mesta i alla fall. Idag har jag även beställt böcker till kursen, den sista kursen och med det vill jag säga att trots att jag känner stress inför den så tänker jag kämpa på och genomföra den. Tänk vad stolt jag kommer kunna vara över mig själv när jag gjort klart den.

Jag har dessutom läst ut Föda utan rädsla idag och den är verkligen bra. Jag tror jag kommer att förlänga lånet på den så att jag och sambon kan läsa innan det är dags och påminnas lite om hur vi/jag ska tänka inför den kommande förlossningen och den rädsla och smärta som jag kommer att möta. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna hantera det på ett bra och lugnt sätt.

Nu ska jag vänta på att sambon kommer hem från fotbollsträningen så ska jag unna mig lite kvällsfika innan sängdags. I morgon är det möte med skoltidningen och besök hos barnmorskan som gäller. God natt sov gott alla fina!

Ps. älskar frukost och kvällsfika… skulle kunna äta endast detta om dagarna.

Jag har startat ett drömkonto

Just nu ligger det endast 600 kr på detta konto och eftersom jag drömmer allra mest om att göra en resa framöver så tar pengarna mig max till Arlanda, om jag bokar i förväg. Men hej! Jag tar mig i alla fall till Arlanda, det är alltid en början. Jag försöker spara tvåhundra kronor i månaden på detta konto som inte har en allt för fördelaktig ränta men på ett konto som jag redan haft sedan tidigare. Kanske är 200 kronor inte så mycket och kanske tar det lång tid innan jag sparat ihop till någon drömresa men ett drömkonto är initierat och det finns numera där för att jag ska kunna lägga undan pengar till en framtida dröm. Just nu drömmer jag som sagt om att kunna göra en familje/kärlekssemester och kanske hjälper kontoto mig med fickpengarna i alla fall eller resan tur och retur till Arlanda.

Att spara pengar känns väldigt vuxet för min del och så även att pricka av saker som en har att göra. Så idag har jag ringt försäkringskassan för att kolla hur det går med min anmälan om föräldrapenning (den hade inte ens handlagts ännu, jag hoppas att den går igenom och att det blir klart innan bebisen kommer i alla fall). Jag har bokat om Mio-gubbarna så att dom kommer nästa vecka istället. Jag har markerat cykeln i vårt källarförråd så att den får stå kvar och jag har ätit två mazariner på rad… ja det var ju kanske inte särskilt vuxet..

I kväll står det mattematik på schemat. Jag är inget mattesnille men jag ska försöka plugga lite matte med min lillasyster. Det ska i alla fall bli roligt. Jag gillar matte, speciellt när man äntligen förstår och kommer fram till lösningen.

IMG_6644
Här är en liten skiss på vad jag drömmer om att göra i Minilainens hörn. Jag skulle vilja måla dessa figurer på väggen. Det jag funderar på är bara hur jag får dem upp på väggen? Att skissa för hand på väggen känns lite väl utmanande speciellt om de ska göras i ganska stor skala. Någon som har en idé/lösning? 

Det är inte bara jag som har gravidhjärna…

…utan valppappan också.
Vi hade bestämt oss för att göra hamburgare till middag men glömde köpa hamburgerköttet… Så kan det gå när båda har gravidhjärnan på. Jag har i alla fall precis varit och köpt det så snart blir det middag i det här hemmet också.

Att spendera en hel dag hos mina föräldrar och sova där en natt medan sambon var på galej gjorde verkligen susen. I och med att jag kunde ligga ner i stort sett hela dagen och bara vila och dessutom fick sova en hel natts sömn så vaknade jag i dag helt utan magvärk och dessutom har jag kunnat vända mig under natten förhållandevis enkelt, i alla fall utan suck och stön.

Annars då? Jag har verkligen inte alls haft lust att skriva någonting här i dag så därför tänkte jag helt hoppa över MEN så kom lusten igen, då jag tog ett fint foto på Bob medan han återigen inspekterat valpappans byggförmåga. Vi har nämligen haft en snabb shoppingtur på Birsta idag för att införskaffa oss skötbord och skötbädd, fick dessutom med oss en blöjtunna, en rosa matta och en göra-is-behållare. Jag skulle ju dessutom köpa kläderna som jag tittat ut på Polarn och Pyret men ena halvan av plagget var slut… jag vart en del besviken kan jag säga. Hade verkligen längtat efter dem. Som tur var fanns det i stan så sambons uppgift i morgon är att hämta upp det som vi lagt undan 😉

Nu ska jag fortsätta inspektera bygget och se hur det blev, tydligen har vi lite för liten lägenhet…
DSCN1409
Här ligger jag och bossar över lillasysters skötbordsbygge.