Våga låta arg och andra blivandemamma-tankar

Under en graviditet är jag helt säker på att många tankar hinner åka genom både blivande mamman och blivande pappans tankar. Något som jag vill råda lite bot på är att det inte skulle vara okej att tänka vissa saker. Jag har rätt till mina egna tankar. Och det ska också vara okej att tänka dumma tankar, elaka tankar, konstiga tankar likväl som fina tankar. Här nedan tänkte jag dela med mig lite av mina tankar som har dykt upp under den hittills påbörjade resan. Än är vi inte framme så mer lär det hinna tänkas! 

En sak som jag funderat på är om jag vågar låta arg på valpen medan Minilainen ligger i magen. En viktig del i valpuppfostran är ju att använda rösten. Och när han gör någonting som vi inte gillar då använder jag/vi rösten och låter arga. Ibland höjer jag även rösten och när detta händer så använder jag mellangärdet. Jag känner att jag trycker ihop magen medan jag låter arg. Då tänker jag: tänk om detta påverkar bebisen? Jag får för mig att hon ska bli rädd eller på något vis reagera på rösten och stilla sig i magen. Tänk om hon tror att precis när hon puffar på för fullt och jag skriker åt Bob, att jag egentligen skriker åt henne. Detta känns inte som att detta skulle vara rimligt. Jag tror inte att hon associerar min arga röst med hennes uppehälle i magen. Kan bebisen i magen lägga ihop ett plus ett redan? Ja ja det är i alla fall en fundering jag haft och alla funderingar är välkomna i denna blogg.

En annan fundering jag haft gäller underlivet. Återigen detta underliv alltså. Men det är väl inte så konstigt att jag funderar på det när det faktiskt ska komma någonting ur mig just där. Det jag funderar på är hur mycket underlivet egentligen förändras under en graviditet. Då menar jag alltså inte efter förlossningen utan under själv bebisbakningen? Jag upplever det själv som att fiffin blivit större, inte på insidan där det däremot blivit trängre och jobbigare att ta sig in… lite för privat kanske? Men helt ärligt så känns det som att fiffi har ökat på utsidan och blivit mer uppsvälld. Detta har jag då läst kan bero på åderbrock i vaginan. Åderbrock? Vah? Japp det samlas alltså mer blod i blodkärlen som töjer ut dem och då kan det kännas svällt. Jahapp, då vet jag det. Däremot att det blivit svårare att ta sig in då? Kan de även bli svårt att ta sig ut? Nej allvarligt nu Mikaela! Jag inbillar mig att muskulaturen blir starkare under graviditeten. Dels för att den arbetar själv och dels för att jag faktiskt inbland… okej väldigt sällan… borde kanske göra det mer… gör knipövningar. Nog om det. Och nej det kommer inte bli svårare att ta sig ut, snarare lättare om jag blir bättre på att kunna hantera mina knipisar. Dessutom tjejer! Visste ni att underlivet är veckat innuti? Så det som händer när bebisen är påväg är att underlivet utvidgar sig som ett dragspel ungefär tills alla dess veck är väck. Då bildas en härlig rutschkana för bebis att gliiida ut genom….

Jag funderar också över om jag håller på att förändras? Kan jag märka det själv eller kommer jag bara vakna upp en dag av att alla min vänner lämnat mig för att jag blivit en mamma som bara vill prata om mitt barn hela dagarna. Jag upplever själv att jag fixar och donar mer hemma. Så har jag ALDRIG varit förut. Jag är världens mest stökiga person och hatar att städa. Men nu har jag börjat plocka och dona hemma och helt plötsligt så har det blivit viktigt för mig att alla disk ska vara diskat, det ska vara undanplockat och var sak har sin plats och så vidare. Vad är det som händer egentligen? Det slutar dock inte här. Jag har även börjat kolla bakrecept. Jo, det är sanning! Jag känner ett sug efter att baka. Okej jag har inte hatat bakning förut men helt klart har jag varit för lat och bekväm för att ens tänka tanken på att ta tag i bakningen. Den allra största förändringen är att jag faktiskt kan se fram emot babysim, eventuellt babycafé och babysång (är fortfarande lite skeptiskt till de två senare). Innan Minilainen blev till, hon var påtalad men inte bestämt och inte påbörjad, så skrämde dessa saker livet ur mig. Vaddå ska jag sitta och sjunga med andra mammor och bara vara en mamma som pratar om sin bebis och bebisens utveckling? En sån som pratar om innehållet i bajsblöjan, bästa stället att fika på för familjen, bästa familjeresemålet, bästa sättet att mata bebisen på nätterna och så vidare.

Helt plötsligt skrämmer inte detta mig längre. Liksom det tidiga morgnar resten av livet inte skrämmer mig och att behöva hjälpa till i kiosken på fotbollsmatcherna/hockeymatcherna/balettuppvisningen (inte ridningen, det är för dyrt och strängt förbjudet i vårt hem. Om det blir en hästtjej får minimosterlajnen* och mormor ta hand om det). Istället längtar jag, nästan så att jag börjar gråta ibland, efter att få mysa på babysim, lära sig lite nya barnsånger och skjutsa på träning. Jag längtar helt enkelt efter att få anta rollen som mamma i alla fall för det mesta. Ibland skrämmer det mig också på grund av massor av anledningar men det är väl lite det som är charmen med livet. Att det som skrämmer dig mest även är det som utvecklar dig bäst.

