Allt gick bra, det finns inga ord för det bara.

Jag försöker skriva någonting men det är helt stopp! Sedan vi var på ultraljudet så finns inga ord bara virrvarr och känslor. Men ultraljudet har definitivt gjort det verkligt för oss och allt var normalt med vår lilla bebis. Vi fick ett nytt datum, två dagar tidigare så därför går jag vi in i ny vecka idag. Vi har gått in i vecka 20 (19+0) och är nästan halvvägs. Det är därför jag nu kommer att använda mig av den medicinska veckoräkningen i fortsättningen. Vi är därmed i vecka 19+0. Bebisen vägde lite mer än 180g och det stämmer överens med appen som även säger att man kan börja bli trött nu, vilket också stämmer.

Jag är nämligen hemma från praktiken idag (jag tog ledigt). Igår var jag tvungen att åka hem vid lunch för jag var helt slut och hade sån värk i kroppen, främst bak i lungorna och i hela benen i stort sätt. Jag orkade helt enkelt inte igår och beviset på att jag faktiskt var helt slut fick jag när jag vaknade klockan 16.30 i går eftermiddag, efter att jag gått och lagt mig för att vila vid klockan 13.00. En känner sig helt sjukt fjantig när en åker hem för att en är trött och har ont. Men jag försöker tänka att jag är skyldig vår bebis det, att lillhens mamma tar hand om sig i sin graviditet. Jag hoppas att en lugn helg ska ge mig lite energi tillbaka.

Försökte ta en bild av magen men det blir bara skit av det eftersom jag inte har någon spegel att fota i… Får vänta tills sambon kommer hem så får han knäppa på lillmagen. Ni får en på morgonmys istället.

IMG_5991
Efter att hundpappan gått fick hunden fylla tomrummet i sängen. Och jag kan säga att han är den nöjdaste hunden i världen här. Somnade på en sekund! Bob är väldigt nöjd över att få vara hemma med hundmamman.

 

 

Det börjar närma sig nu

Jag har nog aldrig varit så pirrig och nervös i hela mitt liv! Äntligen ska vi få se vem/vilka som döljer sig där i min livmoder. Just nu sitter jag på praktiken och väntar på att klockan ska slå så att jag kan möta upp André för att tillsammans bege oss till vårt ultraljud.

Idag känns allt helt annorlunda. Från att nästan ha gråtit av rädsla igår, gråter jag nästan av förväntan idag. Det ska bli så häftigt att få se vår bebis eller bebisar om det är fler? Det ska bli så underbart att André också ska få ta del av det som jag redan fått uppleva i några månader nu. Sparkarna/rörelserna i mage har blivit allt starkare och i går kväll så kände jag en riktigt buff!

Vi ska, om vi får, ta reda på könet och det har vi nog varit överens om redan från början. Vi kände båda två att det blir lättare att planera och André får lättare att knyta an eftersom att han är utanför min och bebisens gemenskap, i och med att bebisen bor hos mig. Igår kväll gissade vi båda på att det är en flicka men jag har drömt flertalet gånger att det är en pojke. Anledningen till att jag skrivit vem/vilka och bebisar är för att jag på något vis fått för mig att det är tvillingar. Och snart kommer vi att få se!
Bild 2014-01-29 kl. 12.36 #3
Nu är det snart dags att packa ihop. Jag längtar så mycket, det kommer bli skit häftigt!

Känslor och upplevelser

Jag var inte jättesugen på att följa med och assistera på fotograferingarna som vi skulle på idag. Jag undrade vad jag skulle kunna lära mig av det. Tror att jag var lite påverkad av kommande ultraljud/oroskänslor som gjort att jag mått dåligt och varit deppigt hela dagen. Men vilken tur att jag följde med för jag fick träffa fantastiska människor/familjer från helt olika världar.

Första besöket skedde hos ett äldre par som installerat bastu i sin lägenhet. JA, jag lovar det var en bastu. Det stod en bastu i ett rum som ett litet rum i ett rum på något vis. Den funkade jättebra sa dom och den användes flitigt varje helg.