Hade du någon speciell tanke eller fundering under din graviditet som du minns extra väl eller funderar du som inte hunnit bli gravid ännu på hur det ska bli för dig när du blir gravid? Dela gärna med er 🙂

//Blivande mammaMikaela

*jag har två systrar och därför får det helt enkelt bli så att det blir mosterlajnen (mellansyster) och minimosterlajnen (yngsta systern). Jag är äldst i skaran på tre. 

Så här ser det ut nu

IMG_6464
Fika och försäkringskassa. Jag hade precis lyckats hitta alla uppgifter som skulle fyllas i blanketten (inte svårt alls, om en har alla papper på plats. Det har inte jag). Jag passade på att fira min ”duktighet” med gofika och efter den där bullen behöver jag absolut ingen lunch. Nyttigt för preggot…. Som ni vet, har det ljuva studentlivet kommit igång igen och med det ett öppnare schema så idag är jag ledig 🙂 Jag började dagen med att sova ut lite och ligga och dra mig lite extra i sängen. Klev sedan upp för att titta igenom rapporten en sista gång och skickade sedan in den. Skönt att kunna göra ifrån sig plugget på en timme. Fast vänta bara, snart drar det igång på riktigt och då blir det inga slöa slappar dagar och säkert en massa gnäll från min sida. För att undvika gnället lite så har jag planerat att jag ska försöka plugga fem timmar/dag på vardagarna (när kursen kommer igång) och ge mig själv ledigt på helgerna.

Angående Försäkringskassan så har jag bestämt mig för att inte tycka att det är svårt, irriterande eller jobbigt. Därför har jag bestämt att jag ska ta god tid på mig och inte förvänta mig något annat från Försäkringskassan heller. Nu har jag fyllt i den första blanketten, nu kommer de att kunna starta upp ett ärende som gäller mig och sedan kommer jag säkert få komplettera mina uppgifter med ”saker” – har ingen aning om vilka saker det skulle kunna vara men jag förbereder mig bara. Hur som helt så har jag bestämt mig för att det ska gå så smidigt det kan gå och att det löser sig på ett eller annat sätt. Snälla!

Så här såg det ut mitt i natten

Klockan midnatt blev jag väldigt väldigt hungrig. Jag och valppappan låg i sängen och tittade på Inside the Actors Studio, sketabra program! Men eftersom jag var alldeles för lat, trött och preggo så orkade jag inte ta tag i att göra någonting. Dessutom kunde jag inte känna mig sugen på annat än yoghurt. Gissa om vi hade det hemma? Nej, det hade vi inte så jag tänkte försöka somna och strunta i hungern. Men istället…

IMG_6461
Här ser ni min bakgrund på telefonen. Den innehåller bebisBob inte alls gammal, eftersom han sov i sängen med oss, och valppappan ett år yngre än han är nu. Mina fina underbara!

Åter till vad som hände sedan…
IMG_6460
IMG_6463
Joråsatte, sambon han klev upp och gjorde lite kvällsfika åt mig. Mjölk, leverpastejmacka och en skål med fruktsallad. Dessutom levererat på bricka så att jag kunde sitta och äta medan vi fortsatte titta på avsnittet. Fick lite resefeeling när jag satt där med inplastad fruktsallad. Himla gott var det och väldigt tacksamt att ha en sambo som tar hand om Minilainen och mig. Det var vår natt det, ja eller den delen av natten som vi inte sov och höll på med privata saker.

Själsäng, skötväska och bärsele, check!

Idag har vi hälsat på Andrés farfar där jag aldrig varit tidigare. Vi fick en rundtur på gården och det häftigaste av allt är att farfar har byggt allt själv och sågat allt virke själv (självklart med lite hjälp från släkt och vänner men inte från hantverkare och inte genom att köpa färdigt virke). Allt är liksom verkligen hantverk. Vi passade på att hämta upp spjälsängen som stod hos farfar och åkte därefter in till Birsta där vi handlade spjälsängsskydd, en bärsele och skötväska. Vi köpte också ett skötbord som läggs över spjälsängen, men då spjälsängen är gammal och har mindre mått än dagens standard så funkade det inte. Vi ska dock försöka leta rätt på ett som går att hänga fast på väggen istället. Det sparar vi också utrymme på. Annars har vi bara haft söndag här hemma, fikat lite extra och så har jag fått ett mindre utbrott. Humöret är väldigt påverkat just nu.
IMG_6452
Det här två varelserna är det finaste jag har. Det här myset föregås alltid av att Bob hoppar upp mot valpappans ben (han gör aldrig så med mig) När min sambo sedan lyfter upp honom så lugnar han sig fullständigt. Det är som att han hoppar för att bli upplyft, precis som ett barn. Valpen får annars bannor när han hoppar men just vid dessa tillfällen är han så otroligt gullig. Jag älskar i alla fall den här bilden och det här är kärlek för mig.
IMG_6457
Längst ner i vänster hörn ser ni en bit av Bobs säng. Det där är hans kudde som han nästan alltid sover med huvudet på. Han har verkligen fattat grejen. Den huvudsakliga delen av bilden är den ny-gamla spjälsängen med det nya spjälsängsskyddet. Just nu vilar skötväskan och bärselen i den men om mindre än tre månader så är det Minilainen som vilar i den. Det känns skönt att sängen är på plats och bra att saker och ting börjar falla på plast innan bejbyn anländer. Nu har vi i stort sätt det större sakerna ordnade. Nu är det bara småsaker som ska fyllas på.

Veronica Maggio och frukost

I det här huset (lägenheten) är det bara jag och valpen som är vakna. Valppappan är helt slut efter lite för mycket fotbollslek skulle jag tro. Det finns ju ett uttryck som kallas för glidtackling som fotbollsmänniskorna slänger sig med, bokstavligt till och med. Dessa glidande rörelser för att få fatt i bollen skapar oftast stora brännsår längst med underbenens sidor. Och eftersom att valpappan inte verkar göra annat än att glidtackla så är nu benen fulla av sår. Dessa gör det lite svårare att sova så nu är vi två i vuxensängen som inte riktigt kan hitta en skön ställning. Jag på grund av värken i höger vad och i vänster ben (hela benet, från fot till höft). Som tur är hade jag bara ”vad-ont” i natt.

Medan valppappan sover vidare så myser jag och valpen på med frukost och lite Veronica Maggio. Har börjar luta mer åt svensk musik på senaste och börjar kanske till och med gilla Håkan! Jag som varit helt anti. Men det kanske blir ordning på mig med till slut. House och dance går ju inte riktigt att mysa till på morgonen så jag gillar mina ”nya” musikfynd.
IMG_6447
Idag är meningen att vi ska göra lite förberedelser inför Minilainens ankomst. Vi längtar så otroligt mycket efter henne nu och det är liksom tolv veckor kvar… Aja jag känner i alla fall att jag vill få klart här hemma och försöka färdigställa så mycket som det går. Det får mig att känna mig tryggare. På tal om att känna så har det verkligen varit känslostorm på senaste. Jag skulle verkligen vilja få ner något om det men vi får se om jag kan sätta ord på det.

Ha en fin söndag! Jag är även ledig i morgon, ljuva studentliv!

I går strandade en valross på vår balkong

Vi har gått in i vecka 28. Det har för bebisen inneburit tillväxt till 35-39 cm och en viktökning till ca 1,1 kg. För mig har det inneburit att jag pruppar mer, är mer irriterad och arg på min sambo, är lite tröttare och kanske lite mer hungrig. Dagarna mellan vecka 27 och 28 är faktiskt den första vecka som det gått lite mer segt. Så vi får väl se nu hur tiden tickar på. I går hade jag ju sista dagen på praktiken, gick in i vecka 28, hade 90 dagar kvar till beräknad förlossning och dessutom var det fantastiskt vårväder. Speciellt på vår balkong. Jag passade därmed på att ta en bit till av cheesecaken, smorde in magen i spf 30, klämde in tuttarna i en bikini och satte mig ute för att bara njuta av livet för en stund.
IMG_6430
Eftermiddags-Valross i solen. Himla härligt att hon börjar ta plats därinne.
IMG_6431
Riktigt så där stor vet jag dock inte om jag är, det kan ha varit vinkeln men så här ser jag i alla fall ut på morgonen idag:
IMG_6437
I vecka 28 (27+1). Jag tycker magen är finare nu än den var förra veckan. Då tyckte jag nästan att den var ful för att den var så kantig. Nu har magen börjar bli lite rundare och det gillar jag.

Godmorgon på er! Även idag verkar bli en solig vårdag. Passa på och njut.

 

Nu väntar (konstpaus) Framtiden!

Skärmavbild 2014-03-28 kl. 17.26.27
Sista dagen på praktikplatsen hos Accidens är gjord. Tio veckor har gått väldans fort och jag fick avsluta med en proffsig bild och ett ännu proffsigare blogginlägg. Här kan ni läsa hela inlägget om ni skulle vilja. Självklart var jag tvungen att avsluta med bravur och eftersom jag ska bli mamma så bakade jag en cheesecake. För när man blir mamma då bakar man. Jag tror att det var uppskattat och jag uppskattar min avslutningspresent som var biosupé för två. Så här såg kakan ut och så här såg jag ut min sista dag på Accidens. Tack för den här tiden!
IMG_6422IMG_6417
Kimonon är från Kate Hudson kollektionen för Lindex och jag älskar den. Sjalen är också ny och kommer från VILA. Här i ett stökigt kontor på min sista dag. Men det var även sista dagen för de andra då den stundande flytten var kommen.
IMG_6428
Och så avslutar jag inlägget med en sista hissbild. Nya solbrillorna är också från VILA.