Från det sköna äldre paret åkte vi till en etiopisk familj med sju barn. Lägenheten var av inget slag jag tidigare sett och en familj på nio medlemmar har jag inte heller träffat, speciellt inte från Etiopien. Vi fotade båda dessa familjer och jag förundrades över hur olika verkligheter vi lever i och framförallt olika världar. När fotograferingen var klar bjöds vi på kaffe som var smaksatt med kanel. En sådan lärorik och medmänsklig dag var det länge sedan jag var med om.
Jag önskar så himla mycket nu i efterhand att jag vågat ta en bild på hela familjen men det kändes för integritetskränkande att lägga ut en bild här på bloggen så jag frågade aldrig.

Dessutom passade jag idag på att beställa lite mammagrejer till mig själv. Kom på efteråt att det kanske var dumt med tanke på att vi inte vet hur det kommer gå i morgon på ultraljudet. MEN vad tusan man måste se positivt på det och det är klart det kommer gå bra! Så jag unnade mig lite mjuka och sköna saker. Ni får se dem när det anlänt.
Skärmavbild 2014-01-28 kl. 18.51.14
Detta fick jag på mailen efter beställningen. Mysigt och personligt tycker jag =)

 

Har inga andra bilder heller så jag bjuder på mitt fika från wayns igår istället. Det var ju också smaksatt kaffe fast med vanilj. 

IMG_5977

Kan det vara det sämsta jag gjort?

I morgon är det dags för ultraljud. Lååååång paaaus. Jag kom på idag att det kanske är något speciellt vi (jag) behöver tänka på inför ultraljudet. Typ om en ska kissa eller inte och sånt. Självklart googlade jag på detta och gick in på 1177.se för att läsa om det. Där möttes jag av information om ultraljud. För mig kan det vara det dummaste jag har gjort för jag höll på att börja gråta. Jag vet varför man gör ultraljud och förstår att det inte är för att mamman och pappan ska få hälsa på sin bäbis för första gången och för att se dess kön. Nej det är av rena medicinska skäl där, att kolla hur många det är, är en av dessa saker.

Men för mig hade det varit bättre att leva kvar i den tanken om att ”oj, det här ska bli så spännande att se vad det är som ligger i magen” Istället för att tänka på ”om det ligger något levande i magen”. Jag är rädd och orolig samtidigt som jag är spänd och förväntansfull. Jag vet att allt kommer att gå bra och att vår bebis kommer att må fin fint men självklart snurrar ändå tankarna om att det faktiskt inte behöver vara så.

För mig känns det som att jag ska få reda på att jag är gravid igen, fast på riktigt. Det känns som att det är imorgon ALLT avgörs. Imorgon får vi veta om jag är gravid och om jag ska få fortsätta vara det. Det är så det känns och det skapar så himla mycket oro i kroppen.

Men som tur är har jag min sambo att luta mig mot och jag har dessutom tagit ledig efter ultraljudet för att kunna slappna av och vila efteråt. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att påverka mig själv ganska mycket psykiskt och känslomässigt. Då kan det vara bra att få åka hem och bara vara lycklig. För det förutsätter jag att vi kommer att vara i morgon eftermiddag!

Men oj vad roligt det var!

På inrådan av min sjukgymnast och barnmorska testade jag idag vattenträning för gravida på himlabadet. Det var en väldigt mysig träningsform även om tränaren var ganska okarismatisk (men hen är inte i vanliga fall, vi får hoppas att den andra är bättre). Det kändes i musklerna men var inte jobbigt för flåset, för än jag kom upp ur vattnet. Skön känsla tycker jag att röra sig i vattnet och det är nästan bara mysigt medan en känner sig alldeles skakis i ben och armar när en kliver upp. Som tur var hade jag med mig lite fika (banan och digestivekaka) och det var väldigt bra. Det var så mysigt att sitta i bastun efteråt och prata gravidsnack. Det blev nästan lite ”lagkänsla”. Supermyigt och förmodligen jättebra träning, jag får se hur min kropp reagerar på träning nu några dagar framöver.
Funkar det för svank och höfter då är det bara och köra!

Jag vill absolut fortsätta gå så ni vet var ni hittar mig en gång i veckan. Så här ser jag ut just nu och jag som idag tyckte att det hade hänt lite på magen kände mig som en mes bland alla ”riktiga” preggomagar. Dock blev jag lite mallig när en av mammorna sa -jag måste ändå säga att det är imponerande att det syns så lite! På något vis vill jag hoppas att det skulle bero på att jag är vältränad och har starka magmuskler som inte ger efter… men det är nog snarare för att jag är lång som min barnmorska sa;) Tog en bild i alla fall på min kropp just nu. Ska bli spännande att se hur jag ser ut i bikini på slutet av graviditeten om jag fortsätter med vattenträningen.  

IMG_5979

Nu måste vi sova i det här hushållet. God natt! 

Som en guldfisk i en rund glas skål

IMG_5972
En preggobild  i vecka 19 (18+1) på praktiktoaletten.
Nog börjar det hända nått i alla fall. Tänk att en längtar så mycket till att få stoltsera med magen medan jag i slutet förmodligen kommer tycka att det är tungt och jobbigt. Men jag tror att det nog hör till en graviditet. Det är kanske fjantigt att börja använda mammabyxor redan, påsen för magen är så klart för stor MEN jag kan inte ha något som trycker mot magen för det skapar väldigt mycket obehag. Det gör nästan ont på och i magen och efter ett tag måste jag flytta upp eller ned linningen. Så mammabyxor är faktiskt räddningen.

Det har allt oftare börjat kännas som att det är en guldfisk i magen som simmar runt och vänder sig med sina ”slöjfenor”. Om ni någonsin tittat på en guldfisk med lite större slöjliknande fenor som simmar i ett runt akvarium och gör en lite snabbare vändning. Precis som det ser ut, känns det i min mage. Jag vet inte om det är bebisen jag känner eller om det är livmodern som gör något men det känns alltid i nedre delen av magen och och olikt allt jag någonsin känt i magtrakten förut. Skulle vara otroligt mysigt om det är lillhen jag känner ❤

Ser ni svanken btw! Herre min ge, inte konstigt att en har ont i ryggslutet när en ser ut så där! Vi får se vad som händer med den där svanken framöver. Ikväll blir det i alla fall gravidsim och det ska bli så spännande!

En skön helg med vila

Det har varit en trött praktikant/blivande mamma denna helg. Ungefär såhär trött:
IMG_5970
Så här trött var Bob hela kvällen efter att han fått leka med Silver the Husky. Det såg så roligt ut när det lekte med varandra och jag tror Silver blev rikigt less på den där dumma valpen som inte förstod henne när hon sa ifrån. Det gulligaste var när hon försökte prata ”husky” med honom och han fattade inte såklart. Då tittade hon mot sin matte som att hon försökte säga ”men mamma vad ska jag göra för att få honom att förstå!?” Det var väldigt nyttig lek för Bob för Silver kunde leka lika hårt som honom och han fick inte vara lika dominant som han brukar. Sen vart det som sagt en väldigt trött valp hemma hos oss. Skönt för både hund och hundföräldrar.
Det var mysigt att komma till en familj med en liten bebis. Då fick vi en liten inblick i hur det kommer att vara för oss och jag tror att vi började längta ännu mer! Tänk att man till och med kan vara söt fast än att man gråter lite. Söta Arwen!

Jag har också passat på att vila mycket i helgen och sovit någon timme mitt på dagen i lördags. Det har varit en väldigt skön helg och jag tror att jag hunnit samla på mig ytterligare energi inför denna praktikvecka.
Graviditeten går vidare också, snart är det dags för ultraljud och jag börjar bli lite nervös. Jag tänker på det ganska mycket och tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om tankarna imorgon. André är kolugn som vanligt! Han är min trygghet i allt verkligen. Jag älskar honom så mycket, om inte ännu mer nu när vi ska ha barn tillsammans.

I helgen har vi också möblerat om. Det vart hur bra som helst! Nu fattas det bara lite nya tapeter och lite effektivisering av utrymme så tror jag att det kan bli hur bra som helst!

Ha en bra dag!